Det är 50 år sedan Miles Davis spelade in Kind of blue. En av jazzens kaxigaste låtar är So what. Många tonåringars ledmotiv.
Monthly Archives: March 2009
Fredagsfärger – vitt och gult
Jag njuter av fredagsfärger – som ger mig anledning att titta genom mina bilder från Indien. Alla färger finns på marknaden i Mapusa.
Bilderna är klickbara:
Bananförsäljerskorna är kraftfulla kvinnor.
Mer fredagsfärger
Jag är helt emot astrologi…
…men tror att det har en viss betydelse vilken låt som toppade Billboardlistan när jag föddes.
Här kan du kolla ditt födelsedatum
I mitt fall är jag beredd att tillmäta det faktum att Bill Haley låg etta med Rock around the clock en oerhört stor symbolisk betydelse. Rocken föddes med mig – eller om det var tvärt om.
Den känslige läsaren kanske invänder att det var den vita mesiga låtsasrocken som föddes, men jag är glad ändå!
Jag, som har en princip i att inte skriva om min familj, kan även hitta undermeningar i dotterns sång. Sonens melodi är mer svårtolkad. Hustruns listetta är rysligt mystisk och nu är jag farligt nära gränsen för det privata.
Tack för tipset Saom
Utvecklingspsykologi i lärarutbildning
Det är inte så länge sedan pedagogik och psykologi var samma ämne. Pedagogiken hämtade sin auktoritet från experimentell psykologi och genom vetenskapliga studier fanns det starka förväntningar på att kunna bevisa vilken undervisningsmetod som egentligen var bäst. 60- och 70-talets läromedel var uppfyllda av detta starka självförtroende på att genom djupa psykologiska kunskaper hitta “det rätta” – metoden som passar för alla barn.
Sedan dess har en del hänt. Samhället har utvecklats mot större heterogenitet och det är svårare att odla myten om det neutrala barnet som följer normala utvecklingskurvor eller befinner sig på väl definierade och avgränsade stadier. Det finns en ökad medvetenhet om olikheter och individualiserad undervisning utifrån lärandestil breder ut sig i klassrummen. Lärarens auktoritet när det gäller hur barnet tänker och lär sig är ifrågasatt från olika håll. Yrket har kanske blivit en aning mindre tekniskt och allt fler talar om mötets betydelse.
Samtidigt finns det en längtan efter stadig grund. När politiker blir allt mer påstridiga och klåfingriga måste lärarna bli skickligare på att motivera sina val utifrån ett barnperspektiv.
– Vilka behov har barn?
– Hur ska vi förstå barn?
Risken finns annars att det finns politiker som verkligen tror på målstyrningen och att det räcker med att peka och hota!
Mitt eget förhållande till ämnet är problematiskt. Jag minns under min första lektion på gymnasiet hur jag trodde att läraren hade någon form av mystisk förmåga att se in i min hjärna och avläsa mina tankar.
Psykoanalysen har präglat stora delar av 1900-talets kultur och jag har svårt att ta de på allvar som menar att Freud hade fel och blivit omodern. Jo – han ska naturligtvis läsas som ett barn av sin tid, men som inspiratör när det gäller att se människan som ett äventyr är han fortfarande oöverträffad. Vi är inte herrar i vårt eget hus och den förolämpningen har inte blivit mindre intressant.
Nu breder beteendepsykologin ut sig och i Nannyakutens fotspår är det allt mer rumsrent att tala om belöning och bestraffning. Ingen ifrågasätter effektiviteten – det är biverkningarna som är problemet.
Jag ska inte göra en genomgång – men funderar över vad som är viktigt för en lärare att kunna. Räcker det med att kunna sätta namn på teorier – eller bör man även kunna använda dessa som redskap för att analysera och förstå vad som händer i mötet mellan människor? Då kanske vi inte kan behandla psykologi som en anekdot – det räcker inte att ha kunskap om psykologi. Vi måste även utbilda studenterna i färdigheten psykologi.
Fast nu tog jag det nog ett steg för långt.
Sen återstår svårigheterna att hitta en bok som lyckas förena psykologins motstridiga traditioner på ett sådant sätt att dess olika försvarare blir nöjda. Dessutom ska vi försöka övertyga studenterna om att det som står i böckerna är vetenskapligt – samtidigt som det är ganska tydligt att det finns en djup och allvarlig konflikt inom ämnet. Alla kan inte ha rätt och här gäller det att välja en förklaringsmodell som passar…
Min oro handlar nog till sist att vi använder en retorik som hyllar kritiskt och självständigt tänkande, men för att kunna göra upp med något krävs djupa kunskaper. När studenterna ska jämföra Piaget och Vygotskij är det en ganska orimlig uppgift om inte grunderna finns. För att förstå Dion Sommers kritik av den traditionella utvecklingspsykologin bör man först ha tagit sig in i den. Risken är stor att de svarar: så som de tror att vi vill att de ska svara…
Kommer det på provet?
Under våren kommer landets tredjeklassare kämpa sig igenom ett ändlöst hav (träsk?) av delprov i matematik och svenska. Ivern att mäta barnens kunskaper i nationella prov riskerar att färga undervisningen mer än vi kanske förstår. Det mätbara blir viktigt – läroplanens mer poetiska formuleringar hånas öppet av utbildningsministern & co.
