Våga vägra google!

Som lärare är jag alltid nog med att påpeka källors skiftande kvalitet och behovet av god källkritik. Mindre ofta diskuterar vi själva föreställningen att det skulle finnas någon form av kunskap på nätet. Tanken på att “allt finns på nätet” har invaderat våra hjärnor och nu gäller det att hitta tillbaka till de äkta auktoriteterna.

I veckan har jag försökt hitta svar på följande frågor:

1) Hur ska en trekammarbunn lukta?

2) Hur tjock ska ytslamkakan vara?

3) Vad gör man om rötningsprocessen avstannat?

Efter några hårda timmar vid datorn går jag över till grannen med den sista frågan och får ett lätt förvånat svar:
– Man slänger i en sill så börjar det om igen! Det trodde jag var allmänt känd kunskap…

Min kärlek till Google är numera begränsad – jag vill vara en människa som vågar fråga grannen och som lever i ett samhälle där vi är varandras viktigaste resurser.

En fluga på väggen

Jag har varir genant improduktiv när det gäller bloggen i sommar. Det är inget medvetet val – orken och inspirationen har inte funnits. Andra projekt har slukat min energi och det kreativa överskottet saknats.

Bottennoteringen var veckans tisdagstema med rubriken “hopp” och jag inte kunde hitta en bild som gestaltade det ordet. Då anar ni vidden av förlamningen – att vara lärare är ju för mig själva sinnebilden av hoppfullhet.  Att våga möta barn och tro på att skolan ska göra en positiv skillnad i deras liv. Till hösten ska jag möta 300 studenter som har valt att utbilda sig till lärare. Ryms det så mycket hopp i en sal?

Flugan på väggen värmer sig i solens sista gulaktiga strålar. Den låter sig delvis reduceras till tvådimensionell bild mot väggen. Det tänker jag  aldrig göra.