Slänten nedanför marknadsplatsen norr om Kivik är sig inte riktigt lik. Det kan vara så att svampsäsongen börjar tidigt i år.
Förstora bilden:
Tidig svampsäsong?
1
Monthly Archives: July 2009
Det vackra och det fula
Myten om det vackra Österlen har en baksida. I Simrishamn hör jag lokalbefolkningen diskutera turistanstormningen.
– Det är bättre än att åka utomlands! Alla möjliga sorters människor är ju här!
– Ja, man blir ju förvånad när man träffar någon man känner igen.
Bakom den vackra medeltidskyrkan ligger en av stadens fulaste byggnader. Fredagens tryckande värme, bråk på parkeringsplatsen, krånglande varuvagn, kö på systemet och dansk flintastek på Netto. Flickan som sitter på muren befinner sig i en obestämbar tidslucka. Skyltarna på väggen ger ingen ledning.
Nästa vecka är det dessutom k-r-ä-m-a-r-marknad i Simrishamn – en stad jag aldrig kommer att älska.
Årets roligaste tidningsartikel – alla kategorier
Jag tror att ordet kulturkrock har fått ett nytt ansikte (och underkropp) och kommer att använda exemplet för värderingsövningar till hösten!
Aftonbladet följer upp med vinkeln “Baddjävlar” och betonar motsättningen Stockholm-lokalbefolkning.
I dagens Sydsvenska sammanfattas den folkliga vreden. Läs kommentarerna till den ursprungliga artikeln. Nu stormas Bastiljen
Highway to hell – uppdatering
Att arbeta med utbildning innebär en förhoppning om långsiktighet. Själva idén om att det finns kunskaper och färdigheter som är värdefulla och möjliga att återskapa är i grunden pretentiös, men helt omöjliga att klarar sig utan. En utbildning utan vision är ingenting.
När jag tänker på de förändringar som föreslås i lärarutbildningen ser jag mig en aning som den förvirrade vinbergssnäckan som har kämpat sig upp på rälsen till museijärnvägen mellan S:t Olof och Brösarp. Framtidsutsikterna är inte lysande.
Sitarversionen
Kubansk version
I Sydsvenskan skriver Trevor Dolan om att det är skolan som ska motivera eleverna och föreslår mer utvecklingspsykologi under utbildningen.
Ständigt dessa beskäftiga forskare som tror de vet svaret på allt…
Uppdatering:
Leif Åhlander besvarar Dolans svepande anklagelser på ett nyanserat sätt. Det utvecklingsarbete som bedrivs i samverkan mellan verksamhet och forskning tycks mig en aning mer trovärdigt än Dolans patentare.
Det är, som Dolan påpekar, ”fullt möjligt att göra Rosengårds skolor relevanta, meningsfulla och intellektuellt berikande”. Men vägen dit är mer komplicerad än vad Dolan vill göra gällande.
Kompetensutveckling är en del i det arbetet. Därutöver görs dagliga överväganden från pedagogernas och skolledarnas sida för att gagna elevernas lärande som anpassningar till flerspråkiga elevers behov och förutsättningar, olika former för inflytande, gruppsammansättningar kopplade till elevernas uppgifter och uppföljningar av elevers resultat och därmed lärares arbete för att bara nämna några exempel.
Trots detta behöver vi ständigt stärka vår förmåga att ge ytterligare stöd och utmaningar till eleverna i Rosengårds skolor.
Det besvärliga, men samtidigt utmanande, i arbetet med elevers och även pedagogers lärande är dock att det inte finns en utan flera vägar till framgång.
Länk till Sydsvenskan
Sök människan! (fredagsfärger – lila gult)
På Kiviks marknad är de starka effekterna grundläge. Därför är dagens färgkombination ingen stor utmaning:
Förstora:
Klickbar bild:
Karl Marx beskriver det ökande främlingsskapet i samhället och hur människorna i allt högre grad förslavas av maskinerna. Därför är det avgörande för vår utveckling att ta makten över produktionsmedlen innan vi berövas vår mänsklighet.
Jag är inte säker på att chokladhjulet på Kiviks marknad ingår i hans analys av det senkapitalistiska samhället – men nog är det en väldigt liten människa som betjänar den stora maskinen?
Förstora bilden:
Sök människan
I mitt nästa liv… (repris)
…ska jag vara dödsryttare på William Arnes motorcirkus. Jobba tre dagar om året och pilla lite med trätunnan och maskinerna dessemellan.
Förstora bilden:
Kanske skulle det vara en lite bättre idé om jag inte var så oteknisk och höjdrädd, men det är bara att erkänna: showen blir bara bättre och bättre för varje gång jag ser den!
Njut av bilen:
Uppdatering: I år missade jag showen – det enda som verkligen är unikt och sevärt på Kiviks marknad. Det grämer mig.
Läs mer på Sydsvenskan
Tomas Kroksmark – igen!
Jag hade nästan gett upp hopppet om att Sveriges forskare skulle ta avstånd från de förändringar som är på väg att genomföras inom utbildningsväsendet.
Då tänds ett ljus i mörkret och jag ser en aning ljusare på livet igen
Det kommer att bli spännande att se om någon svarar på utmaningen som Kroksmark citerar från Pramling:
Få (forskare) vill gå in i skoldebatten eftersom det inte ger några meriter och dessutom medför en risk att mista anslag om anslagsgivarna tycker att man uttrycker fel åsikter.
Försäljare av fönsterskrapor på Kiviks marknad
De framgångsrika på Österlen
Jag ser Anne Lundbergs intervjuprogram från Ystad och drabbas av svår oro. Var kommer all denna beundran inför framgångsrika personer ifrån?
Del 3 av 5 – enbart för självplågare
Programledaren ställer underdåniga frågor och gästerna får några minuter på sig att berätta om sina senaste lysande succéer. Allt interfolieras av hysteriskt klappande från en hundaktig publik som antingen är tokig på riktigt eller hårt dresserade av en studioman som tror att applåder ger liv åt döda repliker.
Nu går jag ut i trädgården och tar upp en spontan applåd för solnedgången.
Det som går upp måste komma ner
Jag vet inte om det är ett utslag av ren sadism att skicka upp en tvååring i den här formen av helvetesmaskin, men det kanske är fostrande för framtiden. Tillit är inte längre möjlig.
Du sitter hårt fastspänd och lyfts sakta uppåt. Ovanför dig vilar en elak katt och på marken skrattar en så kallad vårdnadshavare. Just när du börjar slappna av och njuter av utsikten…Då händer det! Du faller handlöst och lovar dig själv att aldrig mer lita på de vuxnas omsorger.
– Vinka!
There must be some way out of here…
…said the joker to the queen
De kinesiska spelkorten är av besvärande låg kvalitet och jokerns leende är en aning debilt.
Vi försöker komma ihåg reglerna till min barndoms favoritspel krypkasino med tvångstabbe, som är ett fascinerande spel. Jag har vaga minnen och tar hjälp av Dan Glimmes bok.
Det gäller att undvika att ta hem värdefulla kort och efter ett tag äter sig den omvända hierarkin in i huvudet. Livet är en tvångsföreställning och ingen vill fastna med skiten till slut.
– Det är dåligt ha bra kort!
– Det är bra att ha låga kort!
– Det är roligt när andra tvingas ta hem stora kort
Uppdatering: Frågan är varför jag tänker på den kommande omorganiseringen av Lärarutbildningen och de varsel som har lagts.
Kan det verkligen vara bra att göra sig av med sina bästa kort?
Vet Björklund om att vi spelar med tvångstabbe?
Tysta tankar 