Klimatkonferensen och julen

Jag skriver skamligt lite om ekologiska frågor och hittar inget bra sätt att gottgöra denna försumlighet. Min raljanta ton passar inte när jordens framtid står på spel.

Kanske är jag en smula trött när positionerna byts ut alltför snabbt. Frågan om kärnkaft var länge en vattendelare i svensk debatt. I Danmark var det ännu enklare – där hatade alla kärnkraft och Barsebäck eftersom det var svenskt.

Nu är Barsebäck stängt och plötsligt har den danska opinionen svängt. 80% vill att Danmark ska bygga egna kärnkraftverk.

Mitt förslag är att vi ersätter all miljöfarliga el med en ny produkt som jag hittade på Åhlens: Hår-el.

De säljer även Hygien-el.

“Genusförvirrad” – vem är inte det?

Pelle, Michael och jag möter Arawn som driver bloggen Genusförvirrad.  Det är befriande med människor som tar kontakt och säger:
– Hej, ni verkar föra ett intressant samtal – får jag vara med?

Min kunskap om HBT-frågor är ytlig och mitt liv traditionellt inrutat. Arawn presenterar sin blogg så här:

Jag hävdar att genusförvirring är det som uppstår i en normperson när någon bryter mot deras förväntningar om hur män och kvinnor är, och ska bete sig.

Det kan handla om att normpersonen inte kan avgöra om en person är kille eller tjej, om någon heter något som normpersonen uppfattar som “könskonträrt” eller om den blir ombedd att använda ett annat pronomen på en person än det som den använde utifrån sitt intryck av personens genus.

Genusförvirring beror oftast inte på illvilja, utan på bristande kunskap och perspektiv hos normpersoner. Okunskapen och bristen på perspektiv leder ofta till konstiga beteenden.

Vi diskuterar vad som menas med ett “normkritiskt” förhållningssätt och jag har svårt att följa med i hela tankegången. På ett plan tvingas vi in i förtryckande roller som begränsar våra handlingsmönster – jo den teorin känner jag igen. På ett annat plan är identiteten en social konstruktion som styrs av särhållandets logik – jag är med!

Det är konsekvenserna av de här teorierna som gör mig förvirrad. Bakom kritiken av essentialismen tycker jag mig se en romantisk föreställning om ett autentiskt “jag” eller “själv”. I det goda samhället skulle den rollbefriade människan leva i en större frihet. Dagens strukturer skapar onda mönster.

Kanske är jag alltför mycket gammal marxist för att ryckas med av den här formen av utopisk ideologikritik. Bilden av “den nya människan” känns inte särskilt lockande. Jag har fullt upp med att förstå de människor jag möter idag.

Samtidigt ställer den här romantiska bilden av ett villkorslöst “jag” bortom roller till det för mig. Hur ska jag förstå transsexuella personers vantrivsel i ett fysiskt kön?

Plötsligt framstår den likhetsfeministiska teorin om socialt konstruerat kön som ytterst förtryckande. För de transsexuella är frågan betydligt allvarligare.

Men jag hör definitivt till Arawns målgrupp.

Är mansrörelsen antifeministisk?

Jag träffar Pelle Billing och Michael Högberg idag. Vi diskuterar förhållandet mellan mansrörelsen och feminismen. Utgångspunkten är en gemensam övertygelse om att teorin om könsmaktsordning är ett begränsat redskap för att analysera relationer mellan män och kvinnor. Dessutom finns en uppenbar risk att detta perspektiv blockerar viktiga frågeställningar.

Michael är familjestödjare och brottas med den ensidiga bilden av mannen som förövare i relationer. Pelle formulerar sig mer övergripande. Jag visar en text som Pelle har skrivit för en feministisk och vänsterintellektuell kamrat. Han säger förfärad:
– Om jag hade läst något sådant när jag var 19 år hade jag köpt det fullständigt!

Antagligen var det enklare att orientera sig när alla feminister var goda och kritikerna neanderthalmässiga våldsverkare. Varken Pelle, Michael eller jag lever helt upp till den bilden.

I akademiens värld finns en stark längtan att definiera vilka perspektiv som är accepterade och en snabbhet i att demonisera motståndarna. Logiken är ganska primitiv:
– Antingen är du för eller emot. Du kan också vara fiendens fiende. Men kom för helvete inte med någon intersektionell sörja och stöka till det!

Jag fortsätter att hävda en ståndpunkt som skulle kunna kallas maskulinistisk när det gäller frågan om varför män bör arbeta i förskola och skola. Frågan om jag samtidigt knuffas ner i en antifeministisk låda? Den kvinnofientliga tonen i en del bloggkommentarer skrämmer mig. De kompisarna behöver jag inte.

Min första ansiktsmask

Min första ansiktsmask

Malmö+Borås=sant!

