Mystik – kontroll

peter.jpg
En gång om året städar vår bostadsförening. Vi röjer i trädgård och slänger konstiga saker från källaren i en container. I år justerar vi porttelefonen. Signalen ska vara lagom hög. Lägenhetsinnehavaren ska kunna höra vad personen på gatan säger. Det är bra om porten är öppen en stund efter att öppningsknappen har tryckts in.

Peter står på gatan och trycker på knappen. Janne är i sin lägenhet och försöker släppa in. Tomas är i källaren och skruvar på olika reglage. Jag står i trappen och försöker hålla ihop kommunikationen. Trial and error i sista stadiet – ett tag fungerar ingenting, men efter en timme kan vi höra varandra om vi skriker och trycker örat mot porttelefonen. Vi har inte gett upp. Än.

Jag har en svaghet för skruvade symboler – kanske är lärarutbildning en sorts port som vi utbildare ska försöka ställa in så att rätt personer lyckas passera. Vi ändrar på kursplaner, litteraturlistor och examinationsformer. Ibland fungerar det. På ett mystiskt sätt. Men det vore fel att påstå att vi har full kontroll.

Andra bloggar om: , , ,

Den “ohyggliga” värdegrunden

ko.jpg

I Norge används ordet “hygge” både som verb och substantiv. Man kan hygge sig och ha hygge – ungefär som att mysa och ha mys. Det betyder ungefär att man umgås med någon som delar ens värderingar. Gemenskapen har vissa underförstådda villkor.

I Danmark finns ett beryktat och svårt romantiserat gemyt. Många svenskar suckar längtansfullt över de trevliga danskarna som umgås med likasinnade över en bajer på krogen. Enligt Jaques Werup (läs Hemstaden)är det danska gemytet i grunden germanskt. Något man utövar med folk som liknar en själv när det gäller utseende och värderingar. Generositeten gäller den egna gruppen. Främlingsfientligheten pyr under ytan.

I Sverige har vi skolans värdegrund som är vår motsvarighet till detta nordiska tvångsmys. När jag städade bland mina papper hittade jag anteckningar från Torbjörn Tännsjös föreläsning förra året. Han gör grundligt upp med denna konstruktion och jag hade trott att genomslagskraften i hans tankar (se länk) skulle vara större. Jag hade fel – enligt mig tuffar normativiteten på obesvärat och de motsägelser som finns i värdegrunden hjälps vi åt att dölja. Värdegrunden handlar inte om att man ska vara snäll och hjälpsam. En lärare bör vara medveten om vilka djupare värderingar som ligger bakom en handling. Ett sätt att förstå detta kan vara hemsidan the Political compass som ger ledtrådar till var du hör hemma.

Alternativet är allmän trevlighet och sunt förnuft. Risken finns att detta neutrala alternativ ligger väldigt nära makten. Lärarnas beredvillighet att underkasta sig en statsmoral eller statsfilosofi diskuteras inte ofta.

Kanske kan Jan Björklunds förslag röja upp i detta oproblematiska träsk av tvångsmys och en diskussion om värderingar bli nödvändig ? Risken finns att vi glider in i detaljstyrningen med ett lättat leende – allt blir ju så mycket lättare om någon annan tar ansvar.

far.jpg

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Nationella prov överallt och hela tiden?

suggor.jpgJan Björklund har slagit till igen och presenterar ett nytt förslag om nationella prov i de elva teoretiska ämnena. Syftet är att skapa större rättvisa och medlet är som vanligt kontroll och centralstyrning. Effekterna kommer att bli förfärliga och jag anar ett scenario där all undervisnings syfte blir att försöka gissa vad som kommer på provet. Resultaten där kommer att vara avgörande för skolans ekonomi och status. Försök med elevinflytande och tematiskt arbete kommer att avfärdas som flum. Rädslan för att eleverna inte ska vara rustade kommer att sippra ner genom systemet och snart kommer uppnåendemålen att prägla förskolans arbete. Domedagen är nära.

Major Björklund har en viss retorisk skicklighet. Han hänvisar till kritiken mot treämnesskolan (matte, engelska, svenska) och argumenterar för att det är viktigt att öka de andra ämnenas status. Bra sagt – men uselt tänkt!

I stället reser han en mur mellan “de teoretiska” och “de praktiska” ämnena som inte tycks omfamnas med samma iver. Skolministern har inte förstått att bild och musik inte är färdighetsträning eller rekreation utan ytterst krävande intellektuella ämnen som berör centrala delar av våra liv och våra sätt att tänka runt våra erfarenheter. Form, innehåll, erfarenhet, gestaltning, mediering, tolkning, mening, tecken, möte och så vidare…. sådant finns inte när majoren försöker skapa ordning i leden. Det är fakta, fakta och åter fakta som ska rädda oss ur krisen – kryddat med en rejäl nypa diciplin förstås. men den kommer kanske av sig själv när de estetiska ämnena har marginaliserats från skolan?
ut.jpg
Andra bloggar om:

Ett omöjligt projekt – eller bara slarvigt

kaja_h4.jpgNär vi kommer till huset ryker kaminen in. Det är stopp i rökgången och snart luktar allt rök. På två veckor har en fågel lyckats fylla skorstenen med 10 spannar kvistar och vi fylls av motvillig beundran inför prestationen. Men frågan är hur den har kommit på idéen? De första 200 pinnarna har ju bara försvunnit rakt ner i ett oändligt mörker! Till sist blev det ju fullt och fågeln lyckades verkligen sätta bo och lägga ägg ungefär fyra meter ner i skorstenen. (Nej – jag är inte djurvän!)

