Fredagsfärger – grönt och svart

En stor del av livet går ut på att veta sin plats. I en del religioner är det ett centralt moment att inte förhäva sig och att sluta anstränga sig för att nå världslig framgång. Genom att ge upp är det möjligt att försona sig med livets förgänglighet.

I skolans värld är en sådan hållning provocerande. Vi talar ogärna om gener och förutsättningar. I stället betonar vi individens möjligheter att forma sin framtid genom egna ansträngningar. Du kan om du vill!

Inte långt från Forsemölla på Österlen växer en grön grangren som har uppenbara svårigheter att inse att den faktiskt bara är en gren och borde växa snett neråt. Någonstans har längtan efter ljus blivit starkare än genetiken och nu strävar grenen uppåt.

Klickbar bild:
gran

Mer fredagsfärger

Äntligen en glad nyhet

Jag har stora problem med Powerpoint. De flesta föreläsare blir lata och oengagerade av programmet. Som åhörare sjunker jag hjälplöst in i den stora förutsägbara slummern.

Allt var bättre förr och det är med  sorg  jag inser att overheadapparaten håller på att förvisas ur landets klassrum. Under dessa lektioner kunde ju vad som helst hända – ibland kom bilden uppåner och  ibland spegelvänd! Då brukade jag vakna till…

Nu får overheadapparaten en egen och välförtjänt festival i Malmö!

Varför en festival för overheadprojektorer?

– För att det är en apparat som nästan alla har en nostaligisk relation till. Vi tycker att det är spännande att ta in den i ett samtida konstsammanhang och se vad som händer när konstnärer jobbar med overheaden fast på ett samtida sätt. Det är ett slags hyllning till en döende teknologi.

Läs mer (Sydsvenskan)

Projektets hemsida

Livet på LUT utan Olle Holmberg

Jag började arbeta på Lärarutbildningen 2002. Det var året efter att den förra nya lärarutbildningen sjösattes och vi vikarier fick vi till stor del försöka hålla resterna av den gamla utbildningen flytande. Den ordinarie personalen var djupt engagerad i att förverkliga något som kallades Malmömodellen, som jag efter hand förstod var ganska unik i sin tolkning av utredningsdirektiven. De andra lärosätena undrade vad vi höll på med.

Det fanns en ideologisk djärvhet som var smittande för oss som befann oss inom Olle Holmbergs kraftfält. Det gick inte att förhålla sig neutral till visionen om:

  • Fusion av VFT, huvudämne och allmänt utbildningsområde
  • Den “reflekterande praktikern” som förebild
  • Ömsesidig nytta av samarbetet med partnerskolorna
  • Tidig praktik och betoning av kontinuitet
  • Arbetslaget som handledande enhet
  • Betonandet av de gemensamma dragen i olika former av lärarexamina. Förskollärare och gymnasielärare läste ibland tillsammans. Ett uppriktigt försök att montera ner hierarkier.

Läs Berättelsen om en lärarutbildning

Baksidan av denna hängivenhet kunde ibland vara en aning distanslösa lärarutbildare  som oftare diskuterade vad “Olle egentligen menade” än tänkte själv. Olle hade dessutom förmågan att omge sig med medarbetare som kunde bryta ner visionen till budget och kursplaner.

I ljuset av de senaste attackerna från staten mot lärarutbildningen är det lätt att bli nostalgisk. Jag läser det senaste numret av Pedagogiska magasinet och saknar min stridbare förre chef.

Länk till PM 2/09 – gå till sidan 69

Göran, Ingrid, Olle och Bo

Idag hukar de adjunkter som bär upp stora delar av grund- och uppdragsutbildning och inväntar uppsägningar. Självförtroendet är en aning darrigt och i arbetet med att skapa en konkurrenskraftig ansökan om examensrätter säljs de flesta ideal ut ganska lättvindigt. Maktpositionerna förändras och nya allianser uppstår.

Länk till Malmö högskolas hemsida

Spåren förskräcker

Mike beskriver i en kommentar  skolan  så här:

Skolan är hjärntvätt och indoktrinering och förvandla dig till en produkt inget annat.

