Monthly Archives: October 2009

Min lille vän och poeten – 74

Posted on by
Reply

Vi diskuterar utbildning och individens frihet att välja sin väg. Kamraterna hävdar det kulturella och symboliska kapitalets betydelse för våra val och jag romantiserar möjligheten att slå sig loss från sina förutsättningar.

Den lille vännen har tröttnat på sin stillasittande tillvaro och nu planerar han en framtida karriär som – hör och häpna – poet!

Det började med en enkel utflykt till Ales stenar och när jag läste det gamla antologinumret blev han som förvandlad.

Ales stenar

Av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel

har Ale rest ett jätteskepp av stenar,

skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel

med blockens mörka stillhet sig förenar,

en saga lagd i lönn

vid brus av Östersjön,

som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar

stå vakt från hedenhös; och folket säger

att backen spökar – att den gnyr och ropar

i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.

Ty mitt i bondens jord

har Ale gått ombord

på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.

Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.

Det har blott sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover

i disigt fjärran glider tyst om knuten

av närmsta sten, och medan platsen sover

har seglaren tillryggalagt minuten.

I detta skådespel

vet ingen, vilken del

som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet

mångtusenårigt och mångtusenmila,

och tiden byter hälsningar med rummet

i seglens rörelse och blockens vila,

och marken strör sin blom

kring stentung ålderdom,

och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling

osterling

Det verkar vara ansträngande att vara poet. Min lille vän häpnar över produktiviteten hos Anders Österling:

* Preludier (1904)

* Offerkransar (1905)

* Nattens röster (1906)

* Hälsningar (1907)

* Årets visor (1907)

* Döden inkognito (1908)

* Norrlandsresan (1908)

* Bäckahästen (1909)

* Människor och landskap (1910)

* Blommande träd 1907-1909 (1910)

* Minuter och sekunder (1912)

* Fränder och främlingar (1912)

* Facklor i stormen (1913)

* Tidsstämningar (1916)

* Sånger i krig (1917)

* Idyllernas bok (1917)

* Valda dikter (1919)

* Dagens gärning (1921)

* De sju strängarna (1922)

* En fläkt av Indien (1923)

* Levant (1924)

* Jordens heder (1927)

* Tonen från havet (1933)

* Nya valda dikter (1934)

* Skånska utflykter (1934)

* Tio års teater 1925-1935 (1936)

* Horisonter (1939)

* Livets värde (1940)

* Samlade dikter.1 (1945)

* Samlade dikter.2 (1946)

* Årens flykt (1947)

* Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning (1947)

* Samlade dikter (1949)

* Skånska motiv (1950)

* 6 dikter ur idyllernas bok (1952)

* Nicolovius och Söderslätt: kring de

gamla prästgårdarna i Skåne (1957)

* Skånska utflykter (1958)

* Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)

* En diktkrans (1961)

* Dikten och livet: essäer (1961)

* Vårens löv och höstens (1963)

* Ola Hansson: minnesteckning (1966)

* Minnets vägar (1967)

* Dikter (1970)

* Sent i livet: dikter (1970)

* Längtan till Italien (1971)

* Idyllernas bok: valda dikter (1974)

* Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)

* Ögonblick: dikter 1971-78 (1978)

* Hundra dikter (1981)

* Grinden åt havet: ett urval dikter 1904-1978 (1985)

Egentligen är jag glad över att vännen har planer och vill gärna uppmuntra sådana här initiativ. Nästa vecka kanske han satsar på en tevekarriär. Som vän är jag tacksam om jag slipper se honom i Rent hus, Skuldfällan, Grannfejden eller Ensam mamma söker.

Poet är bra – det borde alla bli!

Min nye hjälte – Hans Rosling!

Posted on by
5

Jag slöade framför teveprogrammet Världens barn och drabbades av Hans Roslings beskrivning av världens utveckling. Tyvärr finns inget svenskspråkigt klipp men jag hittade en länk på youtube.

