När vi kommer till huset ryker kaminen in. Det är stopp i rökgången och snart luktar allt rök. På två veckor har en fågel lyckats fylla skorstenen med 10 spannar kvistar och vi fylls av motvillig beundran inför prestationen. Men frågan är hur den har kommit på idéen? De första 200 pinnarna har ju bara försvunnit rakt ner i ett oändligt mörker! Till sist blev det ju fullt och fågeln lyckades verkligen sätta bo och lägga ägg ungefär fyra meter ner i skorstenen. (Nej – jag är inte djurvän!)

Kanske är hemligheten att fågeln inte tänker utan är helt programmerad att hålla på tills det räcker. Frågorna om meningsfullhet eller ansträngningens värde är helt bortkastade i en värld där instinkterna regerar. Ett lagom stort hål betyder att djuret är mentalt tvingad att fylla det med kvistar och försöka lägga ägg där.

Jag tror att människan gärna vill beskriva sig som tänkande och att våra liv styrs av medvetna val. Samtidigt kan jag känna ett vagt släktskap med fågeln som släpper ner kvistar i en skorsten och hoppas att något ska fastna. Jag utbildar lärare och tror att skolan är viktig för världens framtid. Allting är förgängligt – allting är möjligt.

Sedan kommer husets ägarinna och förrycker min metafor.
– Det måste vara en kaja som har försökt bygga ett bo och de är så slarviga! Antagligen har kajan lyckats bygga något som liknar ett bo vid skorstensmynningen och lagt sex ägg i det. Men när hon ska ruva avslöjas bristerna i konstruktionen och allt rasar ner i rökgången.

Frågan är om även denna nya bild av händelsen är möjlig att tolka som en metafor för skolan?

Andra bloggar om: skola

Så heter Skolportens årsbok där 20 nya avhandlingar om barn, skola och lärande presenteras. Ofta är det mer författarna och deras väg in i forskningen vi får möta. De egentliga resultaten är ibland lite vaga och undflyende medan personerna bakom framstår som levande och spännande. Jag tror Anna Lytsy har valt rätt väg om hon har haft som syfte att avmystifiera forskningen. Journalisten hjälper oss att sortera undan de ängsliga metoddiskussionerna och ibland verkar forskarna ha behövt visst stöd för att formulera sig i användarvänliga termer.

Boken är spännande bildsatt av fotografen Melker Dahlstrand och här spräcks ramarna för det vetenskapligt neutrala en gång till. Oförutsägbara bilder inbjuder till tolkning på ett sätt som kanske utmanar ett vetenskapssamhälle som delvis är besatt av tanken på klarhet och rationalitet. Det funkar!

Jag är lärarutbildare och har ibland undrat över det omotiverade gap som finns mellan forskning och grundutbildning. Sällan möter jag spontana referenser i studenternas texter och ännu mer sällan tycks de dras in i vetenskapliga diskussioner med sina handledare på sina VFT-platser (läs praktik). Därför är det inspirerande att möta en sammanställning som väcker läslusten och nyfikenheten.

När vi tidigare har försökt tvinga studenterna att läsa avhandlingar under grundutbildningen har det ibland fått icke önskade effekter och den efterlängtade kvalitetshöjningen av examensarbetena har uteblivit. Misstänksamheten är stor.

Anna Lytsy har sållat fram 20 avhandlingar av 123 möjliga. Det är ett arbete som inbjuder till respekt och jag hoppas att boken blir spridd på skolor efter förtjänst. Läs den – använd den!

Andra bloggar om: lärarutbildning