Elza Dunkels lyckas säga det på enkelt sätt i Svd
– Så fort kvinnor tar kontroll över sin sexualitet blir vi oroliga och hittar faror i det, men i längden kanske detta är en väg mot ökad jämställdhet.
För den som inte känner till Elzas god råd på nätet finns det en chans att bekanta sig – jag nöjer mig med att citera det första:
1. Respektera ungas rätt till integritet. Placera datorn så att de kan sitta ostört.
Länk: Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?
Anna Ekström är en klok kvinna och det finns chans att det blir bra – men artikeln i DN ger mig onda aningar. Det finns något självbelåtet över det här jämställdhetsarbetet som gör mig nedslagen.
Man behöver inte vara paranoid för att se en linje i försöken att skapa ordning genom social ingenjörskonst i historien. Staten har alltid velat skapa goda medborgare och idag är det könsrollshygien som står på dagordningen. Jag avstår från att göra en tillbakablick.
En del värjer sig och KD:s pressekreterare hör till dem:
länk Ehrenberg
Själv väljer jag att inta en avvaktande hållning och ser de stora elefanterna dansa på avstånd.
Freud är inte så populär på lärarutbildningen. Det är svårt att göra något trevligt och rationellt av teorier som i sin kärna är djupt kränkande för en människa som är berusad av sin storhet – tänk att vi inte skulle vara herrar i vårt eget hus
Missa inte radioteaterns pjäs Freud cigarr:
Jan-Erik Sääf har skrivit text och musik. Det är spännande och oförutsägbart. Sången där Sigmund vill ha beröm av sin fader kommer nog att bli en klassiker.
Jag har varit i staden där allting lutar och efter en utmattande vandring över Söders kullar når vi fram till Hasse Backes torg – eller Mosebacke som en del kallar det.
Läs mer om en brokig fotbollskarriär – länk – men han har ju inte ens tränat Hammarby! Att då uppkalla ett torg efter Svennis hjälptränare syns mig en aning övermaga.
Jag lär mig att brunch är en ganska dålig idé. Min kropp klarar inte av frestelsen med att äta så mycket jag orkar klockan 12.00.
På Hasse Backes torg står en bil med påskkycklingar i framrutan. Jag fotograferar men inser att det vi ser är reflektionen av mina vänner som vandrar västerut mot Monteliusvägen.
Klicka på bilden:
Fåglarna i Stockholm har en ganska respektlös attityd till de stora män som pryder huvudstaden.
Hazeliusporten
Berzelius
Väst drabbade är statyerna vid Hötorget
Jag upptäcker att fototriss har temat “Se upp” – kunde det bli mer lämpligt?
Jag är inte särskilt intresserad av inredning, men efter ett besök på Nordiska museet i Stockholm vet jag bestämt:
– Vi måste göra om hallen hemma i Malmö! Den är katastrofalt övermöblerad och takhöjden under all kritik.
Klickbar bild:
Jag har länge haft problem med USA. Den oblyga exploateringen av andra länder och en utrikespolitik som bara nödtorftigt lyckats dölja de egna intressena gör det svårt att känna någon entusiasm för ett folk som pendlar mellan naivitet och cynism. När jag läser Susan Faludis Den amerikanska mardrömmen faller bitarna på plats och bilden av ett ovanligt ruttet samhälle träder fram. Den 11/9 var händelsen som avslöjade hur tunn fernissan av civilisation var.
Min lille vän ser annorlunda på det stora landet i väster. Han älskar alla myter, filmer och musik som skapas i den kulturella smältdegeln. Allra mest drömmer den lille vännen om att få åka till New York och delta i firandet av fyrahundraårsjubileumet.
Själv har jag läst boken, sett filmen och köpt T-shirten. Flera gånger.
Däremot läser jag gärna Olof Palmes understreckare från 1949 om The naked and the death av Mailer. Samma blandning av olust och fascination som jag känner idag 60 år senare.
Jag gräver bland gamla understreckare från Svd:s arkiv och förundras över Sten Selanders presentation av Sartres novellsamling Muren
När man nu har tillfälle att i bokform förnya bekantskapen med de tvenne dramerna, bekräftas det intryck de gjorde från scenen: “Flugorna” är otvivelaktigt ett betydande diktverk, fast dess symbolik här och var verkar ganska oklar, medan värdet av “Inför lyckta dörrar” med dess bokstavligen talat eviga erotomani tycks mer diskutabelt. Och ännu svårare har åtminstone undertecknad att odelat uppskatta hans novellsamling “Muren”. Den är virtuost skriven, med en sorts kall frenesi, om den saken kan inte vara tu tal. Men ändå verkar den otillfredsställande; något väsentligt fattas. Delvis kan det intrycket bero på att bokens flesta noveller påminner om en ibland ganska osmaklig exempelsamling till Krafft-Ebings gamla “Psychopathia sexualis”; i dem alla utom titelnovellen konfronteras man med sexuell abnormitet av något slag. Och det måste vara något fel med en författare som på detta fascinerade sätt kretsar kring perversiteter. Naturligtvis kan också dylika motiv omvandlas till berättarkonst. Men knappast när abnormiteten uppfattas som här: som något ofrånkomligt, ett öde som människorna fogar sig i utan starkare protester eller konflikter. Kanske är denna uppfattning vetenskapligt riktig: men i så fall blir sexuell perversitet som stoff för novellistik jämställd med färgblindhet, rödhårighet eller någon annan, indifferent egenskap – eller med den ironiska slump som i titelnovellen låter den dödsdömde spanske frihetskämpen oavsiktligt förråda sin kamrat, som han vill rädda. Renodlad determinism må vara filosofiskt ovederlägglig: för skönlitteraturen är den dock ett dödligt gift. En diktare måste alltid tillämpa en sorts als ob-filosofi; han måste skriva som om vi vore ansvariga varelser med fri vilja, eljest förlorar hans dikt den inre spänning, varav den hålls uppe liksom ett valv, och därmed sin bärighet, sin förmåga att föra oss mot ett mål över avgrunderna. Avgrunderna får man se djupt ned i hos Sartre; men målet är åtminstone anmälaren ur stånd att upptäcka.
Det verkar som om Göran Hägglund inte är den första att hylla normaliteten.
Jag gillar bilder som handlar om kunskap och gemenskap. Hur lär man sig att hantera en rockring? Går det att förklara? Eller visa?
Dessutom är jag lite stolt över att den vita vindskivan förstärker linjen mellan faderns och dotterns ögon. Ibland har man tur.
Mer fredagsfärger
Alla tycker om att arbeta utom jag - för jag är en åsna?
En del av hemligheten bakom en framgångsrik semester är att låta sig sjunka till botten av de sysslolösas träsk. Och just när du inte trodde att det gick att bli slöare – ja då tar man bara en tupplur till! Jag är på väg att nå det välsignade tillstånd då varken EEG eller EKG ger registerbara utslag.
För en gångs skull är vännen, åsnan och jag helt överens: Det finns andra värden i livet än jobb.
Och på teven kryllar det av politiker som larmar och gör sig till i Almedalen. Tänk att de orkar…
Tysta tankar 