Numera är jag obotlig optimist och älskar statistik som redskap för att tydliggöra förändringar. Följ bubblornas vandring över fältet!

Länk till Hans blogg Gapminder

Teknik, teknik, teknik!

Posted on by
Reply

Två saker gör mig riktigt glad!

1) Reportage från socialt tunga områden som inte drunknar i eländesskildringar

2) Reportage som framställer barn som nyfikna och personal som kreativ.

Dagens artikel om experiment på Seveds förskola får högsta poäng i båda kategorierna.

Länk

Kolla bilden på ballongen som exploderar under vattnet!

På Malmö högskola varslas adjunkter med inriktning mot teknik, naturvetenskap och yngre barn – jag säger som Stig i ICA-reklamen:
– Gör om – gör rätt!

Min lille vän möter Baltzar von Platen (73)

Posted on by
8

Vännen älskar teknik. Just nu gläds han över läroplansförslaget till förskolan som kanske kommer ge liv åt barns möjligheter att experimentera inom det naturvetenskapliga fältet. Han hänger framför Youtube och letar efter gamla barnprogram med Staffan och Bengt.

För en gångs skull är jag överens med Björklund. Sveriges exportindustris framtid är beroende av om vi kan återuppväcka barns nyfikenhet. Låt oss uppfostra en ny generation av djärva uppfinnare.

En given förebild är den gamle hjälten Baltzar von Platen – kylskåpets fader.

Länk

bvp

Genuspedagoger – finns de?

Posted on by
6

Pelle Billing skriver en avslöjande text om genuspedagogikens avarter.

Länk

Jag har fått lära mig att det finns genuspedagoger som inte är bekväma med benämningen “genuspedagoger”  och hellre vill kallas “genusmedvetna pedagoger”.

Fast det blir kanske en aning magstarkt att de övriga då skulle benämnas “genusomedvetna pedagoger”. Är inte det kränkande?

ge

“De andra barnen vill inte leka med ditt barn”

Posted on by
11

Jag minns dessa samtal som ohyggliga. För mig som pedagog var det ett stort misslyckande att inte ha lyckats dra in alla barn i gemenskapen. För föräldrarna var det antagligen en blandning av oro, skuldkänslor och aggressivitet:
– Hur kan ni låta vårt barn vara utanför gemenskapen?

I dagens Svd beskriver Margareta Öhman problemen med att tvinga fram gemensamma lekar.

Under många år var ”alla får vara med” och ”här är alla vän med alla” något som förskolepersonal ofta upprepade när något barn inte fick vara med.

– Man blir inte av med de där gamla spökena. Men om vi försöker knö in barn kan det bli pannkaka av alltsammans. Det kan vara så att man försöker få in ett barn som faktiskt inte besitter lekförutsättningar, som inte kan leka ”mamma, pappa barn”, utan behöver leka ge och ta lekar eller bygglekar med en vuxen för att lära sig det lekande samspelet.

Vad som händer när man för­söker få in alla barn är att leken störs. Barn som leker bra ihop har rätt att få göra det. Det kan vara en kränkning att stoppa in barn som förstör leken och även en kränkning för det barn som blir inmotat. ”Nu måste ni låta Oliver vara med”.

Jag tänker att dessa tankar är svåra att förena med certifiering och enkla måluppfyllelser. Processerna är komplicerade och tar tid. Varje försök att styra riskerar att motverka syftet.

lek

Många kloka ord – och absolut ingen uppgiven inställning – men det är svårt att distansera sig från den moraliserande traditionen som har styrt förskolornas relationsarbete:

– Vi måste komma bort från att den som blir utsatt är ett offer som ska ha hjälp, medan den som kränker är en förövare som ska ha ett straff. Vi behöver i stället analysera hur det kommer sig att vi i den här barngruppen har ett sådant samspel. Då studsar det tillbaka på oss vuxna. Vad har vi för ton? Vad behöver vi göra för gemensamhetsskapande ­lekar?

Ordet mobbning använder Margareta Öhman aldrig när hon talar om små barn.

