Flyttfåglarne – avfärden

Hela dikten – att deklamera

Stagnelius sa det bra. Fast google hittade naturligtvis en annan dikt med samma titel men med undertiteln Återkomsten. Författaren heter Anna A.

De komma på brusande vingar
Der uppe bland vårskyar små!
Hör, nästan melodiskt det klingar,
När samfäldt de luftströmmen slå!

I flockar sig tåget syns dela:
De rasta vid skimrande vik,
Der böljorna smått börja spela
En gripande välkomstmusik.

Hvar sippa för gästerna niger:
Välkomna, ty nu är det vår,
Då sången mot himmelen stiger,
Då känslan ej tiga förmår!

Välkomna! Jag vinkar med hatten
Från dörr’n af mitt landtliga tjäll.
Så lång var den vintriga natten,
Som svepte sig kring våra fjäll!

De kläda sig, lundernas toppar,
De morna sig, tufvornas små;
Så sjungen bland svällande knoppar,
Mitt hjerta skall lyssna derpå!

Jag ock är — en flyttfågel bara,
Som lyfter på vingen i sång,
Tilldess jag får jublande fara
Mot sommarens länder en gång.

Anna A.

Som den obildade tölp jag är erkänner jag en lucka när det gäller Anna A:s författarskap.

Kung Karl den unge hjälte….

…han stod i rök och damm

Jag har varit på Malmö högskolas årshögtid och t-r-o-r att jag genom rökmolnen skymtade Anders Flodström som är universitetskansler, vilket är detsamma som chef för det fruktade och älskade Högskoleverket i vars prosaiska lunchrum finns en vägg som pryds av alla de upphöjda män (och en kvinna) som axlats ämbetetskåpan och kedjan med de tre kronorna sedan kung Karl XlV Johans dagar. (Är det verkligen jag som skriver så här långa och otympliga meningar????) På denna wall of fame samsas kungligheter med Sigbrit Franke (den första?) och Anders Flodström i skön om än oväntad förening. Måste ses.

Flodström berättar att han hellre hade burit en egensvettad hockeytröja med tre kronor på än den där tunga kedjan och jag tänker att det går väl att ordna.

Det var mycket högtidligt och trots en rökmaskin som löpte amok och spred dimma över konserthuset lyckades jag uppfatta en hel del tänkvärdheter. Ibland blev kontrasten mellan de sektliknande ritualerna (hatten, ringen, dokumentet) och de ytterst konkreta och självbelåtna beskrivningarna av vetenskapens uppgift (“genom att förbättra munhålehygienen har vi lyckats förbättra tandstatusen och därmed höja folkhälsonivån…”) lite svårsmälta – men jag inser att detta är en viktig del av universitetsvärlden och jag är glad över att få kika in i den.

Roligast var det att se min begåvade kollega Lotta Bergman ta emot belöningen för årets bästa avhandling ur en skämtsam (galghumoristisk) bankdirektörs händer. Nu är hon inte bara årets svensklärare – hon är farmor också! Grattis till allt!

Särskilt grattis till Malmö högskola som fyller tio år. Mitt bidrag är en blomma i det vardagliga Malmö – så som högskolan vill profilera sig.

Brunsttid – genusperspektiv

Det är ingen ordning i djurvärlden. Eller så är det just det det är?

Hela sommaren har jag förundrats över de fridfulla lamen som gått i hagen och ätit, ätit och ätit. Nu är pojklammen bortsorterade (var tog de vägen?) och i stället går det omkring en genetiskt fulländad bagge som har ett hemligt uppdrag från ägaren (befrukta så många som möjligt!)av de 40 tackorna.

Jag försöker förgäver förstå hur det går till att hålla ordning på alla dessa parningsakter och undrar stillsamt om det finns någon turordning. De tidigare så fridfulla ungtackorna knuffar, bits och bökar med varandra. Baggen är omgiven av tio mer än lovligt närgångna tackor som stryker sig mot honom – samtidigt som de bevakar varandra.

