Därför finns journalister

Jag möter studenter som inte läser dagstidningar. Ofta tar de del av nyheter på nätet och min moraliserande hållning är en smula omodern, men när jag läser Niklas Orrenius artikel om könsbalans och kvotering på högskolan jublar jag över vad en professionell journalist lyckas åstadkomma på en arbetsdag. Bakgrund, politiskt perspektiv, analys, personliga röster, bra bilder och förklarande grafik – allt detta samverkar i papperstidningen och jag är glad att någon vill betala reporterns och fotografens lön.

Det kan finnas ett samband mellan min uppskattning och att jag nämns i artikeln. Dessutom har Niklas lyckats göra något sammanhängande av ett långt och vindlande samtal i ett svårt ämne.

Artikel, Grafik

Gårdagens artiklar i ämnet: Sydsvenskan, DN, Svd

"Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

"Kvinnofängelset" var en populär nattlig teveserie

Om könskvotering igen

Jag försöker följa diskussionen om könskvotering (eller positiv särbehandling som det heter på nysvenska). I webkommentarerna frodas hatet mot feminismen och många förbittrade debattörer tycks mena att det är orättvist att förbjuda stöd just till män.

Sydsvenskan, DN, Svd

Den här fokuseringen vid rättvisa är besvärande och de flesta tycks hysa en orimligt stor tilltro till betygens förmåga att spegla kunskaper eller lämplighet för yrke. Jag skulle vilja påminna de ambitiösa ungdomarna om att det inte är en r-ä-t-t-i-g-h-e-t att bli läkare bara för att man lyckats skrapa ihop 20,0 på komvux. Samhället har inte givit dig ett sådant löfte! Du kanske har lockats att tro att alla utbildning är en bra investering i din framtid? Den här bilden tror jag är ömtålig för högskoleministern – betygen som motiverande faktor är oerhört betydelsefull i en studiemiljö som dränerats på andra inslag av mer personligt värde.

Däremot har samhället skyldighet att se till att statens utbildningspengar används på ett klokt sätt. Om vi vill ha vissa kvoter med arbetarbarn, invandrare, män, glesbygdsbor, rödhåriga, lesbiska eller skidskyttar som läkare, veterinärer, psykologer, jurister, lärare, brandmän, arkitekter eller poliser – ja då får vi väl skapa system som garanterar detta!

Allt är bättre än denna betygsromantiska illusion av rättvisa.

Målrelaterade betyg kan fungera som underlag för vilka barn som klarar högre studier, men forskningen visar att deras värde som förutsägelse av studieframgång är svagt – mycket svagt.

För övrigt är jag emot all kvotering som inte gynnar mig.

På NK:s parfymavdelningen jobbade många kvinnor

På NK:s parfymavdelningen jobbade många kvinnor

Jag är könskvoterad

Min mörka hemlighet är att jag 1975 fick 0,2 i tilläggspoäng när jag sökte till förskollärarutbildningen i Malmö. Någonstans går en diskriminerad kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna skuld måste jag lära mig att leva med.

Nu förbjuds denna form av särbehandling. Länk Sydsvenskan, DN, Svd

Jag är lite undrande över den svenska formen av absolut rättvisa eller meritokrati kanske är ett bättre ord. När den indiska staten annonserade ut intagningsbestämmelser till polisskolan var det olika längdkrav beroende på vilken folkgrupp du kom ifrån. Där var det viktigare att staten representerades av ett utsnitt av befolkningen än att de höll en viss minsta längd.

Detta är ett ämne som vi måste prata om i Manliga nätverket för lärarstudenter.

Malmös roligaste hörn

I en annan tråd diskuterar vi nostalgi som livshållning och jag erkänner mig skyldig till att vara en obotlig romantiker.

Här i hörnet av Skomakargatan och Södergatan låg min barndoms drömaffär Buttericks. Ibland tog vi bussen in till staden och kunde stå och bläddra mellan skämtartiklarna i i timmar. Någon gång på sjuttitalet revs byggnaden med ett uttryckligt löfte om att den skulle byggas upp med samma fasad. Under nästan 20 år fanns här en sunkig lekplats som marknadsfördes under devisen Malmös roligaste hörn.

Efter en uppslitande svekdebatt byggdes det här huset som bland annat rymmer TV4:s studio.

Just do it?

Vi kanske måste bestämma oss om skolan är ett erbjudande eller en institution för träning och fostran i nationens tjänst?

Dagens system med dokumentation och kontroll lägger ett orimligt stort ansvar på läraren att uppfylla statens ambitioner. Jag tror det är dags att återerövra synen på skolan som en plats av möjligheter – inte tvång.

