Fem händelser med Malmöanknytning utmanar mig på olika plan.
1) Demonstrationen för yttrandefrihet och Israels rätt att existera hotas av inte så fredliga motdemonstranter. Sydsvenskan. 2 , 3, , 4 , Knuff
Vilken sida av Stortorget ställer jag mig på?
2) Svenskan beskriver i ett stort reportage hur Sverigedemokraterna etablerar sig på den skånska landsbygden och hur främlingsfientligheten breder ut sig. En viktig fråga är hur de etablerade partierna ska förhålla sig om SD kommer in i riksdagen. Vill jag att de ska behandlas som ett demokratiskt parti?
3) De rasistiska och våldsbenägna poliserna sprider skam över en stor yrkesgrupp. Sydsvenskan Går polisens anseende att rädda bland invandrare och ungdomar? Är inte polis och lärare en del av samma statliga maktutövning?
4) Den mördade 26-åringen begravdes i veckan. De häktade ungdomarna fortsätter att tiga och spekulationerna växer. Flashback Skräckscenariot är ett hatbrott mot svensk homosexuell av radikala islamister. Hur skulle rättsväsendet se på ett rasistiskt brott mot svenskar?
5) Låtsasutredningen om radikala islamistiska grupper visade vara ett svårt bakslag för regeringen – men fanns det något i den som var värt att diskutera trots de vetenskapliga bristerna? Länk2
Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen och det som från början såg ut att bli en jämn och underhållande match håller på att urarta till rena slakten. Någon borde kasta in handduken nu innan utredningens alla brister avslöjas i Riksdagen. För det går väl inte att bygga en proposition på ett så här undermåligt underlag?
Den didaktik som intresserar sig för hur lärare väljer innehåll i konkreta klassrumssituationer eller hur innehållsliga och formmässiga val av abstraktionsnivåer i förhållande till elevens möjligheter att lära och förstå – den typen av didaktik finns inte alls representerad i förslaget.
Det är fler än jag som har svårt att förstå HUT:s tolkning av IT. På landets lärarutbildningar sitter grupper och försöker remissvara på något som inte hänger ihop samtidigt som vi inte vill förstöra våra chanser inför ansökningar om examensrättigheter genom att vara respektlösa.
Elza Dunkels skriver i Computer Sweden om faran med att överlåta tanken på bildning till Google. Jag har nog också en känsla av att bakom de fantastiska möjligheterna i sökmotorlandet öppnar sig en del skrämmande perspektiv.
Den största faran är väl en hotande fragmentariseringen. Allting går att reducera till en uppsättning fakta eller “information”. Berättelserna och sammanhangen försvinner. Detaljerna tar över.
Jag saknar också de uppslukande och prestigefyllda nattliga grälen om vem som egentligen spelade bas på singeln från 1969. Nu bryts förtrollningen genom några knapptryck och vi obotliga besserwissrar riskerar att avslöjas i vår ömkliga nördighet.
Jag har tidigare relativt mångordigt beskrivit hur Lärarutbildningsutredningen HUT ser på genusfrågor och fenomenet män i skolan. Länk
Om hållbarhet är ledord får det allvarliga konsekvenser på många plan och jag kommer att diskutera detta olyckliga ord från två perspektiv.
1) Den hållbara mansrollen.
Statistiska undersökningar och lösa spekulationer förstärker bilden av att männen är:
statusberoende
lönefixerade
ämnesromantiker
flexibilitetslängtande
omsorgsovilliga
skolutvecklingsmotståndare (för många möten)
Kvinnorna antas då vara ointresserade av sådana bagateller som status, lön, flexibilitet och karriärmöjligheter – utsikten att få vara en del av traditionell omsorgskultur är kanske belöning nog.
2) Den hållbara skolan.
Förslaget befäster uppdelningen mellan grundlärare och ämneslärare och eftersom inte utredningen anser att förändring är möjlig eller önskvärd är det en naturlig konsekvens att männen ska lockas till de senare årens ämnesläreri – där de inte riskerar att utmanas i sin hållbara mansroll utan får ta del av den status som utredarna av tradition placerar hos ämne och äldre barn.
Eftersom varken skolan eller mansrollen beskrivs som föränderlig framstår det som ett mysterium varför män ska lockas att arbeta med yngre barn.
Jag ser det ur ett annat perspektiv. Framför allt stämmer inte utredarnas beskrivning av hur män egentligen är med mina erfarenheter. Diskussionen om manlighetens variationer går inte att föra utifrån förenklad statistik och spekulativa fördomar. Dessutom menar jag att dessa män även är en del av skolans ständiga förändringsarbete. De utmanar skolkulturens traditioner och hotar därigenom själva tanken på hållbarhet.
Tänkt scenario Höstens antagningar till Barndoms-och ungdomsvetenskapliga programmet har kommit tidigt och jag ögnar igenom listan. Några namn förefaller mig välbekanta från ett populärt teveprogram. Bland de sökande återfinns:
1) Hasse Aro som med sin målmedvetenhet och stabilitet gett hopp åt många brottsdrabbade personer. Här har vi mannen som förkroppligar värdegrundsarbetet på ett mycket handfast sätt. Bakom den barska ytan anar vi brunnar av empati. Bristerna i smidighet kompenserar han genom träningsvilja och uthållighet.
2) George Scott är den perfekta blandningen av otämjt vilddjur och ömsint familjefar. När motivationen sviker kallar producenten in hans barn som får peppa George i sambans virvlar. Bristerna i taktkänsla kompenserar han med fysisk styrka och ett vinnande leende
3) Carl-Jan Grankvist representerar en manlig omsorgskultur av storslagna och välorganiserade mått. En svårbestämd sexualitet kombineras med humor, verbal förmåga, djup yrkesstolthet och mänsklig värme.
4) Niklas Wahlgren är den tekniske läraren som med sitt förvånansvärt slitna pojkbandsansikte visar sig ha ett förflutet som såväl barnprogramsledare som musicalstjärna. Han är vikarien som vi kan slänga in i alla ämnen och stadier – kanske en aning ytlig, men alltid engagerad och väl förberedd.
5) Morgan Allinger är en annan favorit. För femton år sedan såg jag honom i föreställningen Clowner och det är fortfarande bland de roligaste teaterupplevelser jag haft. Morgan är rytmisk lekfull och levande – med en kroppsbyggnad som döljer oanade akrobatiska förmågor. Han har också varit barnprogramsledare och har en dokumenterad pedagogisk förmåga att skapa engagemang kring hållbar utveckling som programledare för Tippen.
6) Magnus Samuelsson är naturligtvis den givne stjärnan bland de nyantagna studenterna. Med sina två meter har han en naturlig överblick över undervisningen och den fysiska auktoriteten som världens starkaste man åtnjuter motsvaras av en inre styrka som tevetittarna börjar ana konturerna av. Magnus förenar machotangokavaljerens erotik med sambacharmörens glittriga sensualitet och det är inte bara Tony Irving som faller pladask. Den nye mannen har härmed fått både kropp och ansikte.
Som lärarutbildare är det en utmaning möta dessa erfarna mäns bilder av lärarens uppdrag – men jag ser fram emot terminsstarten med skräckblandad förtjusning. Vi kanske får tänka om i vissa undervisningsmoment…
I Malmö filmar polisen sina egna övertramp och spelar upp dem i rätten. Jag är motvilligt imponerad av en sådan plikttrogenhet och är nog glad över att inte alla dumheter som sagts i landets lärarrum är dokumenterade.
Tysta tankar 