– Förskolebarn är alltid utan skuld. Också det barn som har ett kränkande beteende har på ­något sätt lärt sig det. Då handlar det om att vi får lära det här barnet mer konstruktiva sätt att kommunicera.

Kollektiva minnen

Posted on by
Reply

Filosofiska rummet är ett inspirerande program. Veckans avsnitt handlar om kollektiva minnen och jag dras in i samtalet. Vi behöver de här berättelserna för att uppleva våra liv som meningsfulla. En av deltagarna försöker dra en gräns mellan historia och myter men jag tror att det är svårt att beskriva denna skillnad.

Länk

Om ett människoliv varar i åttio år, varar ett samhälles i hundratals. Om en människas minnen kan leva i decennier, räknas samhällets kollektiva minnen i sekler.

Men vad är egentligen kollektiva minnen? Stora historiska händelser, eller fungerar också sagor och myter? Brons i fotbolls-VM? Hasse & Tage? Hur formas och bevaras våra kollektiva myter, och inte minst: vad fyller de för funktion för samhällslivet? Är de alltid av godo, eller kan de möjligen skapa kollektiva vanföreställningar om t ex det egna folkets överhöghet?

”Vi behöver det förflutna nu, för att skapa framtiden”, anser etnolog Birgitta Svensson i veckans samtal. Övriga gäster är Per Svensson, journalist, och Bo Isenberg, sociolog. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Jag funderar vidare över hur nätet hjälper oss att skapa kollektiva minnen i form av digitala möten. Det flesta aktiviteter resulterar i någon form av spår.  Jag tror vi behöver träna oss på att se Bilddagboken, Facebook, Lunarstorm, MSN, Youtube, Myspace, twitter och bloggar som en del av vårt kollektiva minne. Tillsammans bildar de en form av gemensam berättelse.

sits

MLV 72 – När teorin blockerar förståelsen

Posted on by
7

Pelle Billing och Michael Högberg skriver om samhällets oförmåga att beskriva problemet med våld i nära relationer.

Länk

Den traditionella bilden av manlig förövare och kvinnligt offer kopplas samman med den av riksdagen utvalda teorin om könsmaktsordning. Forskning som  problematiserar andra former av våld missgynnas. Antagligen finns det en underliggande oro  att nya siffror skulle kunna användas för att relativisera våldet. I värsta fall skulle det kunna urarta till en tävling om vem som det är mest synd om. Jag tycker att författarna lyckas balansera sin text bra och trots att de beträder minerad mark  undviker de att provocera i onödan.

På ett övergripande plan finns anledning att fundera vidare över vad som händer när staten låser sig vid en förklaringsmodell – i detta fall teorin om könsmaktsordning. Jag har haft problem med tjänstemän som haft i uppdrag att bevaka detta officiella perspektiv i statliga utredningar. Delegationen för jämställdhet i förskolan är ett bra exempel på hur enkelspårigheten begränsar tanken.

Erfarenheter och litteratur som prövade andra sätt att se på relationer inom förskolan förvisades till giftskåpet. De treåriga pojkarnas våldslekar sågs som ett försök att träna sig in i en maskulin överhetsposition och skulle  motarbetas utifrån uppdraget att bekämpa traditionella könsroller.

Så gick det till gå när teorin blev ideologi som blev norm som blev genuspedagogik. Det är som i lumpen:
– Om verkligheten inte stämmer med kartan så gäller kartan.

Det mest förvånande var att poststrukturalistiska forskare tramsade med i denna ideologiska soppa.

Gunnar Myrdal - mannen, myten, legenden

Gunnar Myrdal - mannen, myten, legenden

Min lille vän läser om Hirdmans biografi över Alva Myrdal och stampar ursinnigt med foten. Spelet mellan Gunnar och Alva låter sig inte beskrivas i enkla makttermer och han förstår inte vem som är ond eller god.  Vem utnyttjar vem?  Den pompöse skitstöveln eller den narcissistiska karriäristen?

Teorierna ger inget stöd.

Länk till gammalt inlägg