Jag har inte kommenterat Schlagerfestivalen (jag vet att den egentligen heter något annat) och det beror kanske på sjuklig bitterhet över att jag själv aldrig har fått tävla. Efter 15 år borde jag ha förlåtit juryn att de valde 10 andra bidrag och lämnade mitt i den ratade högen bland 2000 andra förhoppningsfulla. Förlåta – ja. Glömma – aldrig!
Problemet i år är att de tävlande låtarna kändes så platta och intetsägande vid sidan om Maia Hirasawas version av förra årets vinnare.
Tysta tankar 
Vi har ingen tv och har alltså inte sett den där tävlingen eller hört någon av låtarna. Inte förrän en väninna till mig via messenger gav mig länken till perrelli på youtube.
Skulle det där vara något! var min spontana reaktion. Inte mycket till låt. Platt, intetsägande, tråkig, förutsägbar.
Hur kunde den vinna? undrade jag.
Det var den som var bäst, fick jag till svar.
Hur dåliga var då de andra? Totalt under isen?
LikeLike
Nåja – det var inte sämre än vanligt! Efter fem lyssningar sitter de – efter tio vill du kräkas…
LikeLike