Ett lysande stinkande reportage

Sydsvenskan vänder idag blicken neråt och aktualiserar det rådande hundbajseländet.

Missa inte det underbara bildspelet! Variation och förnyelse inom ett väldigt begränsat område.

hund

P.S. Hunden på bilden har ingenting med artikeln att göra – men antagligen producerar den samma typ av olägenhet.

Kungar jag inte visste att jag glömt

jeanbaptiste2

Jag har problem med måttlighet – om det nu ska vara rojalism så är det lämpligt att ägna lite omsorg åt rötterna.  Jag vill gärna att Daniel ska känna sig hemma i sin nya familj.

Själv tänker jag fördjupa mig i Blot-Sven, Ragnvald Knaphövde, Burislev och Kol – kanske finns det en dold förhoppning om att jag ska få nytta av dessa kunskaper i en framtida frågesport.

Erik Segersäll ca 970 – 995
Olof Skötkonung ca 995 – 1022
Anund Jacob ca 1022 – 1050
Emund gamle ca 1050 – 1060

Stenkil ca 1060 – 1066
Erik (VII) 1066 – 1067
Erik (VIII) 1066 – 1067
Halsten ca 1066 – 1080
Håkan röde ca 1068 – 1080
Blot-Sven 1083 – 1085
Inge (I) den äldre 1079 – 1105
Filip ca 1105 – 1118
Inge (II) den yngre ca 1105 – 1125
Ragnvald Knaphövde ca 1125
Magnus (I) Nilsson ca 1125 – 1130

Sverker (I) den äldre ca 1130 – 1156
Erik (IX) den helige ca 1156 – 1160
Magnus (II) Henriksson 1160 – 1161
Karl (VII) Sverkersson 1158 (1161) – 1167
Kol ca 1167 – 1173
Burislev ca 1167 – 1169
Knut (I) Eriksson 1167 (1173) – 1196
Sverker (II) Karlsson den yngre 1196 – 1208
Erik (X) Knutsson 1208 – 1216
Johan Sverkersson 1216 – 1222
Erik Eriksson (“läspe och halte”) 1222 – 1229
Knut (II) Holmgersson (långe) 1229 – 1234
Erik Eriksson (“läspe och halte”) 1334 – 1250

Birger Jarl 1248 – 1266
Valdemar Birgersson 1250 – 1275
Magnus (II) Birgersson (ladulås) 1275 – 1290
Birger Magnusson 1290 – 1318
Magnus (III) Eriksson 1319 – 1364
Erik (XII) Magnusson 1357 – 1359
Håkan Magnusson 1362 – 1364
Albrekt av Mecklenburg 1364 – 1389

Margareta 1389 – (1396) 1412
Erik (XIII) av Pommern 1396 – 1439
Karl Knutsson Bonde 1438 – 1440
Kristofer av Bayern 1440 – 1448
Bengt Jönsson & Nils Jönsson Oxenstierna (rfs) 1448
Karl (VIII) Knutsson Bonde 1448 – 1457
Erik Axelsson Tott & Jöns Bengtsson Oxenstierna (rfs) 1457
Kristan I 1457 – 1464
Karl (VIII) Knutsson Bonde 1464 – 1465
Kettil Karlsson Vasa(rfs) 1464 – 1465
Jöns Bengtsson Oxenstierna (rfs) 1465 – 1466
Erik Axelsson Tott (rfs) 1466 – 1467
Karl (VIII) Knutsson Bonde 1467 – 1470
Sten Sture den äldre (rfs) 1470 – 1497
Hans (Johan II) 1497 – 1501
Sten Sture den äldre (rfs) 1501 – 1503
Svante Nilsson Sture (rfs) 1504 – 1512
Erik Trolle (riksföreståndare) 1512
Sten Sture den yngre (rfs) 1512 – 1520
Kristian II 1520 – 1521

Gustav Vasa 1523 (1521)- 1560
Erik XIV 1560 – 1568
Johan III 1568 – 1592
Sigismund 1592 – 1599
Karl IX 1599 (1604) – 1611
Gustav II Adolf 1611 – 1632
Kristina 1632 – 1654

Karl X Gustav 1654 – 1660
Karl XI 1660 – 1697
Karl XII 1697 – 1718
Ulrika Eleonora den yngre 1719 – 1720

Fredrik I (Hessen) 1720 – 1751

Adolf Fredrik 1751 – 1771
Gustav III 1771 – 1792
Gustav IV Adolf 1792 – 1809
Karl XIII 1809 – 1818

Karl XIV Johan 1818 – 1844
Oscar I 1844 – 1859
Karl XV 1859 – 1872
Oscar II 1872 – 1907
Gustaf V 1907 – 1950
Gustaf VI Adolf 1950 – 1973
Carl XVI Gustaf 1973 –

Jag har utmanat studenterna att göra egna spel – här är en länk till mitt första webbaserade försök. Lycka till!

