Vi diskuterar lojalitet och jag lyfter fram prins Bertils uppoffrande liv. Tänk att avstå från kärlek för att säkra tronföljden.
Men nog ser prinsen väldigt trött ut? Ändå slipper han läsa tidningens förklaringar till förlusten i Köpenman. Jag ska också börja intressera mig för motorsport.
Det nya läroplansförslaget laborerar med olika nivåer av ansvar. Jag läser i pressmeddelandet:
Riktlinjerna i läroplanen gäller för alla som arbetar i förskolan. Idag är ansvaret uppdelat i två ansvarsnivåer, alla som arbetar i förskolan och arbetslaget. I Skolverkets förslag ges dock förskollärarna ett tydligare ansvar för det pedagogiska arbetet (min kursivering) genom att det tillkommer en tredje ansvarsnivå för dem.
Förskollärarna ska alltså ta ett tydligare ansvar för “det pedagogiska arbetet” och jag ställer mig frågande till denna formulering. Vad är inte pedagogik på en förskola?
Jag minns när Grynet Mollvig gjorde slut med Frank Andersson och han grät ut i pressen under rubriken:
– Hon tog mig bara för min kropp.
Nästa dag svarade Grynet:
– Fanns det något annat?
Vem har skrivit det nya läroplansförslaget för förskolan?
Expertgruppen har bestått av ped.dr. Camilla Björklund, fil.dr. Elisabeth Björklund, fil.dr. Carina Fast, professor Ingrid Samuelsson Pramling, docent Sonja Sheridan, fil.lic. Susanne Thulin samt fil.dr. Ann Zetterqvist. Också fil.mag. Susanna Anderstaf, universitetsadjunkt Anette Eriksson och doktorand Eva Norén-Björn har på Skolverkets uppdrag lämnat skriftligt underlag. Professor Gunilla Dahlberg och fil.lic. Ingela Elfström har lämnat synpunkter under hela arbetsprocessen.
Matchen mellan könen slutar 12-0. Jag tror att dessa experter gärna beskriver såväl sig själva som förskolan som “könsneutrala”. Ett bättre uttryck vore “könsblinda” och jag har svårt att ta deras tankar om genus för något annat än en oblyg partsinlaga.
Gruppens sammansättning är ett svårslaget rekord i bristande mångfald inom svenska utredningar. Att utbildningsministern är man innebär ingen tröst.
Placerad vid isskåpet
Min lille vän är orolig. Matchen på lördag betyder mycket och att förlora mot Danmark vore förnedrande på många plan.
Vännens fotbollskarriär var kort och hans bollkänsla obefintlig. Ändå var han fruktad på mittfältet och levde efter Krister Kristenssons motto:
– Tar du inte bollen, så tar du mannen!
Den 30/9 redovisades regeringsuppdraget att föreslå en ny läroplan för förskolan av Skolverket.
Länk i nytt fönster
Jag muttrar mig igenom ordmassorna och svär en smula inför försöken att skriva in skolförberedelser. Den namnkunniga expertgruppen sätter sitt akademiska rykte på spel genom att delta i den här spretiga produkten.
Expertgruppen har bestått av ped.dr. Camilla Björklund, fil.dr. Elisabeth Björklund, fil.dr. Carina Fast, professor Ingrid Samuelsson Pramling, docent Sonja Sheridan, fil.lic. Susanne Thulin samt fil.dr. Ann Zetterqvist. Också fil.mag. Susanna Anderstaf, universitetsadjunkt Anette Eriksson och doktorand Eva Norén-Björn har på Skolverkets uppdrag lämnat skriftligt underlag. Professor Gunilla Dahlberg och fil.lic. Ingela Elfström har lämnat synpunkter under hela arbetsprocessen.
Jag hoppas de fick bra betalt.
Rivaliteten mellan Stockholm och Göteborg går nog att skönja mellan raderna. Mitt tips är att Göteborg fick sista ordet när det gäller lärandet och betoningen av vuxennivån. För de som är intresserade av teoretiska svårigheterna att förena sociokulturella och fenomenografiska perspektiv erbjuder texten stora möjligheter till textkritisk dekonstruktion.
Det finns avsnitt som jag gillar. Skolverket återupptäcker det naturvetenskapliga fältet. När jag gick min förskollärarutbildning i mitten av 70-talet var det en viktig tanke att uppmuntra barns experimenterande och Socialstyrelsen gav ut en serie häften med Råd och anvisningar. Ett av dem handlade om naturvetenskap och var utomordentligt handfast och inspirerande.