Jag blir lite skakad och inser att jag har blivit en del av den utbildningsoptimism som genomsyrar stora delar av vårt samhälle. Kanske borde jag dra ut till försvar och hålla ett lite tal om skolans betydelse för individens utveckling?

I mörka stunder associerar jag till det fantastiska Förintelsemuséet  i Berlin. Där finns ett fält med dödskallar av järn som besökarna får gå ut på. Så kan man också känna inför skolans historia.

Klickbar bild:

förintelse

Rosengård – det höga tonläget

Jag är lite tagen av hur snabbt debatten om Rosengård  och manlighet urartade. Sydsvenskan har ingen kommentarsfunktion och det innebär att en del propagandister väljer att sprida sina budskap på andras bloggar. Jag kanske borde ha en hårdare inställning till oliktänkare, men är besatt av mångfaldstänkande. Här är (nästan) alla välkomna.

Samtidigt är jag glad över att ha fått en inblick i hur kategoriskt det här uppdelningstänkandet är. Min beundran för de studenter med invandrarbakgrund som orkar slåss mot dessa fördomar är gränslös.

Jag vill gärna tro att skolan kan göra skillnad, men då behövs lärare med kunskaper om barn med olika bakgrunder. Om det handlar om klass, etnicitet eller genus går att diskutera – men en stor del av skolans problem beror på bristande mångfald inom lärarkåren.

Här är min hyllning till alla blivande lärare med invandrarbakgrund. Håll ut – skolan behöver er.

Länk

En klickbar bild som visar hur klass, genus och etnicitet påverkar gymnasievalet – från rapporten Man ska bli lärare

moln1

Tisdagstema – gummi

Den här bloggen har ett oresonligt stort intresse för genusfrågor och ett ständigt återkommande tema är frågan om manlighet. Hur konstrueras den? Vilka förebilder har format våra tankar om “den gode mannen”?

Barney är en sådan smygande hjälte. Klok, ansvarstagande och trevlig – där hans granne Fred är en bullrande självisk jättebaby.

barney

Den som ser “How I met your mother” möter en annan Barney med helt andra egenskaper.

Mer tisdagstema

Den brännande manlighetsfrågan

När vi försökte (länk) diskutera synen på manlighet i svensk skola var det mediala gensvaret mycket lågt. Nu gör Aje Carlbom en analys av bränderna i Rosengård som aktualiserar frågan om vad det är för bild av manlighet som svensk skola marknadsför.

länk

Blir det patriarkala familjer, muslimska församlingar, kriminella nätverk, skolan eller sociala myndigheter som vinner dragkampen och formar manligheten hos Rosengårds pojkar?

Eldandet blir en form av initieringsriter i andra former av manlighet än den som skolan försöker locka med. Tafattheten och förvirringen är stor. Det enda sätt samhället vet att reagera på är outhärdligt förutsägbart – FLER POLISER

Att utsätta sig för de risker som följer av att provocera polis eller andra myndigheter är alltså ett sätt att manifestera att man är tillräckligt mycket man för att få vara med i gemenskapen av andra män. Men det är också ett karaktärstest av det dominerande samhället. Klarar de av oss eller viker de ner sig? Här gäller det att samhället bestämt visar vad som gäller, ty en undfallande attityd riskerar att spä på det förakt många unga män känner inför (manlig) svaghet.

Så här eldar en svensk

Så här eldar en svensk

Gå aldrig och bli kär

I min fläckvisa gärning som vikarierande musiklärare har jag idag diskuterat ämnet humor och ironi i barnvisor. Hur långt får man gå? Bör inte oskyldiga barn slippa att utsättas för moraliskt tvetydiga budskap?

Efter att ha sett premiären på nya teveserien In Treatment minns jag den upprörda diskussionen om en sång som finns på vår första skiva.

Gå aldrig och bli kär

Undvik åtminstone att bli kär i din psykoanalytiker.

cykel