Det finns en del luckor i propositionen om ny lärarutbildning. En avgörande svaghet är att högskolorna som ska ansöka om examenstillstånd inte förstår tidsplanen. Allt vi vet är att det helst skulle varit klart igår. Vi väntar på ny högskolelag och regler för hur personal ska få användas i skolorna. Behörighet är idag ett mycket svårtolkat ord.
Dessa ansökningar om att få utbilda lärare ska göras utifrån kända premisser, men ingen vet vilka krav som gäller och de flesta menar att det är ganska förnedrande att behöva gissa. Vi har redan sagt upp dugliga adjunkter i ett ängsligt försök att möta framtidens diffusa krav.
För att kunna konstruera en kravspecifikation behöver HSV en examensordning. Någon sådan föreligger inte. Det är helt avgörande för vilka kompetenser som behövs om delar av utbildningen placeras på grundläggande eller avancerad nivå. Hur många självständiga arbeten ska skrivas? Hur stor del ska vara forskningsförberedande?
Kanske ser vi början på slutet av den olyckliga akademiseringsvåg som sveper genom högskolevärlden? Björklund tycks vilja återuppväcka tanken på lärarutbildning som en professionsutbildning.
Det var på tiden.
Tysta tankar 