Hållbarhet som skämt?

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


Pygotskij och Viaget

Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas  förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det  ytligt och slagordsmässigt.

Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.

Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.

Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.

Freud är obehaglig och sexfixerad.

Bristen på sammanhang  och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.

Den berättande traditionen

Det är inte så ofta jag hör nyskrivna sånger med den där kvaliteten som gör att jag blir osäker på om detta är en blivande klassiker eller om det bara är banal sentimentalitet som jag har låtit mig förföras av igen.

Egentligen är frågan fel ställd – som obotlig romantiker är jag hjälplös inför Frida Hyvönens ny singel Dirty dancing.

Länk

Deezerlänk

Alternativa sysselsättningar

Så här efter jul och innan den nya terminen drar igång är det lätt att hänge sig åt flyktdrömmar. Allt annat än jobbet verkar lockande. Jag ska inte avslöja hur bra jag är på Wii-golf och hur få böcker jag har läst under julen. Problemet är som vanligt av ekonomisk natur. Dessutom är jag i mina egna ögon en ganska plikttrogen person.

Men lockelsen är stor och jag är lite fundersam över vilka signaler jag sänder ut. Lyckas jag vara det där moraliska föredömet som skolans vuxna är så upptagna av att gestalta? Som lärarlärare borde jag vara helt fläckfri.

För några år sen tittade vi på sommarhus och mötte en trevlig representant för Österlens allra högfärdigaste mäklarbyrå. Vi hade lockats ut i den mörkaste och mest avlägsna skogen och tittade fundersamt på de omgivande trädmassorna. Den unge mäklarassistenten synade oss noga och slängde in det klassiska argumentet:
– Ja här är det så ensligt att ni kan odla cannabis!

Läs mer

Israel och Palestina – ett försök att förstå

Julen har dominerats av obehagliga bilder från Gaza. 1 De flesta försök att förklara händelserna har slutat i ett uppgivet suckande och många tycks sätta ett orimligt stort hopp till Obama. Jag tänker att det finns ett samband mellan de stridande parterna som kanske kan ge en ledtråd till att förstå konflikten.

Som mentor besöker jag studenter som håller lektioner. Religionsämnet har på kursplanenivå färändrats till att handla mer om etik än kristendom – men i verkligheten biter sig de gamla historierna kvar under täckmantel av allmänbildning.

Judendom och islam har en gemensam bas i gamla testamentet. Ett centralt avsnitt är historien om Abraham som beordras av gud att skära halsen av sin son Isak.

I Gaza håller båda parter på att offra sina barn av kärlek till gud. Tyvärr dyker ingen räddande ängel upp och förhindrar blodbadet.

Värt att veta?

Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av HUT (Lärarutbildningsutredningen) och denna gången sätter han fingret på det naiva och auktoritära kunskapsbegrepp som utredaren och utbildningsministern använder.

Det kanske gör ont att tänka sig att det finns elever som överträffar sina lärare, men det är nog bara att bita ihop och svälja den medicinen. Dessutom är det ett grundläggande problem att skapa ordning och reda i en värld som förändras så snabbt:

Vad är värt att veta i tider där alla världens information finns på några få musklickningars avstånd (datorn, telefonen, etc)? Det är en av vår tids viktigaste frågor som snabbt spiller över på lärarutbildningens grundläggande innehållsproblem: vad måste lärare behärska för att kunna möta ett extremt kunskapskomplext samhälle?

Jag börjar misstänka att  HUT:s “hållbarhet” är av samma slag som pulvergräddens förföriska fräschör. Men finns det någon som på allvar tror att den är nyttig?




Allvarligt talat…

…finns det få riktigt svåra frågor. En av de viktigaste och obehagligaste är frågan om rätten att ta sitt liv. Som tonåring läste jag Stäppvargen och minns orden om att revolvern på nattduksbordet var hans tröst, men hela mitt vuxna liv har jag nog sett det hela ur en mer moralistisk hållning. Vi har en skyldighet att leva och att göra något meningsfullt av det.

Efter att ha läst Katia Wagners intervju med Ann Heberlein kanske jag är lite mindre äppelkindad. Det är en stark text som inte väjer för de svåra känslorna.

Läs!

Ulrika Knutsons recension

Få dem att skratta!

Jul är tevetid och vissa filmer är komprimerade tidsresor. Singing in the rain såg jag i femårsåldern hos farmor och minnesbilderna var vaga – men scenen när Gene Kellys kompis springer uppför väggar har förföljt mig genom livet.

Det finns väggar som är möjliga att springa igenom. Svårigheten är att veta vilka.

Om du bara ska se ett teveprogram 2009…

…låt det då bli den underbara danska dokumentären om Ellen Bentzen 99 år och evigt ung!

Den går på lördag den 3/1 01.05 TV2 och huvudpersonen är ett under av inspirerande livsglädje och nyfikenhet . Nu lämnar jag de förpliktigande nyårslöftenas kvävande land och flyttar in i de lustfyllda föredömenas rike. Ellen är min nya stora hjältinna och jag kommer att utnyttja henne skamlöst som förebild. Dessutom är butlern Henry en man av stor värdighet som visar sin kärlek till “parasollernas härskarinna” på ett ljuvligt sätt.

Jag har vagt ett minne av att jag någon gång i tjugoårsåldern tänkte ungefär:
– Det ska nog inte bli så farligt att bli gammal…

Men innerst inne tror jag att bilderna av ålderdomens skröplighet har skrämt mer än jag vågat erkänna. Efter att ha mött Ellen och hennes butler är jag en aning mindre rädd!

Missa inte!

M-i-s-s-a i-n-t-e!