Bilden är från saluhallen i Barcelona och jag garanterar inte nyttigheten. En underlig poäng är att jag har publicerat bilden tidigare och av någon anledning hamnat högt på googles sökningar för godis och just nu har sammanlagt 11.000 personer läst inlägget (som i sanningens namn inte är något av mina mer inspirerade)
Googles vägar äro i sanning outgrundliga!
godis
Mer tisdagstema
En ny upplevelse – en symbolisk avspark! Swedbank stadion kokar vid åsynen av legenden Bosse Larsson. Jag minns att Bosse jobbade i banken vid Erikslust när jag gick i högstadiet. Det var obegripligt stort.
Nu möter jag studenter som inte vet vem Bosse Larsson är – vart är civilisationen på väg?
Jag har varit på säsongspremiär. Malmö FF mötte GAIS (se kommentar!!!!) på nya stadion. Det är en underbar arena och ett fantastiskt lyft.
Enda skönhetsfläcken är namnet Swedbank stadion. En särskrivning för 27o miljoner är lite svårsmält. Om avsikten är att vara internationell kanske Swedbank Stadium vore bättre?
Malmö vann med 3-0 och inhopparna avgjorde. Jag frös, men vårdar mitt rykte som inbiten malmöbo – då går man på premiären.
Klicka på bilden och njut av fokuseringen!
Jag är ofta imponerad av vilken hög kvalitet UR:s program – och lite generad över hur dålig jag och lärarutbildningen är på att utnyttja denna fantastiska resurs som nu finns att strömma ner direkt. Kanske finns det någon historisk misstro mot teveutbildning?
Dagens avsnitt av I love språk handlade om hur viktigt det är att börja en lektion på ett inspirerande sätt och Anne-Marie Körling bjöd på inspirerande exempel från sin fyra. Det tog mindre än en minut innan läsandet och dramatiserandet var igång och vi slapp både upprop och almanacksblad..
Länk till UR (repris på tisdag)
Jag tror det finns vissa generella drag i det här med lektionsplanering som jag skulle vilja sätta andra ord på än de som lärare traditionellt har använt (FIGA-U, och MAKIS). Svårigheten är att varje försök till teoribildning lätt får normativ karaktär och då kanske det är klokare att låta bli?
Först gäller det anslagets betydelse. I en schlager har du ungefär tio sekunder på dig att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Om det inte händer något intressant inom denna period är det över innan det har hänt. Även om sången senare exploderar i genomarbetade överraskningar är det antagligen för sent. Du missade chansen. Detsamma gäller för de lärare som inte förstår anslagets betydelse. Om det var film skulle vi tala om etablering av tid, plats och personer, men jag tror att det räcker med liknelser. Det finns inga regler för hur man gör – men du märker om du missar…
Men det räcker inte med att fånga uppmärksamheten. Det ska helst hända något mer. Jag lånar begrepp från schlagerskrivandet som i sin tur lånar från sportfiske.
Det var i en rätt fånig bok om Hur man skriver en schlagerhit som jag sprang på fisketeorin, som jag antagligen har omtolkat och misshandlat efter behag.
Lina – det handlar om barnets och lyssnarens frihet. Din planering får inte vara totalitär. Det måste finnas utrymme för barn att tolka in sina erfarenheter. Linan är versen i musiken och berättelsen i lektionen
Sänke – undervisning och musik bör ha en allvarlig kärna och utan djup blir livet ett tidsfördriv i väntan på ingenting. En skola som är rädd för känslor är dömd att bli ointressant – musik utan sorg går inte att lyssna på mer än en gång. Sänket är bryggan i schlagern och det personliga tilltalet i undervisningen. Jag ser dig.
Drag med krok – till sist ska någonting fastna. I sången är det refrängen som gör att vi längtar efter att få uppleva samma sak igen. I undervisningen gäller det att hitta den där dimensionen som får det att glittra i ögonen. På ett manipulativt plan kanske man kan säga att “nu har jag dem”, men jag tror att lärare bör ha en inre bild av detta möjliga tillstånd. Inte som ett egenvärde, men det är en skön känsla när planeringen fungerar… Att vara lärare är delvis ett hantverk som handlar om att göra kvalificerade gissningar om vad som fungerar. Min skrupelfria sida antyder att alla medel är tillåtna för att uppnå detta tillstånd.
Du ska veta att riktiga sportfiskare inte använder hullingar på sina krokar – det anses fegt.
Käre Gud!
Hjälp mig att:
aldrig mer frossa i meningslösa färgorgier
aldrig slösa minneskort på vulgära brytningsfenomen
aldrig glädjas över klimatförändringens disiga oförutsägbarhet
aldrig plåga min omgivning med oändliga skymningsbildspel
aldrig fundera över hur det vore att trycka upp en av bilderna som fondtapet
Aldrig mer skriva listor eller lova saker jag inte kan hålla…
……………………………….
Min sista solnedgångsbild (den här veckan)
Klickbar (Skärtorsdag över Tåghusa)
Tidens tand – vilket bra tema. Fotografi är att försöka stanna den obevekliga förstöraren, men runtomkring mig faller civilisationen samman under mer eller mindre vackra former.
mer fototriss
Min aningen pretentiösa rostserie med musikillustrationer finns här
Om dimman lättar ska jag gå ut och se om det finns andra tecken på förfall – just nu är stugvärmen lockande.
Jag gick naturvetenskaplig gymnasielinje men det är sällan jag får användning för dessa kunskaper. Ett centralt moment i kemin var Trommers prov där det gällde att kunna skilja mellan gult och grönt för att fastställa sockerart. Det var en ödesmättad stund för vikarierna om skillnaden inte framgick tydligt. Alternativet gul-grönt fanns inte…
Man kan påvisa förekomsten och uppskatta halten av enkla, reducerande sockerarter, som t ex glukos, med Trommers prov. Det sker genom att värma provet tillsammans med Fehlings lösning och studera färgreaktionen [1].
Bered Fehlings lösning så här:
Vid testet på glukos (eller annan reducerande sockerart) gör du följande:
Färgerna blir följande:
“Studenter är intensivt sysselsatta med att upptäcka och undersöka världen. Deras inneboende intresse för att lösa olika problem motiverar dem att ständigt ta initiativ och försöka sig på nya aktiviteter, trots att dessa kanske överstiger den egna förmågan. På så sätt etableras hela tiden nya kunskaper och erfarenheter.”
Oj – jag skrev fel. Texten är hämtad från Marita Lindahls Lärande småbarn och jag råkade byta ut “Barn i ett årsåldern” mot “Studenter”.
Så tokigt det kan bli…
Mina funderingar kring manlig mystik och pedagogyrket snirklar sig vidare.
När vi gjorde Pojkaktiga sångböcker var skelett ett återkommande tema och frågan är hur vi tänkte? Är besattheten av döden ett manligt tema som exploderar i hårdrockens symbolvärld? Varför skulle män vara mer bekymrade över livets förgänglighet? Hela den här manliga sjukan att försöka skapa monument över sig själv är besvärande, men också lockande. Närheten till döden fungerar som motor för äregirighet och utforskande av gränser. Kvinnor tycks ofta klara sig utan denna form av bekräftelse – eller så fungerar barnafödandet som ett tillräckligt stort livsäventyr?
Sången Fredrik Fräcks skelett beskriver fördelarna med att vara död. Problemet är att i tillvaron som död är det inte möjligt att uppleva denna eviga bekymmerslöshet. Det uppfattar jag som ett avgörande argument för livet.
Jag har upptäckt att mitt behov av gamla mystiska bilder är omättligt och försvunner in i de delade skatternas värld. Ett nyckelbegrepp är Creative commons eller common access, som innebär att några rättigheter är reserverade men mycket är tillåtet.
Sydsvenskan har en serie om relationer och idag berättar Peder Hansson om sin vänskap med Bo Mårtensson.
Peder och jag gick ut förskollärarutbildningen 1978 och våra vägar har korsats många gånger sedan dess. Just nu leder han en spännande verksamhet som heter SEA-U vid Ribersborg men han har uppträtt i andra roller genom åren. Folkilsken polis, dansk kung, råbarkad riddare, tokig tomte och slagfärdig sjörövare är några förklädnader jag mött honom i.
Det mest omskakande var nog när vi skulle skicka iväg våra unga nära anhöriga på deras första chartersemester och vi föräldrar försökte hålla förmaningstal. Peder dödade ambitionen genom att säga:
– Drick lumumba – det är lika gott på vägen upp som ner!
Tysta tankar 