…är bättre än sitt rykte. Men det är något med burkarna som inte är så inbjudande.
Monthly Archives: November 2009
På väg till London
Vellinge och värdegrunden
Jag har tidigare kritiserat skolans värdegrund för att vara vag och motsägelsefull.
Desutom har jag motsatt mig den otidsenliga idén om att staten ska trycka på individer uppfattningar om hur vi ska förhålla oss till varandra. (Läs mer om Tännsjös kritik)
Nu överger jag båda dessa positioner och hyllar tanken på att skolan behöver ett nationellt dokument som beskriver vilka värden det är som ska genomsyra skolans verksamhet. Det är alltså inte upp till varje kommun att bestämma vilka etiska grundprinciper som ska ligga till grund för undervisningen.
Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling.
Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.
Just nu lider jag med de lärare och skolledare som försöker ta sitt uppdrag på allvar i en kommun som öppet signalerar ett helt motsatt förhållningssätt.
P.S. Så var det med den tystnaden.
P.S.S. Roligast är ändå Ljungmans uppblossande omtanke i Svd:
– Vår uppfattning är även att byggnaden inte är fräsch.
Den tyste mentorn
Jag är mentor för lärarstudenter i Vellinge och Malmö högskola bemödar sig om ett gott förhållande till partnerskolorna. Därför väljer jag att inte kommentera kommunens agerande i flyktingfrågan.
Men jag får nästan sätta mig på fingrarna för att låta bli.
- » Hököpinge fall för riksdagen
- » OPINION: Så här får det inte gå till
- » Många läsarreaktioner om asylsökande
- » AKTUELLA FRÅGOR: “Tragiskt, Ljungman”
- » “Varför ska Malmös problem bli Vellinges?”
- Dessa kommuner tar emot flyktingbarn
- Vellinges kommunalråd ifrågasätter flyktingboendets lämplighet
- Kan finnas hotbild mot flyktingboende
- Visst klarar vi av 30 barn
- “Säkerhet och hälsa kommer först”
-
Var kommer barnen in?
-
» Malmös kommunalråd: “Alla måste hjälpa till”
-
» Många läsarreaktioner om asylsökande
Läs mer:
Bloggat: Jah Hollis, Kent Persson, Alliansfritt, Daniel Scythe, Ola Möller, Martin Moberg, John Johansson, Peter Andersson, Jinge, Esbati, Kildén & Åsman, RödaGöinge
Läs även andra bloggares åsikter om Vellinge, Malmö, Skåne, Överklassen, Borgarklassen, Flyktingbarn, Flyktingar, Rasism, Flyktingpolitik, Samhälle, Politik
Här köpte den skånska adeln sina kavajer och kepsar
Förr i tiden fanns det inte så många fina affärer i Malmö. För de verkligt kvalitetsmedvetna gällde det att välja mellan Ohlsson, Cason och Satz herrekipering i Trygghuset på Gustav Adolfs torg.
Så här såg det ut när den anrika affären lades ner.
Jag tror inte att adeln fryser.
Tisdagstema – självporträtt
Jag vet inte om det här är en bra idé och räknar med en del pikar – men snart kommer frisyren och glasögonen bli populära igen och då är jag beredd.
Lärarutbildningens manliga nätverk
“Manhäftig” i stället för “manhaftig”?
Hos Christer diskuterar vi tolkningar av genus. Frågan om rörlighet över gränser är ett spännande ämne. Vilket kön har störst frihet att testa? En vanlig uppfattning är att pojkar förlorar status om de bejakar feminint kodade mönster – medan flickor har mycket att vinna på att ge sig in på den manliga arenan. Samtidigt finns det ett nedsättande ord om dessa “pojkflickor” som antagligen fungerar hämmande: manhaftig.
Jag föreslår att vi bannlyser ordet manhaftig och ersätter det med konstruktionen manhäftig som skulle kunna fungera som en tankeväckande figur inom kvinnligt könskodade uppväxtmiljöer. Inga flickor ska bestraffas för att de bryter med den traditionella könsrollen i förskolan och skolan.

Nästa steg är att se vilka nya ideal som uppstår.
Det har varit mycket tal om spioner
Uppdatering:
Idag svarar Guillou på Håkan Arvidssons anklagelser och han gör det med förödande kraft. Svd
För när han slagit fast att det var Säpo som via mig avslöjade IB så avancerar han till att det ”möjligen” också var KGB som låg bakom avslöjandet. Och när det både har förefallit och varit möjligt kommer han till ett ”tyder på” med innebörden att jag skulle ha varit tjallare åt Säpo på mina kamrater och vänner i Palestinarörelsen. Och i nästa led spikas den funderingen fast med ytterligare en glidning: ”Han har med andra ord gjort samma jobb för Säpo som Gunnar Ekberg gjorde för IB”.
Tyder på, möjligen? Förefaller det? Med andra ord? Sådan argumentation tillhör näthatarna och borde inte släppas in i en riktig tidning.
Det blir inte mycket kvar av Arvidssons heder som historiker och Svenskans anseende som “riktig tidning” är i gungning.
Ursprungligt inlägg:
Jag ser framför mig att det här dubbelspelet av pompösa unga män som utger sig för att vara agenter av olika slag är den ultimata pojkdrömmen.
Än har ingen lyckats förklara Jan Guillous brott. Socialdemokratin har inte heller lyckats förklara varför man valde att infiltrera fackföreningar och palestinagrupper med hjälp av skattemedel. Sjukhusspionen Gunnar Ekbergs memoarer tycks vara ett fåfängt försök att rädda äran åt sig själv och partiet.
Det vore spännande se de här händelserna gestaltade i musicalform.

Nu finns Pojkaktig sångbok 3 Sonny Samuraj att ladda hem som wma-filer. Tomten kommer tidigt i år.
Det är 20 år sedan muren föll
Just nu firar 100.000-tals tyskar vid Brandenburger Tor. Jag letar förgäves efter någon tevekanal som sänder direkt eller i efterhand.
Mediernas bevakning av Tyskland är torftig. Det är inte längre spännande och den väntade boomen avstannade.
Just när jag tänker bli riktigt arg hittar jag svt.se som sänder rivningen av muren! Tack för det!
Länk
Sen läser jag en blivande klassisk text av Jonas Hassen Khemiri i Svd och blir på riktigt gott humör. Länk
Den går ut på att städer ibland bygger monument lite på samma sätt som författare skriver böcker. Att ni via era monument bearbetar era trauman. Men finns det då inte en risk att det blir lättare att glömma bort traumat när monumentet väl står klart? Att det blir som en ursäkt att gå vida…
Förintelsemonumentet! Förstås. Hur kunde vi glömma det! Du ser! Vi minns visst våra trauman. Och våra monument. Vi är stolta över dem. Monumenten alltså. Det är därför som vi har offrat 19000 kvadratmeter i vårt innersta centrum åt 2700 fyrkantiga betongblock. För att minnas. För att aldrig glömma. Har du sett Förintelsemonumentet? Visst är det magiskt?
Absolut. Det är mäktigt. Att gå in där känns som att vandra i sitt eget minne. Vindlande och sorgligt på samma gång. Men om jag säger namnet Degussa vad säger Berlin då?
Inga kommentarer. Eller. Vi säger bara: Oturligt. Det var väldigt olyckligt att någon idiot lyckades anlita just Degussas dotterbolag för att tillverka Förintelsemonumentets anti-graffiti-kemikalier. Men han visste väl inte att de hade stött nazisterna. Eller att de hade tillverkat den Zyklon B som användes i gaskamrarna.







