Anita Lindblom – Svenska flickan kysser med öppen mun

Vi diskuterar fördomar om folkgrupper. Jag är uppfödd med bilden av svensk synd och befinner mig i en djup Anita Lindblomperiod. Den här texten är ett mycket litet rimtekniskt mästerverk. Frågan är om det vore möjligt att skriva en sådan text idag?

När den svenska flickan kysser
kysser hon med öppen mun
och går med öppna ögon
in i äventyret, alldenstund

allt det hon känner vill hon ge
och följderna hon tar,
och då förstår ju en och var
att det är skönt att vara karl.

När den svenska flickan kysser
vet hon vad en kyss kan ge,
och ej som engelskan hon trutar
munnen som åt dåligt te,

och ej som italienskan,
sneglande mot helgonbild,
förvisso är en sådan kyss förspilld.

När den svenska flickan kysser
kysser hon med öppna sinnen
det är blott ett blad som vänds
uti hennes reseminnen.

Många tycker att hon är
för berest i dessa dar.
Och de som sagt det
de har så rätt så
ja, det går till så hett så,
när hon ett intermezzo har.

(Texten är inte komplett)

Sången är från 1957 och innebar ett genombrott för Anita Lindblom. Det pryda femtiotalet – jojo…

Jag läser om nätverket som arbetar för att förverkliga högskolornas vision om breddad rekrytering. Det har varit mycket snack länge och nu tycks en del högskolor vara beredda att överge tanken i jakten på excellens. Går det att tala om kvalitetet i en högskola som aktivt utestänger stora grupper?

Länk

Det sorgligaste är kanske att nätverket behövs.