Nu har jag sett Christine Meltzer imitera Pernilla Wahlgren som imiterar Christine Meltzer. Min kropp behöver inte mer underhållning och min kvinnosyn är på helrenovering. Det måste finnas någon form av värdighet även i ett sådant här program. Eller inte.
Andra chansen var sista chansen för min del. Nu är jag definitivt en sur gammal gubbe. (Grumpy old men)
På egen risk – länk till Pernilla och Christine
Det har pågått en del diskussioner om kvotering till högre utbildning och den allmänna meningen tycks vara starkt negativ mot den här typen av åtgärder. I styrelserummen råder den motsatta meningen bland kvinnor.
En majoritet av de 100 kvinnor som anses ha störst makt i svenskt näringsliv är numera för en lag som tvingar börsbolagen att öka antalet kvinnor i styrelserna, enligt Veckans Affärers kommande nummer. I fjol var 32 procent av kvinnorna på tidningens maktlista positiva till en kvoteringslag, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Genusforskaren och företagsekonomen Agneta Stark är inte förvånad.
– De här sluga maktkvinnorna har insett att nu är det läge att flytta fram positionerna ordentligt genom att trycka på i det politiska systemet på samma sätt som de säkerligen trycker på inom sina egna nätverk, säger hon till Ekot.
Agneta Stark kommenterar omsvängningen av attityder med en viss sälta och jag blir osäker på ordens valörer. Är inte detta en form av härskarteknik? Eller är “slug” ett ord som vi måste omvärdera? Den som tänker ge sig in i de manliga hierarkierna måste antagligen vara som Baloo (både listig och stark).
Jag är vanemänniska och en del av dessa vanor överraskar mig själv. På lördagsmorgnar klockan åtta sänds modeprogrammet Stil och trots att jag inte är det minsta modeintresserad njuter jag av de välgjorda reportagen. Veckans tema är Oscarsutdelningen och de fantastiska kreationer som kvinnorna bär på den röda mattan.
Männen åtnjuter inte samma frihet. Koden är strikt smoking och de som försöker experimentera med udda färger eller tillbehör avfärdas som clowner. Den intervjuade liknar smokingen vid en rustning eller uniform som mannen ikläder sig innan han går ut i strid. Det svarta strama signalerar tidlös makt – oron för att avvika från den trånga normen signalerar något annat.
Nervositet.
Jag anar att Anders B har en teori om varför det ser ut så här?
Våren lär ha kommit till Skåne och medeltemperaturen har varit över nollpunkten i en vecka. Just nu är det bitande kallt – men ljust. I morse lyste solen skarpt genom jättelönnen nakna grenar mot brandgaveln. Vår gård var på 1700-talet en av Malmös första uteserveringar under namnet Italienarens trädgård.
Just nu är jag tacksam för morgonsolen och att Billie Holiday sjunger. Har jag nämnt att jag är hemkär?
Billie Holiday – Back In Your Own Backyard – spotify
Förstora - hitta fågeln
Det finns program för utbyte mellan nordiska högskolor. Nästa vecka ser jag fram emot att få samarbeta med Maria Öksnes från Trondheim. Jag läser om hennes avhandling och inser att den skulle jag gärna ha skrivit. Med en sådan titel kan man inte misslyckas.
Annars ser det ut att bli en intensiv vecka.
Caroline Larsson kommer hit på måndag 10.15 i D138 och berättar om Malmös fantastiska temalekplatser
Sven-Eric Liedman kommer den 8/3 och föreläser under rubriken Kör månglarna ur templet
Den 10/3 kommer Dion Sommer, Carsten Hundeide och Ingrid Pramling introducerar sin nyutkomna antologi.
Den 16/3 ordnar kåren en debatt med anledning av Lars Pålsson Sylls brokiga bildspråk
Jag borde inte klaga på utbudet. Kunskapens trappa är bred, hög och brant.
När det Manliga nätverket på lärarutbildningen hade möte senast diskuterade vi bland annat att ordna klädbytarfest. Min garderob behöver rensas ut.
