Jag är ganska svårpikad och väljer att ta filmen som en komplimang – åtminstone tills motsatsen är bevisad.
P.S. Filmen är gjord av studenter som läser kursen Lek, Kultur och kommunikation vid enheten Barndoms- och ungdomsvetenskap vid Lärarutbildningen i Malmö.
Hur många signaler behöver vi? - förstora bilden!
Jag tänker att det finns ett samband mellan samhällets försök att styra människor genom signaler och det kaos som allmänna kommunikationer tycks befinna sig i just nu. Om vi bara väntar på vår tur och förmår tyda tecken från ovan kanske det går att ta sig igenom även denna vinter, men på något sätt är det som om själva tilltron till systemet är allvarligt rubbad.
De elva stolparna med släckta ljussignaler framför den blivande Citytunnelstationen avtecknar sig mot Lärarutbildningens fasad. Det känns inte enbart tryggt. Behöver vi all denna styrning?
Hitta korna - förstora
Min lille vän funderar på att göra en tolkning till svenska av Van Morrisons Countryside in England?
Van Morrison – Summertime In England – spotify
Några av de poeter som frambesvärjs ur de keltiska dimmorna är Wordsworth, Coleridge, Eliot, Keats, Blake, Yeats och Joyce. Antagligen kommer den här låten aldrig att bli ett stort nummer som allsång på Skansen, men det är något självsvåldigt och lockande över idén. En lättsjungen refräng skulle inte skada.
Jag stödjer min lille väns projekt helhjärtat. Kanske något med konstnärer på Österlen?
Det kan också vara så att jag övermannas av sommarlängtan och bara vill värma mig vid tanken på ett snöfritt fält.
Läs mer om den lille vännen
Apropå relativismen inom utbildningsväsendet hittade jag ett brev från en engelsk lärare till ett olydigt barns föräldrar:
Tack för tipset Siv! Länk
Vad är detta? Förstora bilden!
I en Bolognaanpassad högskola är målen grundläggande för verksamheten. Vi lärare lägger ner massor av tid på att skriva mål som fångar kursens kärna och försöker hitta formuleringar som både är precisa och öppna för tolkningar. Det svåraste är kanske konsten att skriva fram progression mellan kurserna. Vi vill att utbildningen ska vara utmanande och att förväntningarna skruvas upp under utbildningen.
Det finns en uppenbar risk att denna målfokusering blir svårkommunicerad i förhållande till studenterna – även om vi ständigt tjatar om att “Det är m-å-l-e-n som är viktiga – fokusera på dem!” finns det en uppenbar risk att de använder gamla studiestrategier (Vad ska vi läsa?, Vad vill du jag ska kunna?, Hur många sidor? o.s.v…)
En tankeställare för oss lärare var den student som inför omtentamen ställde frågan:
– Måste vi kunna alla målen utantill?
Det var inte så vi tänkte. Frågan tvingar mig att stanna upp. Jag hör ett nödrop och anar en brist på studieteknik som gör livet på svåruthärdligt. De gamla strategierna fungerar inte och vi lärare förstår inte hur stort glappet mellan gymnasium och högskola är.
Sakta lägger båten ut från land - vy från biblioteket Orkanen
Jag är lite misstänksam mot sådana där moraliserande metodböcker som ska lära ut “rätt” förhållningssätt i genusfrågor. Utbudet av material är överväldigande och jag undrar om ni har några erfarenheter?
En sammanställning från Hälsokällan
Högskolan i Borås visar utställningen Killar (länk till hemsida)
Det finns även en studiehandledning som jag tror kan vara användbar. (pdf)
Monkey wrench eller adjustable spanner?
Maud Olofsson & co presenterar ett förslag som ska belöna de skolor som förbättrat sina resultat på de nationella proven i årskurs 9. Länk
Med inspiration från hälso- och sjukvården – där regeringen med framgång infört en kömiljard som kortat vårdköerna – föreslår Centerpartiet en kunskapsmiljard för grundskolan. Kunskapsmiljarden ska i likhet med kömiljarden utformas som en prestationsbonus. Pengarna ska gå till skolor där eleverna tydligt förbättrat sina studieresultat. Den ska omfatta både kommunala och friskolor. Utgångspunkten bör vara resultaten på de nationella proven i årskurs 9 då dessa prov samlas in nationellt.
