Ibland känns det om diskussioner riskerar att skapa problem. Frågorna om manlighet och fotboll bleknar bort när jag ser matchen, hör Ralf Edström vråla “ett djeffla skiiiitmål!” och till sist får den svenska kampsången till frukost.
Jag menar:
– Är det möjligt att inte älska skånska (och Frans) efter detta?
Jag sitter och försöker bedöma tentor och en av frågorna handlar om att diskutera vad vi menar med en god lärare. Många studenter har starkt normativa uppfattningar om hur en bra lärare ska vara – en del lyckas knyta an till teorier om lärande och egna erfarenheter.
Jag funderar över om det är en bra uppgift och tänker att det är farligt att romantisera vissa egenskaper och förhållningssätt – men att det är ännu farligare att inte våga ha ideal. Även om de är bundna till en viss tid och miljö.
Min egen hjälte är biologiläraren Stig Erberth som på förskoleseminariet smittade många av oss med en livslång kärlek till naturen. Inget smådjur var för litet eller oansenligt för att inte omfamnas av hans entusiasm och visdom. Ämneskunskap, engagemang, människointresse och pedagogik möttes i skön förening.
30 år senare när jag är ute i naturen tänker jag:
– Vad skulle Stig ha berättat om det här bladet?
I måndags spelade jag på sommarkaffe för pensionärer på Lärarutbildningen. Många legender träffades och bytte minnen. Jag är stolt över att få vara en del av detta men skäms lite över att jag inte han hälsa på Stig.
I ett annat inlägg diskutetas anledningar till att män hoppar av lärarutbildningar och ett av förslagen är att männen ska få definiera sig själva och sin kultur. I dagens Svd beskrivs fotbollskulturen som en manlig arena. Paralleller dras till Norrlands gulds kampanjer där “man bara får vara sig själv en stund” i en manlig gemenskap bortom tävlan och tillgjordhet.
Min kollega och vän Jesper Fundberg intervjuas och han resonerar klokt kring ritualiserad gemenskap och manligt identitetsskapande i olika former. Idrotten blir en form av reträttplats där kvinnorna idag tränger in och hotar bilden av manlighet.
I slutklämmen drar sig den neutrale etnologen forskaren Jesper tillbaka och fram träder en mer normativ genusvetare som hoppas att män och kvinnor ska mötas i en dialog om hur vi ska ha det tillsammans.
Men om poängen var att få lov att dra sig undan…?
Retro är kanske en möbelstil – men för mig är det nostalgi och sena nätter tillsammans med Radio Luxemburg, mystiska sändarsnamn och ett blågrönt öga som anger signalens styrka.
Aftonbladet DN Svd Sydsvenskan beskriver det kommande beslutet om betygsliknande omdömen i första klass. På Aktuellt står en flinande minister och brer ut sig om tydlighet och föräldrarnas rätt till information.
Nu ska varje skola själv kunna få utforma formerna för dessa omdömen och jag är lite förvånad över att dessa inte ska knytas till kursplaner, mål att uppnå eller nationella prov. Antagligen kommer omdömena att vara av disciplinerande karaktär och avser då personlighet (ansvarsfull, punktlig, arbetsam) eller mer biologiska påstående om egenskaper hos barnet (klok, matematisk, musikalisk).
Jag har svårt att se pedagogiska vinster eller ökad tydlighet. Allt skulle kunna sägas i ett utvecklingssamtal eller skrivas i en IUP. Men Björklund vill ha mer – han är ute efter de magiska bokstäverna och siffrorna. Helt ojämförbara utan kriterier men med ett starkt symbolvärde när det gäller hans längtan att utstråla handlingskraft.
Frågan i rubriken… Av samma anledningar som hundar slickar sig mellan benen.
P.S. Jag har skrivit om den här skuggvärlden tidigare där saker inte ÄR utan LIKNAR något annat. Frågan är vilka betyg de här omdömena ska likna? Ska vi återinföra relativa betyg i smyg?
I parken utanför Lantmannaskolan i Hammenhög finns en gammal blodbok. i vänstra hörnet finns några ovanligt små människor – det kan vara ett ovanligt stort träd också.
Förstora!
Jag älskar träd. Här finns en förteckning över skånska jätteträd som lockar mig att gå vidare.
Annars kan jag alltid ligga och studera lövverket i fågelbadet som Clemens Ek har gjort.
Varje månad är han ny – men ofta ovanligt vacker.
Jag lapar sol och njuter av lantlig idyll när hundratals starar sätter sig i körsbärsträdet över mig. Ljudet är bedövande och lite skrämmande. På en osynlig signal drar de vidare.
Lyssna!
Jag har en idé om att bloggen måste vara oförutsägbar och efter att ha outat mitt nyfunna trädgårdsintresse är det dags för nästa avslöjande:
Jag tycker det är fint med tallrikar på väggen!
Kan någon se ett mönster mellan de två tallrikarna?
Snart är det loppisdags och då kommer min samling av udda motivtallrikar att svälla. Den goda smaken finns inte.
Undersökningar slår larm, facket kräver högre lön och bättre arbetsvillkor.
Jag ser problemet och är en del av det. Alltför många duktiga och ambitiösa män skräms bort från yrket och jag beskriver det också som ett utbildningsproblem.
I en femininiserad skola och lärarutbildning finns inte utrymme för deras erfarenheter och tänkande. Bilden av att vara del av en dominant makt (manlighet) och samtidigt vara fullständigt utlämnad till dolda hierarkier är paralyserande och lockelsen att lämna projektet SKOLA blir för en del övermäktig.
Jag sitter med en hög tentor framför mig. Några studenter har valt att inte lämna in. De är män och jag är bekymrad över att ha vara en del av ett system som på ett omedvetet sätt utestänger viktiga grupper .
Tysta tankar 