Man ska veta att det finns många som har det värre.
Man ska inte använda ordet “man” i onödan – om man inte försöker dölja vem det egentligen är som bär fram åsikten.
Så…
Jag har tidigare kritiserat Lärarutbildningsutredningens HUT:s syn på IT-frågor och känt mig ganska ensam i mina bekymmer. Därför är det skönt att läs Umeås remissvar. Länk
Nu har jag stora förhoppningar om att Malmö högskola lyckas formulera sig lika väl.
Som förskollärare har jag en ganska kluven inställning till allt som liknar pyssel. På Österlens loppmarknader finns mycket som ligger i gränslandet mellan terapi och kultur.
Min samling av korsstygnstavlor är liten men svårplacerad.
Filmen med tanten som klippte till Mercedesen med handväska är en reklamfilm för IKEA.
Det känns hårt att erkänna hur lurad jag blev – antagligen handlar det om mitt desperata behov av goda sagor där ondskan besegras av den lilla människan.
Jag har haft problem med temat och associerade talet tre med konflikt och obalans. Sedan hittade jag bilder från kyrkan i S.t Olof och treenigheten är väl den fulländade harmonin.
Jag står på kajen utanför min arbetsplats och fotograferar reflektionen av båten Prins Bernhard som Elvis spelade in G.I. Blues på. Den forna Rhenkryssaren ligger på andra sidan hamnbassängen vid Skeppsbron och är numera nyrenoverad restaurang.
Jag misstänker att denna vaga elvisanknytning är det mest sensuella med hela högskolan. Men jag kan ha fel.
Även om jag aldrig kommer att besöka Graceland är båten ett band mellan mig och Elvis. Jag är osäker på hur farlig han var och ser något ganska mjukt bakom uniformen. Elvis som den moderne mannen?
Vad gör jag nu för tiden?
Varför hör jag aldrig av mej?
Det var alldeles för länge sen jag sågs…
Det var de första ord jag sa,
När jag sprang på mig sjäv,
Ute på stan, tidigare idag
Bor jag kvar i samma två?
Vad jobbar jag med?
Jag bubblade av frågor, jag svarade
Sen avbröt jag mej med mitt underbara le’ende
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har vaknat mitt i natten utav tystnaden,
Och önskat att jag sov här bredvid mig igen
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
Jag lovade att ringa, det skulle bli rätt snart
Jag fick mitt nummer och min nya adress
Sen rusade jag iväg, jag hade bråttom förstås
För bråttom för att hinna se,
Att jag följdes min gång med en förundrad blick
Det fanns så mycket kvar att säga, men jag bara gick
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har suttit med vänner, på en stökig restaurang,
Och kommit på mig själv vara nån annan stans
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
Jag förstod aldrig riktigt,
Vad som hände den där gången,
Förutom att allt blev fel
Det fanns så mycket kvar att ge,
Det fanns kärlek mellan mig
Varför packade jag min väska istället för att slåss
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag skall veta att jag saknar mej
Det finns känslor som aldrig tar slut
Jag skall veta att jag inte glömt
Det finns bilder som aldrig suddas ut
Jag har fått för mej att jag sett mig,
Jag har ropat mitt namn,
Jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta
En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för mej
En del av mitt hjärta…
Lördagspromenad, Alla hjärtans dag, solsken och konsthallsbesök. Tre väldigt olika fotografer varav två lämnar mig oberörd.
Sune Jonssons bilder från Västerbotten drabbar mig med full kraft. Människorna finns i sina miljöer och deras sätt att möta kameran känns fullständigt äkta.
Bilden av pojken som bugar på skolavslutningen är lysande och jag blir nyfiken på skolläraren Constance som verkar vara så mild och fast.
Att vara lärare innebär många möten och ibland undrar jag vem alla dessa studenter är som flimrar förbi i listor och vid föreläsningar. Namn, ansikten och bakom bokstäverna liv fyllda av erfarenheter och förhoppningar.
Jag använder wordle för att synliggöra dem och försöker se mönster i molnet av namn.
Nästa steg är att jag försöker koppla samman namnen med de sociologiska moln som Palme och Broady använder för att beskriva olika studentgrupper.
Tysta tankar 