Skrevsnö, blåsippa, rastplats och parasiter

Öster om Stenshuvud går en klippig stig. Vi brukar koka korv vid fyren under påsken. I år provgår vi rundan och inser att vintern är på tillbakagång. Äkta skrevsnö ser man inte ofta i dessa trakter. (Alla bilder är klickbara)

Klimatet är milt och vi knockas av de verkliga vårtecknen – jättelika tranflockar och enstaka blåsippor.

Ännu är det lugnt i skogen och vi hälsar artigt på de mötande. Rastplatserna är inte överutnyttjade.

Norr om Stenshuvud ligger en liten skog med märklig natur. Berget erbjuder lä och havet tar udden av de kalla vintrarna. Därför växer en hel del exotiska växter i ett vilt arboretum. På andra sidan staketet är det nationalpark och där får endast garanterat icke-importerade träd finnas. Ett vackert möte mellan ek och parasit – eller är det en  saprofyt?

Långt farväl

Mitt första möte med den vita Volvo 740:n var en stark och omskakande upplevelse. Den hade okända finesser som luftkonditionering och elektriska fönsterhissar. Plötsligt framstod vår gamla SAAB som sorgligt omodernt och trafikfarlig. Jag förstod varför sonen inte ville att vi skulle erbjuda skjuts till bortamatcherna.

Tiden gick och många andra bilar gick sönder, men inte Volvon som allt mer framstod som en verklig evighetsmaskin. Alla vet att en bil äldre än 15 år är en rullande sparbössa – åtminstone om man inte tar in bensinkostnader och miljöaspekter. Det går liksom inte att göra sig av med en bil som fungerar.

Här på Österlen är 740 den givna bilen för bondpojkar med ambitioner att göra enkla reparationer. (filmen om RacerFrasse!)Därför lämnar Volvon nu storstadens hets och rullar mellan byar på Skånes landsbygd.

Ägarna tror de har bytt upp sig till tysk kvalitet och om 15 år vet vi om de har rätt.

Jag kommer aldrig mer att bli lika imponerad av en bil.

Förstora - hitta ägaren!

Vad vet Anna Ekström om betygskriterier?

Jag ser Skolfront om den orättvisa betygssättningen och häpnar inför en del uttalanden av Anna Ekström som är ordförande i Delegationen för jämställdhet i skolan DEJA.

Länk till hela programmet – de värsta grodorna hoppar efter sju minuter.

Ingemar Gens slår med all önskvärd tydlighet fast att betyg ska gälla kunskaper vid kursens slut. Anna Ekström tycks ha helt andra idéer.

För mig har det varit ett stort bekymmer att jag inte riktigt förstått DEJA:s och Delegationen för jämställdhet i förskolans sätt att resonera kring kunskap. Nu inser jag att Anna Ekströms  (som var ordförande i båda) tankar om utbildning handlar om anpassning och disciplinering. Ur detta perspektivet är det naturligtvis viktigt att neutralisera pojkarnas dåliga inflytande. Då kan det inte vara ett mål att rekrytera män till läraryrket.

Årets mest korkade debattinlägg

Vissa inlägg förtjänar inte att läsas. Tyvärr väljer Expressens debattredaktion att publicera en text på uppseendeväckande låg nivå. Det statistiska sambandet mellan ökad manlig föräldraledighet och barnolycksfall är mer än lovligt löst. En student som argumenterade på det sättet skulle inte komma långt i dagens lärarutbildning.

Sorgligt lågvattenmärke i jämställdhetsdebatten

Nu blir allt hemligt?

Mina kolleger Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson har visat att IUP används slarvigt och i många fall kränkande på förskolor och skolor. Man skulle kunna tänka sig att staten reagerar med en kraftfull insats för att råda bot på detta. Regeringen väljer att gå den andra vägen:

Länk till ekot

Björklund förklarar:

De nya bestämmelserna har ett omvänt skaderekvisit. Det betyder att utgångspunkten är att allt är hemligt. Bara om ingen lider men kan uppgifter lämnas ut.

Bakgrunden är att skolorna sedan några år måste dokumentera hur eleverna utvecklas.

För varje elev ska finnas en utvecklingsplan och lärarna ska ge skriftliga omdömen. När det dyker upp problem ska ett åtgärdsprogram skrivas.

Lärarna vågar inte skriva viktiga men känsliga uppgifter om eleverna om en prövning enligt dagens lag visar att uppgifterna kan lämnas ut, säger Jan Björklund.

– Om man skriver ett dokument så vet man aldrig när det skrivs, vad som bedöms vara offentligt eller inte. Jag har hört lärare och rektorer som menar att de här reglerna gör att man blir hämmad när man skriver de här dokumenten. Jag har vägt det mot om det finns något stort allmänintresse av att få ta del av hur lille Kalle utvecklas i skolan. Det menar jag att det inte gör, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Jag menar att det finns ett stort allmänintresse av att kunna kontrollera hur lärare formulerar sig om barns utveckling. Spåren förskräcker.

Vem anmäler vem?

Vem anmäler vem?