Vår marknadsgranne sålde jeans – jag köpte inga.
Han hade djupt urringade herrtröjor också. De fick åka vidare till Sjöbo marknad.
Kivik – lågt skurna jeans
4
Monthly Archives: July 2009
Tokigaste solbrännan – uppdaterat
Alla har väl hört talas om bondesolbränna och golfsolbränna? Nu är det dags att vidga ramarna och bekanta sig med den nya flugan foppatoffelsolbränna!
Foppatoffelsolbränna
Jag vet en kille som somnade under ett tennisracket och han såg ganska kul ut. Har du andra berättelser om tokiga solbrännor?
Uppdatering – min golfspelande släkting visar upp en variant av bonnabränna:
Min lille vän 44 – att klä böcker
Skolan har i uppdrag att fostra barn. Det är nödvändigt för att skapa en trygg miljö och de flesta lärare är överens om att detta är en nödvändig del av arbetet i klassrummet.
Skolan har inte i uppdrag att uppfostra föräldrarna. Historiskt har staten ofta försökt använda skolan till att sprida de goda medelklassnormerna till problematiska grupper som arbetar- och invandrarfamiljer. En del lärare har än idag svårt att avstå från den här maktutövningen.
När jag gick i skolan var det självklart att fröken kunde säga:
– På fredag ska era böcker vara klädda!
De föräldrar som inte hade köpt bokpapper och klätt sina barns böcker till den utsatta dagen riskerade ett tillrättavisande samtal från fröken, alternativt att bli uthängda på föräldramöten då den obligatoriska bänkinspektionen var en given höjdpunkt.
Själv minns jag det som ett lustfyllt tillfälle att få gå med mamma och köpa papper och försöka vika in flikarna på rätt sätt. Min lille vän, vars föräldrar inte lyckades knäcka koden för gott föräldraskap, har helt andra erfarenheter.
Frågan är var traditionen tog vägen? I vilka områden lyckas lärarna framhärda i att ställa krav på föräldrarna?
Ett forskningsämne om föräldrars delaktighet och inflytande – säljes till högstbjudande!
Vad ska bort? (Sortering och klassificering)
Jag irrar på loppmarknaden i Järrestad och fastnar vid skivbacken. Omslagen fångar mig och jag anar en djupare mening bakom de färgglada bilderna
En lagom semesterutmaning är att i god Brasseanda hitta det hemliga sambandet mellan de tre skivor som ska få stanna kvar.
Alltså – vilken skiva ska bort? Och varför?
Tisdagstema – hjälpmedel
Ångdriven stenkross
Jag föreställer mig att den här maskinen sparade många ryggar i början på 1900-talet. Bara ljudet är en upplevelse som gjorde mig till maskinromantiker och jag förstår futuristernas kärleksaffär med industrialismen.
Mer tisdagstema
Min lille vän 43 – civil olydnad
Min lille vän kämpar för att förstå vad det är som får ungdomar att demonstrera. Han retar sig på bortskämda borgarungar som ska reclaima olika delar av staden och vägrar se några politiska dimensioner i deras kamp. Jag är tvungen att hålla en liten föreläsning om civil olydnad i ett historiskt perspektiv för honom.
På sextitalet hade stora delar av Stockholms innerstad rivits ner. En av de ledande politikerna var Hjalmar Mehr som dominerade kommunpolitiken under två decennier. 1971 stod den stora striden om almarna i Kungsträdgården och Hjalmar Mehr var ledare för de krafter som ville skövla (eller modernisera) centrum. (wikipedia om almstrid)
Historien slutade lyckligt – artisterna och folket segrade . Politikerna tvingades att retirera och tunnelbaneuppgången flyttades till förmån för de almar som fick ett starkt symboliskt värde. Ingen vet väl vad Hjalmar, vars föräldrar var judiska revolutionärer som flytt från tsarens hemliga polis, tänkte – men något ironiskt är det att den skoningslösa almsjukan några år senare lyckades med det som politikerna inte klarade av.
Nu går jag och sneglar på de döda almträden längs stranden och försöker få ihop den där vitsen om en sexuellt omättlig flicka och hennes två älskare:
– Hjalmar Mehr!
– Roger Moore!
Är det någon som tror att en historia måste ha ett budskap?
Marknadsvecka – Kivik!
De lokala hantverkarna tar ledigt och en hel del affärer har stängt på tisdag. Då är den stora marknadsdagen på Kivik och det vill ingen missa.
Jag och några vänner ska sälja schalar, smycken och väskor från Indien till förmån för vår fadderfamilj i Goa. Om ni passerar “Havet 3 – plats 2” så titta gärna på våra prima varor! På onsdag ansvarar jag och Jon för försäljningen och då riskerar det att bli billigt – eller dyrt (jag vet inte!). I bästa fall är allt slut.
Men jag blir glad om någon bloggläsare kommer och hälsar på!
MLV 42 – mäns och kvinnors onani
Min lille vän lägger ner orsesonligt mycket energi på att förstå det här med genus och kön. Just när bitarna börjar falla på plats dyker det upp nya faktorer som komplicerar bilden av möjlig jämställdhet.
Söndagens Berglins tar upp den dubbla synen på onani och vännen är mycket bekymrad just nu. Kanske saknar han de populärkulturella referenserna som krävs för att man ska förstå serien fullt ut?
Ledin omvärderad
Jag har haft en omtumlande vecka. Tomas Ledin är ute på turne och varje gång jag sätter mig i bilen spelas hans sånger i radion. I intervjuer berättar Ledin att han vill komma nära fansen och på Facebook uppmuntras de att ordna efterfester för bandet. Jag hör sommarprogrammet och slås av vilken behaglig röst han har. På Skansen delar han scenen med Måns Zelmerlöw och tycks trivas med det. Familjemedlemmar drömmer om Ledin och till sist inser jag att det är dags att kapitulera för fenomenet. Om han lyckas få 10 000 att trivas på torget i Kristianstad måste det finnas någon form av kvalitet. Nu är det upp till mig att förstå den.
Samtidigt skriver Håkan Engström, som inte är känd för sin milda penna, en uppskattande text om Ledin i Sydsvenskan.(länk) Jag googlar och hittar några dräpande recensioner från förr och inser att vi nu har kommit till samma slutsats.
Det som vi betraktade som ytlig och spekulativt – det var egentligen djupt allvarligt. Det som vi trodde var misslyckade metaforer var faktiskt helt vardagliga betraktelser och således inte ägnade att bedömas som poesi.
Så nu leder jag hejaklacken och skrattar åt de elitistiska kritikerna som inte förstår att Ledin inte längre platsar som hackkyckling. Sydsvenskans nervöst trendiga serie “Veckans Ledin”, där platta formuleringar från kända artister hånas, blir liksom meningslös när det är vardagligheten som är själva poängen.
Jag kanske borde börja med att be om ursäkt för den här elakheten:
Länk
Om att hitta ett centrum
Jag är lite fundersam över regeln om att en bra blogg behöver ett centrum – någon form av överenskommelse mellan skribent och läsare om vad som är meningen med det hela. I min presentation försöker jag hitta ett glapp mellan utbildningspolitik och privatliv som då skulle vara min röda tråd. Men frågorna hänger kvar:
- Hur politisk kan jag vara som lärare i statlig tjänst?
- Hur personlig kan jag vara utan att det blir ointressant för alla utom mig själv?
Jag testar gränserna med en badbild från Baskemöllas inte så glamourösa havsbad
Så nu behöver jag lite vägledning och ber om ett gott råd:
Tysta tankar 