Fredric, Johan och Rickard

Fredric, Johan och Rickard

Idag har det manliga nätverket vid lärarutbildningen i Malmö träffat representanter från MaNet i Borås 1, 2. Vi har stora planer och kommer antagligen att förändra den utbildningspolitiska kartan inom en snar framtid. Arbetet med att planera en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar rullar vidare och det känns väldigt bra.

Karin med yxa

Jag tycker om att visa högskola för besökare och är stolt över våra fina lokaler. Vi går en tur på stan och möter en installation där 50 kvinnliga vedhuggare poserar  på Stortorget. Jag tror att det har något med kvinnokraft och miljö att göra.  På bilden svingar Karin Dackman yxan framför sina kamrater.

Efter mötet går jag hem över Lilla torg. Den stora lampan reflekteras i gatstenen och jag tänker att det finns ljus i mörkret.

Manliga nätverk – trevliga och neutrala?

I Malmö ställer den folkpartistiske politikern Björn Lagerbäck en enkel fråga till Kjell-Arne Landgren (s):
 – Ämnar du ta initiativ till bildandet av ett manligt nätverk?

Detta nätverk skulle då få i uppdrag att bilda opinion för kvinno- och barnfrid.

Jag har svårt att sätta ord på min misstro mot den här formen av uppifråninitierade nätverk – särskilt när jag sympatiserar med goda avsikten. Men det är något som gör mig avvaktande. Jag förstår inte varför Björn menar att ansvaret faller på Kjell-Arne? Gör det själv!

Min lilla söta hjärna försöker förstå vad ett manligt nätverk egentligen är. På diskussionsforumet Feminetik möter jag en hätsk debatt om faderrättsrörelsen som signaturen “najs” menar är en “normalisering” av antifeministisk retorik.

Mäns kamp för att få vårdnaden om sina barn och viljan att dela föräldradagarna är då  i grunden ett uttryck för kvinnoförakt och antifeminism. I ett obehagligt inlägg berörs PAS som, om jag förstår rätt, är ett försök att beskriva  anklagelser om pedofili som något normalt i vårdnadstvister. (jag kan ha missförstått detta!)

Exempel på forum där detta kvinnoförakt odlas menar “najs är:

“Wikipedia engelsk version skriver om PAS och hur Gardners teori avvisas av all vetenskap[länk]

Men fadersrättsrörelsen här liksom i andra länder påstår att PAS är utbrett (vilket de nog är ganska ensamma om att hävda). Några exempel på fadersrättsrörelsen, varav så gott som alla driver PAS (en del påstår tom att det är “vetenskap”):
Pappa-manualen [länk] 
GenusNytt [länk] 
Pappa-barn [länk] 
Pappa-barn-Sverige [länk]
Pappaombudsmannen [länk] 
Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening [länk] 
Pappaliv [länk] 
Nodaddy [länk]
Papparättsgruppen [länk] 

Även Styvmorsviolen driver såna frågor som är typiska för fadersrättsrörelsen. [länk] “

När vi försöker driva ett nätverk på lärarutbildningen med den begränsade målsättningen att öka andelen män i skola och förskola känns det besvärande att hamna i närheten av detta polariserade fält. Samtidigt är det antagligen svårt att undgå vissa kärnfrågor som

1) Är den ensamme mannen alltid en representant för könsmaktsordningen  – även om han enbart utgör fem procent av personalgruppen? Vilka konsekvenser får detta perspektiv?

2) Går det att beskriva kvalitativa vinster med att män arbetar i förskola/skola utan att anklagas för biologism/essentialism av likhetsfeministister?

Det går naturligtvis att bedriva ett nätverk som väljer att nonchalera de här inflamerade frågorna och vara just ett nätverk för inbördes stöd och erfarenhetsutbyte.

Förskollärarutbildningen förkortas inte

Länk till intervju med Jan Björklund

Efter en onödigt spännande höst verkar det som om regeringen har bestämt sig för att behålla utbildningens 3,5 år. Det blev en ohållbar position att utöka läroplanen och höja kravet på forskningsanknytning s-a-m-t-i-d-i-g-t som utbildningen skulle förkortas.

Grattis alla som har drivit fråga. Jag tror att det kommer en spännande debattartikel i nästa Pedagogiska magasinet där berörda professorer reder ut begreppen.

Nästa steg är att skapa en förskollärarutbildning som inte  banaliserar verksamheten till skolförberedande läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna-läsa-skriva-räkna….

Min lille vän 79 – ursprunget

Min lille vän tror att han ska få vara tomte i jul. Det kommer inte att hända. Jag har bestämt mig för att dekonstruera vännen innan han drabbas av fullständigt storhetsvansinne.

Det kan vara nödvändigt med lite bakgrundsinformation. En lokal tidning har en konstklubb. Styrelsen gör inköp och på årsmötet lottas konstverken ut till medlemmarna som får välja i turordning. Den lille vännen hörde inte till högvinsterna men är nu en värderad medlem av min familj.

Förra veckan fick jag tillfälle att tacka Ulf Liljebäck som köpte in konstverket. Det kallar jag god smak.

Fler liten vän