Jag tycker att bloggen har varit väl politisk ett tag och försöker återskapa min naturromantiska sida.
Är det en komplimang att liknas vid en svamp – eller många?
Varför innebär det en besvikelse att “få fikon – Zacharias?”
Varför blir generade människor röda som pioner – när de finns i så många färger?
Såja – nu avstår jag från att kommentera den hopplösa ledaren i Svd. Det känns skönt.
Första dagen möter jag 340 oroliga studenter. Vad är det vi förväntar oss av dem? Hur får vi dem att känna trygghet i en miljö som ofta är fylld av motsägelsefulla krav på individuella prestationer?
Ett sätt är att försöka skapa utrymme för gruppen som arbetsform. En del ryggar tillbaka och minns grupparbeten från tidigare skolgång. Kan jag lita på mina nya kamrater, vad är det för gemenskap jag tvingas in i? Rädslan för att bli utnyttjad tycks sitta djupt hos många. Går det att bli lärare utan att kunna samarbeta?
Idag tror jag att många av våra nya studenter har upptäckt att det finns vinster med att vara en grupp. De har kämpat sig igenom sju stationer ute i Törringelund, som är en skog (läs dunge) i utkanten av Malmö. Den banala erfarenheten av att “detta hade vi inte klarat utan varandra” lagras i kroppen. Snart kommer studenterna att sättas på hårdare prov och då behöver de goda upplevelser.
Jag är glad att få vara en del av de här processerna.
Anne-Marie tipsar om en föreläsning som beskriver hur datorer kan påverka barns lärande i utsatta områden.
“The hole in the wall experiment”
Jag älskar tanken på självorganisering och det finns mycket hopp i berättelsen.
“A teacher that can be replaced by a machine -should be…”
Erfarenheterna från Indien är möjliga att överföra till Sverige. Mycket av barnens lärande sker utanför skolan i informella självorganiserade grupper.
Den uppblåsta svenska skolan är ibland besatt av sin egen betydelse. Tanken på att barn lär av varandra har märkvärdigt svårt att slå rot.
De borgerliga tidningarna kämpar vidare för att återupprätta utbildningsministerns heder. Knepet är relativisering. I dagens Sydsvenska beskriver Kennet Andreasson hur de två stora fackliga organisationerna också har varit slarviga med sanningen.
Av tradition har fackliga organisationer sett eländesbeskrivningar av skolan som en väg att pressa fram resurser och det finns anledning till omprövning av denna taktik. Trovärdigheten är nog viktigare på sikt.
I avslutningen tar Kennet Andreasson till de fula knepen och misstänkliggör Björn Elmbrants kunskaper utifrån ett stavfel. Billigt Kennet – på gränsen till desperat.
Jag kan inte låta bli att tänka på Allan Edwalls klassiska visa:
Den stackars lille Kennet
blev liksom nödig, han,
men Kennet missa spännet
så allt i byxan rann.
Du stackars barn som är i nöd
av skammen färgas kinden röd,
sa mor till lille Kenneth
som blev liksom i nöd.
I en tid när knappt 15% av våra studenter läser en riktig morgontidning känns det viktigt att ställa krav på Sydsvenskan. En hederlig ledarsida som inte är helt uppbunden till regeringens politik vore en nåd att stilla bedja om.
Anders Westergård tipsar om Sammy Davies inspelning av Mr Bojangles. Och det är bara att kapitulera – Aftonbladet har rätt. Allt är underbart!
Rösten, texten, rörelserna, det kaxiga leendet, kläderna (vad gör han med hatten?), arrangemanget…suck!
Det finns fler roliga versioner på Youtube, men Bob Dylan, Robbie Williams, ,Jerry Jeff Walker, Nina simone och Michael Jackson får ursäkta. Det ska vara en kortväxt svart vindögd jude som sjunger!
Förstora bilden!
I Barcelona på Ramblan finns en fantastisk saluhall – jag tror inte allt godis är nyttigt där. Men färgrikt och formglatt.
Jag möter 350 nya studenter och försöker skapa ett lugn som gör tillvaron uthärdlig för dem i en värld fylld av motstridiga krav.
Ja det finns toaletter, , du hör till en grupp, det finns ett schema, det finns möjlighet att värma mat, det finns andra som också är oroliga, det går att hitta kurslitteratur, det finns hjälp för datorovana, det finns lärare som hjälper dig, du behöver inte lära dig böckerna utantill, du kan redan nu fundera över examination, kursplan, mål och undervisningsformer.
DU MÅSTE INTE FÖRSTÅ ALLT GENAST!
Samtidigt är det svårt att med trovärdighet förklara den dubbla retorik som handlar om studenternas rättighet att bestämma över sin utbildning. Längtan efter tydlighet och entydiga krav är svårt att kombinera med möjligheten till inflytande. Länk.
1) Vi utbildar studenter som ska ta eget ansvar – men vad är det egentligen de ska ta ansvar för i en utbildning som är detaljstyrd på många plan?
2) Vi vet att flexibilitet är en avgörande kompetens för framtidens lärande. Samtidigt gäller det att vara stark och ha en fast hållning när allting svajar och tiderna förändras. Kanske vore det bättre att lära sig stå för något?
3) Vi uppmanar studenterna att vara personliga och ser olikheter som en kvalitet. Samtidigt finns det dolda gränser för hur personlig en lärare få vara. En trovärdig lärare får inte vara för annorlunda.
Den sköna lögnen – det vackra mötet. Jag tänker att det finns något mycket hoppfullt i möjligheten att vara någon annan.
Tysta tankar 