Tomas Kroksmark skriver Sveriges skarpaste utbildningsblogg. Där jag famlar, muttrar, ironiserar och skäller – där snittar Kroksmark elegant upp motsägelserna i den nya skolpolitiken och lämnar den blödande i vägkanten. (Okej, ibland låter jag mig ryckas med av bildspråket)
Jag ska inte försöka sammanfatta budskapet, men den nationella vurmen för målstyrning borde ha fått en avgörande knäck.
Min lille vän är lika imponerad.
Min lille vän vän har problem med magen. Jag tror det är tillfälliga besvär och är glad att han lättar på spänningarna utomhus.
Det är ingen skittunna utan en helt vanlig smördrittel. För länge sedan besökte jag en tunnmakare och köpte in en tunna till Malmö museum som förskolorna fick låna. Det var ett lagom äventyr att få bitarna att sitta ihop.
Jag undrar var den finns nu?
Jag brukar titta i mitt postfack på jobbet med största motvilja. Oftast är det besvärliga ärenden som ska hanteras skyndsamt. Idag fick jag äntligen belöning för min plikttrogenhet.
I facket låg en bok från förlaget Bakhåll. Antikvariat Kalebass av Peter Glas ser jag fram emot att läsa och vill gärna träffa författaren som jag inte sett på många år.
Peter Glas: Antikvariat Kalebass. En roman om ett antikvariat i Lund som på alla vis förkroppsligar själva idén antikvariat. Precis så här ska ett antikvariat vara. Det känns redan när man stiger in genom den skrangliga snälla trädörren med vanligt fönsterglas och enkla trälister och hör plinget från bjällran som hänger ner över dörrkarmen och märker att man omsluts av den där speciella torrvarma antikvariatsluften med lätt doft av skinnband, cigarettrök och gammalt kvalitetspapper.
Min lille vän lyssnar på väderleksrapporten som beskriver situationen som “intensiv”.
– Det är mycket väder på väg in just nu, säger nyhetsuppläserskan med bekymrad uppsyn.
Regnmätaren är sprucken och inte helt pålitlig, men jag vet att våra lantbrukande grannar har full kontroll och de gläds över regndropparna.
Först regn, sen värme – det kan inte bli bättre.
Länk till pojkaktig vädervisa med text av Claes Rosvall
Introt till Procol Harums Salty dog är magnifikt. Rösten, pianot, stråkarn och måsskriken – det är nästan bättre än jag minns.
Vid parkeringshuset Neptunus får jag lära mig att inte bråka med ruvande mås. Mitt försök att fotografera äggen höll på att sluta illa.
Gör din egen bildberättelse:
1
2
3
Jag har tagit intryck av en annan debatt och försöker publicera nytagna bilder.
Kunskapens frukt utanför kunskapens högborg – min arbetsplats Lärarutbildningen i Malmö. Där finns mer skärpa och djup än skärpedjup.
Mer tisdagstema
Jag har ett kluvet förhållande till ljud och omger mig gärna med radiobrus och bullrande samtal.
Min lille vän är betydligt mer tystlåten och väljer ibland att tillbringa flera dagar i avskild stillhet. Han menar att tankarna behöver få komma till ro och att det finns ett värde i att lära sig lyssna inåt.
I Svd understreckare utvecklar Anders Mathlein idén om tystnadens betydelse och jag blir nyfiken. Om jag inte får prata – finns jag då?
En stilla dag på en hjortronmyr i Norrlands inland kan man plötsligt höra ett främmande ljud som tycks gåtfullt och nästan skrämmande. Det tar några ögonblick innan man inser att det är ens egna hjärtslag och blodomlopp man hör. För en nutida stadsbo är det ett ljud lika ovanligt som raspet från en gåspenna.
Jag vet inte om det ligger något tvångsmässigt bekräftelsesökande i bloggformen. Min lille vän menar att det är viktigt att lära sig att i-n-t-e synas och han är en mästare i konsten att smälta in i bakgrunden.
Det ska jag träna på.
Min lille vän är svag för kor. Han betraktar gärna flockens vandringar i hagen och funderar en del över det sociala spelet mellan medlemmarna.
Tjuren heter Clemens och har dominanta tendenser. Jag vet inte om han går att uppfostra till ett mer demokratiskt förhållningssätt. Korna verkar ganska nöjda och kalvarna får tidigt veta sin plats i hierarkin.
Den verkliga makten utövas av ett elektriskt stängsel.
Idag är jag ganska långt ifrån skolpolitik. Enbart en biologistisk dåre skulle använda naturanalogier för att analysera spelet mellan könen i människans värld.
Både jag och min lille vän tycker om när solen skiner och människor är glada. Särskilt roligt är det att få spela till dans på förskolors vårfest. Idag har jag varit på Pilängen och njutit av barnens körsång och föräldrarnas congaline. Det är en stor förskola med 15 avdelningar – ju fler desto roligare.
Länk till Congasång
För er som undrar – Privé är ett diskotek!
Tysta tankar 