Datorspel och våldsbenägenhet? – uppdaterat IGEN!

Uppdatering 2 – Orvar Säfström bemöter kritiken i Sydsvenskan (Länk)

Den råa samtiden ställd mot ett paradisliknande förflutet är ett tacksamt debattämne, som passar både på DN:s debattsidor och för att generera svarta rubriker i kvällspressen. Att spelkulturen utgör en samhällsfara av stora mått får tyngd då det kommer från välkända hjärnforskare och beteendevetare. Problemet är bara att artikeln saknar stöd, både i verkligheten och i forskningslabbet.

(….)

Artikelskribenterna har nu tagit tillbaka flera av de värsta felaktigheterna, även om de i själva debatten ägnat lika mycket energi åt personangrepp och smutskastning av oliktyckande som åt att bemöta den befogade kritiken. Slutet gott, allting gott? Nej inte alls. De har faktiskt i viss mån vunnit det hela ändå. Den första debattartikeln rapporterades som en nyhet i media över hela landet. ”Nu är det bevisat, barn blir våldsamma av tv-spel!” Den efterföljande diskussionen tar de flesta aldrig del av. Och så har deras grundbudskap nått ut, spel är en samhällsfara.

……………………………………………………………………

Uppdatering1: Länk till svar (det var som jag trodde – debatten är inte över)

…………………………………………………………………..

Jag hör till dem som inte oroar mig för att barn påverkas negativt av våldsamma filmer och spel. Ändå är det svårt att bortse från fyra tunga hjärnforskare som bankar in ett motsatt budskap (Länk):

Risken att påverkas av dessa spel beror på mängden spelande och mängden våldsinnehåll. Det är därför oroande att en del ungdomar spelar extremt våldsamma dataspel flera timmar per dag. Men från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier.

Några enkla lösningar på frågan om vad man kan göra för att förändra situationen finns inte, men samtidigt kan påståendet att dataspelvåld är relaterat till hälsorisker inte nonchaleras som moralpropaganda. Snarare är detta ett uttryck för oro hos väl etablerade biologiska forskare.

Jag är rädd att moralisterna får vatten på sin kvarn. På ledarsidan varnas för “sms-hysterin” och datorspelande pekas ut som orsak till Sveriges bristande framgångar i PISA-mätningar. (Länk till DN ledare)


Generalismens dilemma och möjlighet

I en annan tråd har debatten gått hög om lärarutbildningens kvalitet och vad som egentligen är kärnan i lärarkunskapen. En del oväntade allianser har uppstått och det tycks råda en stor enighet om att goda ämneskunskaper är önskvärda. Dessutom finns det en utbredd uppfattning om att läraryrket är något som traderas genom handledning – den erfarne läraren lär ut “hur man gör”.

Morrica betonar skillnaden mellan olika åldrar och jag argumenterar för att det är möjligt att se generella drag i lärarkompetensen. Då lutar jag mig i första hand mot examensordningen som är gemensam för förskollärare och gymnasielärare. Min poäng är att det finns en reflekterande del som är själva basen för samtalet om skolan. Vi måste kunna beskriva hur kunskap uppstår hos barnet och då behöver vi ett språk som ger oss möjlighet att värdera de metoder vi möter.

När jag möter studenter som gör VFU i sin avslutande termin är mitt uppdrag att värdera deras insatser utifrån följande betygskriterier (det finns fler i På väg mot läraryrket)

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Det har tagit några terminer att förstå möjligheterna med de här formuleringarna, men nu tycker jag att det fungerar bra. De studenter som inte har en teori om lärande kommer aldrig att bli mer än hyfsade kopior av sina handledare.

Vissa saker behöver vridas och vändas

Vissa saker behöver vridas och vändas


Nyår och fullmåne

En del vänner påverkas av fullmånen. Jag hör inte till dem, men är ändå tagen av det starka ljusskenet i den gnistrande frosten över Rörums backar..

Nyårsafton är en märklig kväll och jag är glad över att få fira det nya året under lugna former med goda vänner. Vi summerar och berättar om våra förhoppningar. Nästa år ska jag ha spetsigare skor. Jag har tassat färdigt i filttofflorna.