Sedan dessa har andra vindar blåst och sådana här praktiska ämnen marginaliserats från både högskola och förskola. Förslaget diskuterar i termer av personalens kompetens – jag antyder att det kan ha att göra med personalens könssammansättning att göra. Pedagogerna väljer bort sådant som inte passar bort i en traditionellt kvinnligt kodad kultur. Reggio har estetiserat verksamheten och miljön har blivit ett heminredningsprojekt i tidens anda.
I regeringsuppdraget nämns att förskolan kan stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Dessa områden har idag ett förhållandevis litet utrymme i förskolan samtidigt som förskollärare själva säger sig ha otillräckliga kunskaper om vad områdena innebär och hur man kan arbeta med dem i förskolan.2 Skolverket föreslår att läroplansmålen också för dessa områden förtydligas och kompletteras. Dessutom föreslås satsningar på fortbildning och kompetensutveckling inom området riktade till förskolans personal.
Utifrån detta perspektiv är det mycket märkligt att Lärarutbildningen i Malmö varslar pedagoger med inriktning mot yngre barn, naturvetenskap och teknik.
Att vakna till Jan Björklunds mästrande röst är ett dåligt tecken för dagen. Marie Granlund försöker presentera någon form av socialdemokratiskt alternativ till alliansens skolpolitik.
Jag vet inte om det är särskilt stor skillnad mellan “att ställa krav” och “vi har höga förväntningar”? De lät märkvärdigt samstämmiga bakom de yvigaste anklagelserna.
Problemet med resurser och direkta kopplingar till resultat aktualiseras genom Mariann Enös undersökning i Malmö. Vilka effekter gav de 148 miljonerna?
– Icke rett mange, som danske säger!
Vi slarvar inte med kvastarna
Jag besöker studenter som är i slutet av sin utbildning. En del lyckas använda estetiska uttrycksformer på ett sätt som gör mig väldigt glad. I dansen är det möjligt att uttrycka erfarenheter och känslor.
Jag väntar mig inte att Skolverket ska ta upp dans som en evidensbaserad metod mot mobbning.
Men är fortfarande tagen av hur skickligt studenten gick från komplicerade rörelserna till allvarliga samtal.
I ett svagt ögonblick tackade jag ja till att föreläsa om genuspedagogik ur ett manligt perspektiv.
Länk till Malmö Högskolas perspektivdagar
Igår var den stora dagen. Ett hundratal personer lyssnade och som vanligt drabbas föreläsaren av en blandning av lättnad och oro efter själva akten.
– Förstod de vad jag var ute efter? Lindade jag in poängerna?
– Var jag onödigt provocerande i detta minerade fält?
Min strategi är att vara ganska privat och försöka hålla genusfrågorna på en nivå där personliga planet ger frågan energi. Hur konstruerar jag en manlighet som gör mitt liv meningsfullt. Går det att hämta inspiration från myter utan att låsa in sig i stereotypier?
Dessutom hävdar jag rätten att inte ha någon åsikt i frågor som inbjuder till normativitet. För de frågeställare som oroar sig för uppdelningen av världen i blått och rosa är nog mitt uppenbara ointresse ganska provocerande.
– Har du inget annat att bekymra dig över?
Jag fortsätter gärna diskussionen här eller på det manliga nätverkets nästa träff den 14/10 kl. 17.15 i A440 på Orkanen.
–
En fördel med wordpress är att det går att se vilka sökord besökare använder för att hitta bloggen. De senaste dagarna har ungefär 150 besökare/dag skrivit “Mannen under trappan, slutet” och hamnat här.
Jag var djupt fascinerad av boken och ganska tveksam inför tanken på att översätta Marie Hermanssons gåtfulla text till något så banalt som film. Samtidigt gillar jag Jonas Karlsson och måste erkänna att filmatiseringen faktiskt fungerar – kanske på ett mer skräckartat än existentiellt plan, men besökarstatistiken antyder att många berörts av frågan:
– Var det på riktigt?
För mig handlar boken om vilsenhet. Mannen, som tappar kontakten med sin arbetarbakgrund och manlighet, blir ett offer för inre demoner när tillvaron svajar. Det börjar som en spricka i handfatet och slutar som ett totalt sammanbrott när han inte förmår skydda sin familj mot inre och yttre hot.
Så skör är civilisationens hinna.
Tysta tankar 