I dagens Sydsvenska skriver Henrik Edström om dokumentationstvånget som ett hot mot kärnverksamheten. Länk

När poliser – för att inte tala om läkare – med flera tvingas att fungera som sina egna sekreterare, och ägna en stor del av sin arbetstid åt dokumentation, blir den så kallade kärnverksamheten lidande, i form av mindre tid åt behövande medborgare. Detta har lett till minskad arbetsglädje, risk för sämre resultat och en brist på både poliser och doktorer.

En annan grupp som drabbats av dokumentationstvång är lärarna.

Elitskolan – vilka problem löser den?

I skoldebatten dyker det allt oftare upp kommentarer om att den svenska industrins problem beror på att vi inte satsar tillräckligt på eliten. Nedläggningen/försäljningen av svensk bilindustri beskrivs som en följd av en kravlös svenska skola och blickarna riktas mot Kina som den nya förebilden när det gäller pedagogik. Där lägger myndigheterna inte fingrarna emellan när det gäller att få fram resultat.

I lördags såg jag en brittisk dokumentär Little big dreams som alla borde ta del av. Filmen gjorde ont i hela kroppen och det svider fortfarande när jag tänker på de föräldrar som offrar sina barn för ärans skull.

Brittisk dokumentär från 2008. Om kinesiska barn som drillas till att bli elitgymnaster. På Li Xiaoshuang Gymnastic-skolan i Kina tränas barn från unga år rigoröst i minst fem i år för att uppnå sin dröm, att delta i OS. Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra deras barns barndom.

Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra sina barns barndom.

Tyvärr hittar jag den varken på TV4play eller BBC.  Torrentz verkar riskabelt – någon som prövat? Länk

Fototriss – där jag är idag

En promenad i Malmö ger utrymme för spridda tankar. Alla bilder går att förstora.

Malmös mest fotograferade konstverk är Optimistorkestern på Södergatan från 1985. När det presenterades för allmänheten hotade lokala konstnärer att vandalisera verket – jag minns inte varför. Bilden är smygtagen bakom några japanska turister.

En annan höjdpunkt i Malmös konsthistoria var när en svensexa lyckades lura Kvällsposten att den berömde konstnären Christo skulle packa in skulpturen. Brudgummen som fick uppdraget att linda in figurerna med toapapper hette inte Christo – hans namn var Christer.

Baltzargatan är Malmös gamla mediecentrum. SR ligger här och UR:s skylt pryder väggen trots att verksamheten är svajig. Mediepedagogen Lars Fernebring sägs upp och jag kommer att sakna honom.

,

På Kockumsområdet skapas den nya mediemetropolen. Här håller SVT på att flytta in i den gamla ubåtshallen. Utanför ligger torn till vindkraftverk. Malmö vill gärna förena gammalt och nytt, men industriell produktion ingår inte i stadsplanen.

Fototriss

Förutsägbara DN

DN fortsätter att svansa efter Björklund, hylla Skolinspektionen och svartmåla lärarutbildningen. Ändå lyckas de säga något om villkoren för skolan innan ideologin tar över:

Anslagen per elev varierar mycket mellan kommunerna, men det är inte så att dyrast är duktigast. Tvärtom kännetecknas de kommuner vars elever gör bäst ifrån sig av relativt små skolbudgetar.

Inom en kommun arbetar skolorna olika: några kör årshomogena klasser, andra arbetar åldersblandat åtminstone upp till och med mellanstadiet. Inom en och samma skola kan undervisningen skilja sig betydligt mellan arbetslagen för att de har olika pedagogiska preferenser. Det ena gänget avfärdar det andra som flummare, det andra gänget avfärdar det första för katederundervisning och årtalsexercis.

Ledaren avslutas med en patetisk passus om förväntningarnas betydelse. Sådan är liberalismen.

Efter inspektionen - förstora!

Efter inspektionen - förstora!

Min lille vän 81 – samvete och pliktkänsla

Jag hade tänkt skriva något om pingvinerna som bilder av godhet och pliktkänsla. Den där familjeromantiska filmen filmen om hur hanarna står tätt packade på sydpolen och väntar på sina fruar är hjärtknipande på gränsen till det olidliga. Frågan är om de upplever att de har något val? Utifrån ett moralfilosofiskt perspektiv kanske prestationen är mindre värd då de flesta nog menar att pingviner inte har det som vi kallar “samvete”.

På youtube hittar jag en filmsnutt som ändrar perspektivet. Den nya tidens pingviner siktar på en karriär i Let´s dance. Min lille vän kommer aldrig att hitta en villig partner. Inte ens om han tittar inuti pingvinen.