Jag tänker att den minst intressanta aspekten av ”fordon” är ”transport”. Funktionalitet och möjlighet att förflytta människor/föremål mellan platser tycks vara helt oviktigt för vilket värde vi människor läser in i dessa föremål som vi i brist på bättre beteckningar kallar ”fordon”.
En vanlig teori är att små män behöver stora bilar för att känna sig mäktiga. Nu presenterar jag en alternativ teori:
- Små män behöver bli fotograferade vid sidan om små bilar för att känna sig mäktiga!
Bilden är från loppmarknaden i Skånes Tranås. Värme och hårt skoningslöst ljus gör oss alla små och utsatta.
Jag föreställer mig att den här maskinen sparade många ryggar i början på 1900-talet. Bara ljudet är en upplevelse som gjorde mig till maskinromantiker och jag förstår futuristernas kärleksaffär med industrialismen.
Ett tema som ligger rätt i tiden. