Våra samtal har ändrat karaktär. Tidigare kunde vi tjata i timmar om vem som egentligen spelade bas på baksidan av singeln, vad signaturmelodin till vi i femman heter, när Ulrika Knape är född, hur många tår en känguru har och vad Övre Volta hette förr i tiden.
Nu avgörs alla diskussioner med några tangenttryck och varje ansats till argumentation dör inför det samlade vetandets tyngd. Vi lever i Googles tyranni och inför sökmotorn är vi alla lika. Jag kommer på mig själv med att tycka riktigt illa om den beskäftiga besserwissern som vräker ur sig fakta om stort och smått.
Själva högtidligheten i att lösa ett korsord försvinner när det som skulle vara en stund av meditation och andakt reduceras till att skriva in rätt sökord.
Jag vill leva i ovisshet – utlämnad till intuition och fläckvis bildning. Det är dags att införa googlingsfria zoner i umgänget.
P.S. Är det någon som vet vad melodin till Ulf Thoréns (Hvar fjortonde dag) berömda “Rävar på isen” heter? Det är inga skivor i potten.
Jag vill ha en skiva… jag vill ha en skiva…. fnitter och skratt. Jag googlar alldeles för sällan och korsorden…de ska ha timmar av tänk omkring sig… och en och annan uppslagsbok… ordbok och synonomer. Jag är såld på DNs korsord. A-M
LikeLike
Den förträfflige Thoréns film om rävarna ackompanjerades av “Uppå källarbacken har jag en vän”! Typiskt den lurige Ulf T.
LikeLike
Tack – fast det är i en fyrtakstversion som jag tror kallas Swedish rapsody!
LikeLike
Dramat utspelade sig på Riddarfjärdens is.
LikeLike