Jag tror att det här förslaget riskerar att ytterligare urholka en skolpolitik som redan är besvärande ytlig i sin kunskapssyn. Frågan är vad det är för problem pengarna förväntas lösa? Är lärarna omotiverade, och är då den här formen av prestationsbonus rätt väg att gå?
Nej Maud – så ser det inte ut. Den här typen av enkla lösningar och vaga löften om snabba belöningar försvårar diskussionen om vad som behöver göras.
Det är en uppenbar förolämpning mot landets lärarkår att du tror att de behöver extra motivation för att göra sitt jobb. Om du verkligen bryr dig så hoppas jag att du bevakar den professionella nivån i arbetet med ny skollag och skyddar skolan från detaljreglering.
Så höjer du produktiviteten.
Jag undrar om det finns något trevligt sätt att beskriva var jag tycker att centerpartiet ska göra av de där morötterna?
Troligen inte.
Uppdatering:
Tödde är rädd att Mödde ska ta över initiativet i skoldebatten. Därför hakar Tödde på Möddes utspel.
Läs mer här (Länk)
Jag jobbar i ett mycket modernt hus och organisationen präglas av hög rationalitet. Vi har höga ambitioner och tänker inte gärna på tillvarons bräcklighet.
Därför återvänder jag gärna i minnet till ett förfallet skjul mellan Vitaby och S:t Olof.
Kaos - förstora
Fler bilder från min förfallromantiska period
Mer Tisdagstema
Jag är på ett utbildningsvetenskapligt seminarium som diskuterar behovet av en ny tidning om utbildning. Jan Thavenius och Olle Holmberg beskriver tankarna bakom Skola och samhälle (S O S) och vi diskuterar vad det är för tomrum publikationen fyller.
Det är en imponerande uppsättning skribenter som bidrar med texter och visst finns det utrymme för en kritisk röst i utbildningsdebatten.
Vi funderar över formen och det finns en spänning mellan traditionen att å ena sidan göra en fin akademisk tidskrift som ligger nära Pedagogiska magasinets genomarbetade redaktionella produktioner och å andra sidan utnyttja nätets fördelar genom att våga vara mer oförutsägbar och interaktiv.
Jag hoppas att de båda riktningarna kan samsas och att Olle orkar fortsätta att moderera kommentarer. Idag är Malmö Högskola värd för tidningen och dekan Johan Elmfelt bekymrar sig för okontrollerbara kommentarer som gör utgivarskapet riskabelt. Jag tror han oroar sig i onödan.
Min blogg har på tre år fått 8 500 kommentarer. 2 500 har varit skräppost som plockats bort av filtret. Jag har själv plockat bort två kommentarer med rasistiska undertoner. Inget har varit åtalbart.
Ett större bekymmer är att S O S är en smula ideologiskt förutsägbar. Ambitionen att öppna sidan för landets skrivglada lärare innebär risk för att en del “privat läckage” (Johans Elmfelts uttryck) kan förekomma. Vardagsbetraktelser, kåserier, krönikor, fotoreportage, metodtips tror jag inte hotar ambitionen att vara en seriös aktör i skoldebatten. Olle har tidigare talat om den akademins skräck för att “smutsa ner sig” och bloggvärlden är full av tveksamma men lockande företeelser. Alternativet är att göra en “papperstidning på nätet” och det känns ganska ointressant. Jag hoppas på en digital mötesplats med oräddhet som ledord.
Den 8/3 kommer Sven-Eric Liedman och berättar om sin medverkan i tidningen Inbjudan. Den aktuella texten är “Månglarnas tempel.”
Fyra glada pensionärer
Min aningen bittra slutkommentar är att det tycks vara lättare att driva en debatt utanför Malmö Högskola än inom organisationen.
Tysta tankar 