Min rojalistiska yra

Det är svårt att inte dras med i bröllopsyran och jag återfinner mig själv i ett hjälplöst romantiskt tillstånd. Stackars Hillevi Larsson (s) försöker på TV4 försvara en republikansk position och det går – sådär.

Värdegrunden och allas lika värde får vi spara till en annan dag. Nu sjunger vi kärlekens lov.

Syrefattig miljö

Vem älskar ensilagebalar? Gränsen mellan kontrollerad jäsning och förruttning är intressant och avsaknaden av syre ett villkor för att processen ska löpa i rätt hastighet. Det är som på högskolan.

I min överhettade sommarromantiska värld längtar jag efter den dävna doften från ensilerat hö. Det borde vara ett varningstecken.

ensilage

Malmös skarpaste hjärnor slår till?

Reepalus förslag om att låta elever betygsätta lärare drar igång och i papperstidningen läser jag vad det är för påståenden som enkäten bygger på. Metodologiskt är det underligt och jag tror varken att avsändaren eller de svarande förstår vad det är som efterfrågas.

Min lärare bryr sig lika mycket om vad jag lärt mig på annat sätt än i skolan

Om läraren varken bryr sig om vad eleven lärt sig hemma eller i skolan – då ska eleven ge betyget 5 (jag håller med fullständigt – glad gubbe)

Min lärare tycker att elever och lärare är lika viktiga

Om läraren tycker att eleverna är mycket viktigare – då bör eleven sätta en 1 (håller inte alls med – sur gubbe)

Suck. Detta var värre än jag trodde.

Till minne av mitt privatliv

Under strecket SvD har i två avsnitt 1 2 diskuterat problemet med att vi lämnar digitala spår efter oss på nätet. Marknadsföringen bygger på vem vi är, vad vi handlat, lyssnat på eller laddat hem.

Jag var länge imponerad över Youtubes förmåga att föreslå spännande filmer och undrade i smyg hur de kunde vara så pricksäkra i sina gisningar om vad jag gillar.

Nu föreslår de att jag ska njuta av Thomas Viehe och Vilse i pannkakan – och då gör jag det!

Att vara lärare är en utsatt position

Två nyheter korsar varandra. Länk.

Mittuniversitetet har infört förbud mot att spela in ljud och bild på föreläsningarna. Universitetsledningen har vidtagit åtgärden på grund av lärarnas rädsla att hamna på Youtube. På den populära internetsajten finns mängder av roliga och ibland pinsamma filmsnuttar att beskåda, dock inga med Mittuniversitetets personal.

Den andra handlar om den amerikanska trenden att studenter betygsätter lärare på webbplatsen Studenter tycker till.

Syftet med StudenterTyckerTill.se är att erbjuda studenter oberoende vägledning och möjlighet att göra sina röster hörda.

Jag sitter och försöker förbereda en föreläsning om spel och inser att materialet håller på att växa mig över huvudet och att en del av de 300 studenterna kommer att bli besvikna.

Den grupp som inte har läst igenom de anvisade kunskapsöversikterna undrar antagligen varför jag inte sammanfattar dessa. Bilden av läraren som vägvisare och underlättare är djupt förankrad i studentgruppen. Så antagligen kommer jag att läsa högt ur Medierådets och Ungdomsstyrelsens rapporter.

Den grupp som har läst rapporterna undrar antagligen varför jag ska tala om det som de redan har läst sig till. De förväntar sig en knivskarp och personlig analys som vi utvecklar tillsammans i dialog. Så antagligen kommer jag att försöka föra någon form av samtal trots att flertalet inte känner sig delaktiga.

En tredje grupp är mer nyttoinriktade och mäter en föreläsnings värde i förhållande till dessa användbarhet vid tentan. Då kan jag använda tiden till att ge vinkar om hur examinationen ser ut och hur svaren bedöms.

En fjärde grupp är experter på ämnet och undrar antagligen hur någon som inte ens har tagit sig upp till level 30 i World of Warcraft vågar uttala sig i ämnet. Super Mario och Wiigolf är inga tunga meriter.

Det går säkert att hitta andra grupper jag kommer att göra besvikna – storföreläsningsformen har sina begränsningar och ofta undrar jag om det är försvarbart att samla så många studenter under så storslagna förespeglingar.

Poängen är att jag som lärare måste skiljas från min längtan efter den perfekta utvärderingen. Mina kunskaper om vem studenten är och vad hon behöver är bristfälliga och tanken på att göra alla nöjda riskerar att bli ett omöjligt och kvävande krav. Om jag därtill antyder att många lärare lider av narcissistiska drag och är mycket beroende av bekräftelse så har jag inte sagt för mycket.

Betygsatt och uthängd på Youtube samlar jag ihop resterna av mitt självförtroende och går vidare. Det är aldrig för sent att ge upp.

Tack Elza för tipset