Och hela tiden äter de…

Det är det tredje fåret från vänster som är baggen. Han är lite ljusare men känns lättast igen på sin krampaktiga gång. Något som liknar träningsvärk i ljumskarna  är priset han får betala för all denna njutning. Men kanske gör jag det klassiska misstaget att läsa in mänskliga känslor i händelserna.

Youtube – horisontutvidgaren

Ibland när jag går in på Youtube finns det någon form av anonyma tips på filmer jag bör titta på. Jag vet inte hur de genereras men vill gärna dela dagens upplevelse:

Efter denna utflykt i den gåtfulla manlighetens utmarker är det skönt att kunna följa upp med en tydlig koppling till läraryrket. Hermes Saliba är tydligen lärarvikarie och på en annan film kan vi se hur han undervisar/uppträder i ett klassrum. Jag är nyfiken på hur långt det går att experimentera med läraruppdraget.
Länk
För er som inte fått nog finns det massor av andra filmer med de glada herrarna i duschen. Se i högerspalten. Kommentarerna är en del av min kulturella djupdykning.

“Bar röv och bastekjol”

Ibland slås jag av läraryrkets ytlighet. Det gäller att förföra åhörarna och alla medel är tillåtna för att hålla intresset uppe. Nu när ingen längre blir imponerad av svischande powerpointpresentationer trappas kraven upp. Min cyniske kollega citerar en dansk lärare som beskriver vilka knep som behövs för att bli en framgångsrik lärarutbildare – “Bar röv och bastekjol”. Går det att ställa sig utanför detta?

Idag är jag lite lågmäld och vill helst fundera över meningen med livet och skolan. Jag känner på väggarna och undrar om det finns något bakom kulisserna. Är detta Lustiga huset på riktigt?

I morgon kommer jag att krypa in i uppdraget med största möjliga allvar. I kväll tar jag inga beslut.

orsakerna ORSAKERNA O-R-S-A-K-E-R-N-A!

Regeringen uppdrar åt Högskoleverket att med utgångspunkt i befintlig forskning och kunskap på området analysera orsakerna till att fler män än kvinnor väljer att avbryta sina studier på lärarutbildningen (länk)

Ibland funderar jag över vad jag gör på Lärarutbildningen. Det är för komplicerat, för många regler och för starka traditioner som inte jag orkar stångas mot. Lockelsen att återvända till förskolan och barnen är stark. Kanske romantiserar jag – 25 år i sandlådan är ganska länge.

Samtidigt känns det som om jag har en del erfarenheter som jag vill använda. Just nu brottas jag med att förstå varför så många män väljer att avsluta sin lärarutbildning. Den större frågan som handlar om rekrytering är alltför komplicerad och känns övermäktig. Jag bävar inför tyngden i de klass- , status- och genusmönster som styr ungdomars yrkesval. (Länk till rapport) Däremot tror jag att det är meningsfullt att försöka hitta svar på frågan om varför männen försvinner på vår nivå. Vad händer i mötet mellan de antagna männen och högskolans kultur.

Det går att närma sig frågan ur ett individuellt perspektiv, men jag avstår. Huruvida de är smartare, dummare, mer eller mindre genetiskt kvalificerade eller socialt motiverade lämnar jag åt sidan. Det blir för komplicerat. Låt oss utgå ifrån att de kan och vill!

Först ett konstaterande:
Vi har ingen aning! Ingen forskning har undersökt frågan och därmed blir förklaringarna ett famlande i mörkret. Det vore en forskningsfråga i sig att undersöka varför ingen har ställt frågan. HSV ska utgå från “befintlig forskning” – surprise – det finns ingen!

Alternativet är att undersöka attityder hos den gruppen som väljer att stanna kvar och leta efter berättelser som snuddar vid frågan. Varför väljer du att stanna kvar? Har du tvekat?

Jag kommer att beskriva några möjliga positioner.

1) Högskolan är könsneutral och undervisningen bedrivs efter strikt vetenskapliga principer. Kön är därför en icke-fråga som inte bör diskuteras. I en meritokrati bedöms du efter vad du kan.

2) Högskolan är en plats där männens överordning är obruten. Därför får de manliga studenterna en lättare resa genom utbildningen. Det pjoskas och daltas med dem och de som slutar gör det för att de inte tillåts att utöva sin manliga makt.

