Jag menar att det finns bestämda gränser för vad man får utse sina medmänniskor för. I min värld är det till och med tveksamt att sätta marchmallows på en liten väns huvud. Värdighet är något ömtåligt och de flesta av oss är mycket känsligare än vi visar i vardagen.
Att bli varslad på grund av arbetsbrist och samtidigt erbjuden att vikariera på timbasis kan inte vara i lagens anda.
Nr jag läser i Svd om diskussionerna mellan M och Fp om arbetsrättens framtid tänker jag att de behöver inte anstränga sig. På Malmö högskola har arbetsgivaren genom att skapa mystiska turordningskretsar redan lyckats tänja gränserna för hur det var tänkt långt utöver det möjliga.
Att organisera adjunkter och lektorer i samma förbund visade sig vara en dålig idé när det kom till kritan.
Tysta tankar 