Kanske är hemligheten att fågeln inte tänker utan är helt programmerad att hålla på tills det räcker. Frågorna om meningsfullhet eller ansträngningens värde är helt bortkastade i en värld där instinkterna regerar. Ett lagom stort hål betyder att djuret är mentalt tvingad att fylla det med kvistar och försöka lägga ägg där.

rosthjulmindre.jpg

Jag tror att människan gärna vill beskriva sig som tänkande och att våra liv styrs av medvetna val. Samtidigt kan jag känna ett vagt släktskap med fågeln som släpper ner kvistar i en skorsten och hoppas att något ska fastna. Jag utbildar lärare och tror att skolan är viktig för världens framtid. Allting är förgängligt – allting är möjligt.

Sedan kommer husets ägarinna och förrycker min metafor.
– Det måste vara en kaja som har försökt bygga ett bo och de är så slarviga! Antagligen har kajan lyckats bygga något som liknar ett bo vid skorstensmynningen och lagt sex ägg i det. Men när hon ska ruva avslöjas bristerna i konstruktionen och allt rasar ner i rökgången.

Frågan är om även denna nya bild av händelsen är möjlig att tolka som en metafor för skolan?

Andra bloggar om:

Guldklocka – uthållighetens triumf

När jag skriver detta protesterar ordbehandlingsprogrammet och markerar ordet ”guldklocka” som felstavat. Jag tolkar tillrättavisningen symboliskt och anar att IT-generationen inte har förstått värdet av denna belöning för 25 års trogen kommunal tjänstgöring.klocka.jpg

När jag började jobba som förskollärare 1978 var det ganska hög status i att jobba med små barn och att vara man i yrket. Vi fick mycket uppmuntran – men också en del misstänksamma kommentarer.
– De kommer att bli chefer och göra karriär allesamman, mumlade kvinnor som anade att manssamhällets intresse för barn var av övergående natur. Jag var ganska bestämd och lovade i ett anfall av övermod att bli den förste mannen som pensionerades på fältet. Därefter skulle min aska strös i vattenleksrummet (finns det sådana fortfarande????)

Sedan gick åren och en del lönemässiga motgångar drabbade min generation. När det stora lyftet kom efter tio år skulle de nyanställda prioriteras ”av rekryteringsskäl”. Nästa gång det fanns en pott att fördela var det viktigt ”att utjämna skillnaderna” inom kollektivet. Jag har alltid haft svårt att se sambandet mellan min arbetsinsats och det som ibland kallas den månatliga förolämpningen (lönen) men insåg att det var något som fattades jämfört med andra grupper i samhället.

isolerad.jpg
Därför är det med blandade känslor jag bär min guldklocka. Mycket stolthet och en liten undran. Slutade jag verkligen på grund av den usla lönen – eller har jag blivit det mest fruktade: en karriärist!

Å andra sidan möter jag idag rosenkindade karriärcoacher som helt skamlöst använder ordet karriär. Förra veckan var det någon sorts konferens på Högskolan där deltagarna gick omkring med stora skyltar ”Karriär”. Då längtade jag till 70-talet.

-Vänstern kom tillbaka – allt är förlåtet!

”Att anta utmaningar”

forsk.jpg

Så heter Skolportens årsbok där 20 nya avhandlingar om barn, skola och lärande presenteras. Ofta är det mer författarna och deras väg in i forskningen vi får möta. De egentliga resultaten är ibland lite vaga och undflyende medan personerna bakom framstår som levande och spännande. Jag tror Anna Lytsy har valt rätt väg om hon har haft som syfte att avmystifiera forskningen. Journalisten hjälper oss att sortera undan de ängsliga metoddiskussionerna och ibland verkar forskarna ha behövt visst stöd för att formulera sig i användarvänliga termer.

sticka.jpg
Boken är spännande bildsatt av fotografen Melker Dahlstrand och här spräcks ramarna för det vetenskapligt neutrala en gång till. Oförutsägbara bilder inbjuder till tolkning på ett sätt som kanske utmanar ett vetenskapssamhälle som delvis är besatt av tanken på klarhet och rationalitet. Det funkar!

Jag är lärarutbildare och har ibland undrat över det omotiverade gap som finns mellan forskning och grundutbildning. Sällan möter jag spontana referenser i studenternas texter och ännu mer sällan tycks de dras in i vetenskapliga diskussioner med sina handledare på sina VFT-platser (läs praktik). Därför är det inspirerande att möta en sammanställning som väcker läslusten och nyfikenheten.

När vi tidigare har försökt tvinga studenterna att läsa avhandlingar under grundutbildningen har det ibland fått icke önskade effekter och den efterlängtade kvalitetshöjningen av examensarbetena har uteblivit. Misstänksamheten är stor.

Anna Lytsy har sållat fram 20 avhandlingar av 123 möjliga. Det är ett arbete som inbjuder till respekt och jag hoppas att boken blir spridd på skolor efter förtjänst. Läs den – använd den!

Andra bloggar om: