Allt finns i naturen. Ibland tolkar jag bilder ur ett mänskligt perspektiv och då undrar jag vad träden håller på med.
Manisk måndag
4
Monthly Archives: March 2009
Allt jag vet om livet har jag lärt mig av Homer Simpson
I Svd finns idag en ambitiös artikel om världens populäraste teveserie!
Själv har jag många gånger förundrats över vilka outsinliga brunnar av visdom serien innehåller – dessutom massor av skräpkunskaper som gör sig bra i Trivial Pursuit och Jeopardy. När mina barn avslöjar oväntad bildning är det sällan skolans förtjänst:
– Det har jag lärt mig av Simpsons!
Bara gästlistan är imponerande och jag tror att det är ett nytt kriterium på verklig storhet att ha varit med i Simpsons.
Fototriss – spegelbilder
Bilder berättar historier – pojken på bilden heter Arwin och bor i Calangute i Goa. Han är äldst av fyra syskon och tar mycket ansvar. Föräldrarna är analfabeter, men barnen går i skolan och hjälper till i en restaurang.
Arwin hade aldrig varit på marknaden i Mapusa som ligger två mil från deras bostad. På bilden är han på väg ditt för första gången i sitt liv. Det är en stor händelse för honom.
Temat är spegelbilder och jag tror på diagonaler är ett sätt att skapa energi.
Den skånska vintern har varit ganska skonsam och isen ligger under ytan
Mer fototriss
Björklunds herostratiska berömmelse
Jag har kritiserat utbildningsministerns åsikter och debatteknik – men jämfört med Johan Cronemans krönika i DN har jag nog varit ganska snäll.
Det var länge sedan man såg en så totalt ointresserad och arrogant politiker i tv. Jan Björklund hånade öppet kritikerna, felciterade medvetet uppropet, tillskrev professor Ekholm åsikter som han inte hade uttryckt (jag har själv läst uppropet, Jan Björklund blåljög ogenerat för tittarna).
Mats Ekholm och hans kolleger oroas av ett samhällsklimat och ett samtalsklimat om barn som blivit allt strängare och onyanserat; mera straff i skolorna, en ny form av skamvrå. Jan Björklund ville inte ha ett samtal, han ville bara ha ut sitt enkla populistiska budskap till oroliga föräldrar: barn skall ha en fast hand, nu skall det bli ordning på torpet. Han vet att det går hem, skit i pedagogiken.
Och vad värre var: Han verkade helt enkelt inte förstå vad ett intellektuellt samtal som detta skulle kunna ha för nytta. Han förstod över huvud taget inte problemställningen.
Jag tror att Jan Björklunds överlägsna politikerstil har ganska kort bästföredatum i tevemediet. Snart har han kört över en motståndare för mycket – och det kan bli hans fall. Lyssna är inte hans bästa gren.
Croneman liknar Björklund vid Caligula och då inte kejsaren utan Stig Järrels klassiska rollfigur i filmen Hets. Fast det är ju tankeväckande att kejsaren utsåg sin häst till konsul och Björklund valde en viss f.d. högskolekansler till ensamutredare av lärarutbildningens framtid…
Jag tror nog att greken Herostratos är en mer träffande parallell. Han satte eld på tempel för att bli berömd. Men flinade han lika förargligt och högdraget som Björklund?
Känner ni stanken från Enskilda banken?
Jag saknar en del av min ungdoms kraftfulla slagord. Diskussionen om bankdirektörernas löner och bonusar får det att rycka i demonstrationsnerven.
Dinosaurägg på österlenskt högland
Det står och väger – vi går på långpromenad i alldeles för mycket kläder. Vintern dröjer sig kvar i skuggiga partier och otåligheten rycker i trädgårdsentusiasten.
Snart, snart, snart…
Rubriker och nyanser
Sydsvenskan publicerar idag en bra artikel om skolans problem att förstå barn i svårigheter. Efter dödsskjutningarna i Tyskland finns det utrymme på nyhetsplats för sådana här frågor.
På nätets förstasida finns puffrubriken:
Dödsskjutningar skylls på skolan
Den gör mig djupt olustig. Jakten på syndabockar och ett kollapsat samhälles försök att lägga skulden på skolan (lärarna – lärarutbildningen?) känns som dåliga repriser.
Själva artikeln har en bättre rubrik:
Hatet mot skolan lever ännu kvar
Här möter vi en människa i ett levande porträtt och frågan nyanseras på ett sätt som gör det möjligt att diskutera. Vad är det för krav som fick Peter att känna sig så misslyckad? Vilka möjligheter till stöd går att utveckla?
Fredagsfärger – grönt och grått
Alla som någon gång har kämpat mot mullvadar i sin trädgård vet att drömmen om människan i harmoni med naturen är en illusion. Det lilla gulliga djuret kan förvandla den fridfullaste stugägare till en blodtörstig och mordisk galning.
Du vet ingenting om dig själv förrän du sett dina nyplanterade rosor ätas upp av mullvadar.
Jag älskar studentkåren
Det finns olika tankar om kårobligatoriet och det kan hända att jag har svurit över kårfifflare som varit mer intresserade av festande än utbildningspolitik och studenters möjligheter till inflytande. Därför är det med största möjliga stolthet jag länkar till en artikel i AB om Rasmus Wennergren som arbetar på studentkåren i Malmö
Enligt ”Sista ordets” grundare är centralstyrda institutioner som kyrkan och militären på väg ut. De är omoderna.
– Samtidigt vill Jan Björklund skapa klassiska gamla institutioner i skolan, med hård disciplin och betygshets. Det går vi lärare som är under utbildning inte med på. Därför har jag skapat en utbildningspolitisk grupp som ska försöka föra in perspektiv i den svenska skoldebatten, säger Rasmus Wennergren.
Utvärderaren som turist, spion och missionär
Jag har varit på ett annorlunda seminarium om utvärdering – eller rättare sagt utvärderarens arbete med sig själv. De olika rollerna flätas in i varandra och motstridiga förväntningar gör uppdraget gåtfullt och identiten hos utvärderaren besvärande sammansatt.
Jag funderar på om utvärderaren är vår tids verkliga makthavare och misstänker att vi ibland ersätter moral, vision och ledarskap med utvärderingar som döljer vår tids populism. Tilltron till enkäter och formulär tycks vara oändlig och skräcken för att få dåligt betyg förlamar tjänstemän i hierarkierna. Längtan efter uppskattning kan få vem som helst att sälja sin själ.
Seminariet visade på möjligheterna till annorlunda former av återkoppling och gestaltning av problematik genom dramapedagogiska metoder.
När jag går därifrån klingar en av seminariedeltagarnas ord kvar:
– Hur gör man det viktiga mätbart i stället för det mätbara viktigt?
Tysta tankar 