Mer Fredagsfärger
Vi är några som har förundrats över den rödgröna oppositionens ihållande tystnad och tolkat den som en undergivenhet gentemot Jan Björklunds kraftfulla retorik. Nu tycks det som om Marie Granlund & co har vaknat och samlat sig till en motion om propositionen till ny lärarutbildning.
Den viktigaste invändningen riktas mot förslaget om fyra åtskilda lärarexamina. Om det tas bort från propositionen är jag inte helt säker på vad som blir kvar. Men jag måste nog läsa noga!
Riksdagen avslår regeringens förslag att riksdagens tidigare ställningstagande om att det ska inrättas en samlad lärarexamen inte längre ska gälla utan att dagens lärarexamen i stället ska ersättas av fyra nya yrkesexamina; förskollärarexamen, grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen.
Jag säger bara :It ain’t over ’til the fat lady sings
En fördel med att arbeta inom högskolan är att tillfällena till fortbildning är närmast oändliga. Jag får en inbjudan licentianseminariet och läser med viss förvåning.
Birgitta Lansheim lägger fram sin uppsats med titeln:
”Förståelse av uppdraget specialpedagog: Blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser.”
Opponent: Docent Peter Karlsudd, Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap.
Fredag den 26 mars, kl. 13.15 i sal E 439
I min värld är det konstigt att tala om blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser. Borde inte dessa yrkesliv först få äga rum innan vi konstruerar berättelserna? jag tänker att en berättelse ska ha en summerande karaktär – och gärna någon form av poäng eller moral.
Det kanske är så att yrkeslivet räknas från den dagen vi slutar skolan och att just specialpedagogen är en typisk påbyggnadsutbildning?
Kanske har jag missat någon teoretisk finess i begreppet? En del av oss väljer att leva livet baklänges och Framtiden är idag.
Diskussionen om Lars Pålsson Sylls liknelse “rutten frukt” rullar på. Vi lärare skämtar lite nervöst och informatörerna hoppas att de förväntansfulla studenterna som söker sig till det Öppna huset (länk) inte läser Sydsvenskan.
Samtidigt är formuleringarna milda jämfört med vad Lars skriver på Newsmill. (Länk). “Garbage in – garbage out” – nej, det är verkligen inte OK.
I dagens tidning går Lars till motattack mot Nanny Hartsmars kritik.
I en kommentar till min debattartikel om regeringens proposition om ny lärarutbildning (Sydsvenskan 26.2) har Nanny Hartsmar (Sydsvenskan 2.3), universitetslektor vid lärarutbildningen på Malmö högskola, medvetet valt att missuppfatta vad jag skriver.
Eller så kan hon inte läsa innantill.
Det är en ynkedom att en universitetslektor inte förmår bättre. Vad jag pekar på i artikeln är att det inte går att diskutera utbildningars kvalitet utan att också ta hänsyn till vad man utbildar sig till. I Sverige är läraryrket sedan länge sorgligt underbetalt och lärares arbetsvillkor överlag dåliga. De som har bra betyg söker sig oftast till andra yrken med högre lön och bättre arbetsvillkor.
Att påstå att jag talat om studenter som rutten frukt visar att Hartsmar inte förstår liknelsers funktion. Studenter är överhuvudtaget inte frukt – vare sig rutten eller färsk.
Jag funderar över hur poliserna som i stridens hetta kallade demonstranter för “apadjävlar” fick löpa gatlopp i pressen. Kanske är det grövre att i en debattartikel likna en grupp människor vid sopor eller rutten frukt.
Antagligen menar inte poliserna att demonstranterna verkligen ä-r apor – men det är en rimlig tolkning att poliserna försöker lyfta fram en central egenskap hos dem. Det är så liknelser fungerar.
Diskussionen om läraryrkets framtida status kunde fått en mycket bättre start. Det aningen banala påståendet om att studentgruppens sammansättning är betydelsefull för resultatet av utbildningen tror jag inte någon ifrågasätter. Frågan är hur vi höjer kvalitet, effektivitet och status – utan att sälja ut idealet om en högskola som är öppen för studieovana grupper. Jag tror inte att stora dramatiska löneökningar är att vänta och menar att vi måste hitta andra vägar.
Och nu har Studentkåren vaknat. Länk
Tysta tankar 