Mina tafatta försök till julklappsköp leder mig till bokhandelns störtexponering av vinterns storsäljare.. Det är verkligen möjligt att uppleva främlingsskap i en affär fylld av människor – kanske just där.
Jag snavar hem genom slasket och andas ut på min gata. Den fina affären, som får en del av kvinnorna på min arbetsplats att sucka längtansfullt, signalerar god smak och kärlek till naturliga material. För dig som har råd.
Det senare gäller nog hela julen.
Bilden är tagen vid ett från teve känt trädgårdmästeri. Trädet är ett viktigt landmärke i bygden kring Rörum.
Förstora - hitta fåren!
Mer tisdagstema
Ett av svenska språkets vackraste ord är kurator. På landets högstadieskolor och socialbyråer hukar underbetalda socionomer som försöker skydda utslagna personer från samhällets grymhet. Det finns inte mycket glamour i den här här yrkesrollen.
Ett av språkets fulaste ord är curator. De är den nya tidens frilansande stjärnor i konstvärlden och reducerar konstnärerna till statister i det stora spelet om att synas.
Jag undrar om de här två grupperna gillar varandra eller är medvetna om titelns gemensamma rötter i romartiden. Länk. Är de ens organiserade i samma fackförbund?
Jag gillar tanken på att vi skriver nya julsånger som konkurrerar med de traditionella. Min granne Max är snickare och nu vill jag medverka till att hans sång sprids över jorden.
Fördelen med mycket eko är att det ger lyssnaren stor frihet att tolka texten. Phil Spector kunde inte komma.
Min bild av en bra start på jullovet är lite udda: en hög med stryktvätt och Robbie Williams tio bästa rockvideor på VH1.
Det spretar och är alldeles underbart personligt och pretentiöst. Let me entertain you får Freddy Mercury att framstå som blyg.
I videon till She´s madonna får han till sist frågan om vilket råd han egentligen vill ge till sig själv:
– You´re a good lad, Robbie!
I genusförvirringens tidevarv tror jag det är viktigt att påminna sig själv om det egna värdet.
Skånetrafiken har en egen tolkning av begreppet resegaranti – den gäller bara när allt fungerar. I snökaos, spårkaos och personalkaos verkar det vara en rimlig strategi för att undvika ekonomikaos och informationskaos.
Nu ser det ut som om de backar och återinför resegarantin.
En vän som skulle åka från Flemingsberg söder om Stockholm blev ganska förvånad när X2000 körde förbi stationen i full fart. När hon skulle klaga på SJ uppstod de verkliga problemen. Det fanns ingen datorkod för “tåg som glömt stanna” – alltså kunde hon inte få ersättning. Personalen kunde inte hjälpa henne.
Fredagsfilmen i SVT1 gav public service ett nytt och inte så vackert ansikte. Jag vill verkligen veta hur inköparna tänkte när de använde licenspengar till denna film?
Hur var det Malte Lindeman sa?
– Vi har fått den på rekommendationer…
Professor Kupferberg formulerar det bra. Politiker och debattörer skriver ut recept för skolan utan att ha genomfört en ordentlig undersökning. Kvacksalveri och slarviga diagnoser går hand i hand.
Ett sätt att förstå vad som hänt är att jämföra skolan med de kommunistiska kommandoekonomierna. Dessa var ju i teorin tänkta att frigöra människors kreativitet, skaparkraft och produktivitet, men byggde i verkligheten på rädsla och ibland på den uppfinningsrikedom som uppstår ur kampen för ren biologisk överlevnad.
Problemet med en kommandoekonomi är att den är överplanerad. All kunskap samlas i staben som sedan ger order till de underordnade i en i förväg fastställd hierarki. Till sist når ordern ”soldaten” ute i fält och har då förvandlats till något absurt och verklighetsfrämmande.
Kommandoekonomierna har visat sig odugliga som system för att frigöra mänsklig skaparkraft och prestationslust. Varför skulle den svenska skolan utgöra ett undantag?
Det är en spännande värld när de gamla kommunisterna förespråkar marknadsekonomi och liberalerna vill förstatliga och centralstyra.
Jag bor bra och bostadsrättsföreningen sköter vår lilla gård exemplariskt. I år misslyckades vi med att ta in trädgårdsmöblerna innan snöfallet. Ingen stor skada skedd.
Det är något med kylan, snön och julhandeln som jag inte lyckas få ihop. På reklambilden möter jag en ömklig kvinna i blanka underkläder som jag inte känner till benämningen på. För vems skull har kvinnan klätt ut sig?
Jag bestämmer mig för att fokusera på den vackra förgyllda stolen och blommorna. Rosor och en gardenia (?) – har de någon dold symbolisk funktion i i bilden?
Annars tänker jag nog att kimonon á 229:- är det minst intressanta föremålet. Ingen orkar väl demonstrera mot en kimono från Lindex.
Federico Rodriguez Moreno skriver en krönika i lördagens Sydsvenska ( länk) med rubriken Manligheten som renoveringsobjekt. Jag tycker mig känna igen argumentationen. Eftersom över 80% av våldsbrotten i Malmö begås av män behöver vi renovera något som Federico med utsökt vaghet kallar “manligheten”.
Jag gissar att 99 procent av männen inte begår våldsbrott och häpnar över det tvärsäkra hoppet från statistiska fakta till generella påståenden om vad som är problemets lösning.
Jag gissar också att det skulle vara möjligt att vaska fram andra grupper som är överrepresenterade i statistiken – men att förslagen till åtgärder lätt skulle beskrivas som fördomsfulla. Ingen krönikör skulle våga skriva att nu måste vi verkligen renovera invandrare, dyslektiker, barn till ensamstående, förortsboende eller rent av hela arbetarklassen.
Men jag ser fram emot att följa Federicos renoveringsarbete. Vilka delar av den egna manligheten tänker han angripa. Finns det några rostiga balkar som behöver bytas ut? Hur ser handlingsplanen ut?
"brottsligt beteende kan förstärka den manliga identiteten"
Tysta tankar 