I England börjar lärarna reagera mot den våg av prov som dränkt landet de senaste åren. Måste vi göra samma misstag? De långsiktiga effekterna av att ersätta inre motivation med yttre kontroll är svåra att mäta – men när jag möter studenter som är mycket intresserade av betygsättning och kriterier undrar jag vad det är för erfarenheter som ligger bakom?
Jag kan också vara onödigt romantisk när det gäller skolans förmåga att skapa meningsfulla lärandesituationer.
För en gångs skull är jag lite tveksam…
…över bloggen som form. Det är något med den här falska intimiteten som bekymrar mig. Fiktionen av att det är en självreflekterande dagbok är ömtålig och det finns en del uppenbara svårigheter förknippade med att vara just så ärlig och självutlämnande som jag egentligen försöker vara – eller skapa en illusion av.
Därför skriver jag ingenting om mentorsuppdraget och de svårigheter som är förknippade med att besöka lärarstudenter på deras VFU-platser. Jag utvecklar inte problematiken som ligger i att vara en stöttande och dömande person samtidigt. Jag undviker att diskutera betygsättning utifrån svårtolkade kriterier och begränsade underlag. Jag väljer att inte lyfta fram konflikten mellan specialister och generalister som gör diskussionen om ämne och åldersinriktningar så besvärlig. Jag vill inte bagatellisera svårigheten i att förutsäga en students utveckling under 4,5 års studier utifrån några enstaka besök.
Jag måste helt enkelt lära mig att inte skriva alls.
Tisdagstema – från sidan
Temat gjorde motstånd – egentligen vill jag nog hellre möta mina objekt framifrån. Att fotografera från sidan känns lite som att smyga.
Men efter ett tag inser jag att det är nog så att det spännande alltid händer utanför bilden och att illusionen av att “fånga” något är ganska naiv. Det vi kan få tag på med kameran är våra reaktioner på händelsen som alltid sker någon annan stans. Ungefär som att verkligheten är märkvärdigt svår att begripa/beskriva/förklara på ett objektivt sätt. Allt filtreras och förvrängs genom våra sinnen och det är bara en dåre som blandar ihop bild och sanning.
Min bild är från en fotbollsmatch i Goa. Ni får ta del av min tolkning av publikens upplevelser av en match som pågår en bit bort. En manlig gemenskap i sen kvällssol – varför är de så fokuserade? Bilden ger inga svar.
En betraktelse över en betraktelse av betraktare…
Vygotskij, genus och en del andra trådar
En del kanske undrar över diskussionen mellan mig och Christian Eidevald. Efter min elaka sågning av hans avhandling har jag fått krypa till korset och erkänna att den (sågningen alltså) byggde på en slarvig läsning och ytlig tolkning av fragment. Å andra sidan har vi fått bra kontakt och vårt mailsamtal utanför bloggen gör mig väldigt glad – det är sällan jag blivit så utmanad av en text och jag får hålla hårt i hatten för att inte gå vilse i de poststrukturalistiska intersektionella feministiska virvlarna.
Nåja – jag fick en fråga från Anne-Marie som jag skickade vidare till Christian. Nu tänker jag att det är dags för fler att tänka vidare kring problemet Vygotskij och genus
Jag och mitt damskrivbord
Jag brukar berömma mig över att ha en stabil könsroll och att jag just utifrån denna säkra grund kan experimentera med min eventuella manlighet. Själva rörligheten bygger på att jag har en hyfsat klar bild av tillhörighet och jag då vågar riskera att framstå som omanlig utan att förlora mig själv. Efter 25 år i förskolan biter liksom inte de enklaste påhoppen och jag behöver inte spöka ut mig i cowboyhattar och boots för att känna mig trygg.
Men jag blev lite skakad när familjens senaste loppisfynd visade sig vara ett “damskrivbord” i stringstil!
Jag undrar lite över vad det är för blogginlägg som kommer att skrivas vid detta? Om du upptäcker en svajig tendens får du gärna meddela mig på ett diskret sätt. Eller väldigt öppet.
Se exempel på damskrivbord här
Jag vill veta mer om thermalplankton
Biotherm gör tevereklam för en kräm som innehåller extrakt från thermalplankton utvunnet ur 5000 liter vatten. Wikipedia och NE känner inte igen ordet. Jag går till Google och får 353 träffar på “thermalplankton”, men när jag skriver “thermalplankton -Biotherm” får jag enbart en och den tillför inget nyttigt. Det verkar som om vetenskapen inte känns vid denna epokgörande växt – eller är det ett djur?
Jag går till google och hittar en sammanställning från konsumenföreningen i Stockholm som har gjort en sammanställlning av hur skönhetsfirmorna marknadsför sina antirynkprodukter.
De önskar att läkemedelsverket ska göra ordentliga tester. Jag tycker nog att personer som är beredda att betala 300:- för en tub smörja får skylla sig själva. Kanske kunde krämerna säljas tillsammans med en tröja med texten:
P.S. Rynkor är snyggt!