3) Högskolan är en plats som dryper av traditionellt kvinnliga värderingar, De män som försöker gå in i världen tvingas till komplicerade anpassningsstrategier där de ska vara lagom manliga utan att utmana de värderingar som verkar under ytan.

Dessa tre alternativ kompliceras av att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen konfronterar studenterna med en framtida yrkesidentitet där ovanstående positioner upprepas – eller varieras. det finns anledning att misstänka att den beskrivna könskodningen är minst lika stark på skolor och förskolor.

Frågan är om belöningen (den framtida karriären/lönen) är tillräckligt stor för att verka motiverande om högskolestudierna inte är avpassade efter männens behov/förväntningar? Jag tror inte att det kommer några storslagna lönepåslag för manliga pedagoger och stänger därför dörren mot kompensatoriska åtgärder.

Nu återstår att ta reda på om det finns några belägg för mina antaganden. Därefter kan vi börja fundera över vilka åtgärder som krävs för att bryta snedfördelningen.

Och diskutera om det är en viktig fråga…

Mitt favoritmål

För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna utvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.

Ur På väg mot läraryrket

Det finns folk som ojar sig över den kravlösa lärarutbildningen.

Det finns mentorer som tycker det är svårt att tolka betygskriterier och ännu svårare att få ett stabilt underlag för bedömning.

Det finns studenter som menar att det är orimligt.

Det finns handledare som gärna spelar ut teori mot praktik och anser att till sist är det handlingen som räknas

Och så finns det en hel massa blandformer av dessa kategorier.

Själv anser jag att det är spännande med att vi för in en filosofisk dimension i examinationen. Lärandeteorier är ett begrepp som jag tror har vuxit fram ur den fenomenografiska traditionen och är inte det samma som

  • undervisningsteori
  • människosyn
  • pedagogik
  • didaktik
  • metodik
  • ämnesteori
  • ledarskap
  • coaching
  • förhållningssätt – bemötande

Men jag lider med de studenter som inte har förstått att en bra lärarutbildning behöver denna överbyggnad. De två andra benen (metod och ämne) är väl förankrade. Det tredje benet (lärandeteori) svajar i bästa fall i vinden. (oupps – här krockar metaforerna!)

Nu går jag hem och läser Marton/ Booth Om lärande. Man vill ju inte bli avslöjad som okunnig.

Perspektivdagar på Malmö högskola

Missa inte de spännande föreläsningarna som erbjuds!

Länk!

Själv hörde jag Fanny Ambjörnsson föreläsa på måndagskvällen i skiftesserien. Mycket folk och ett spännande ämne gör att jag återfår lite av tron på folkbildning. Hon tar upp många intressanta teman och det mest kontroversiella är nog påståendet om att all denna upplysning kring medias sjuka skönhetsideal riskerar att motverka sitt goda syfte. De undersökta gymnasieungdomarna visste allt om sin offerstatus men var ändå lika uppfyllda av normativiteten. De goda ansatserna att upplysa bort förtrycket tycks motverka sitt syfte.

Boken jämför en samhällsvetarklass med en barn och fritidsklass. I mina ögon framstår BF-flickorna som avgjort mer fria och självständiga – medan S-flickorna tycks hopplöst fångade i ängslig normativitet på många plan.

När vi läste boken på lärarutbildningen var det några flickor som kom från BF-programmet som reagerade negativt och menade att boken svartmålade dem som grupp.
– Vi var snälla och ambitiösa!

Nu är inte antropologins vetenskapliga syfte att beskriva sanningen om BF. Observationerna är inte avsedda att generaliseras – men frågan hänger kvar. Har Fanny gått i samma fälla som de traditionella manliga ungdomsstudierna gjorde? Att romantisera motståndskulturen och därigenom framställa mönstren på ett sätt som upplevs som kränkande av de avbildade.

De borgerliga forskarna observerar arbetarklassens barn på ett sätt som samtidigt glorifierar och objektifierar dem. I avhandlingen finns reflexiva avsnitt som beskriver faran – av detta märktes inget under kvällen.

Uppdatering – Matilda Gustavsson tänker i samma banor.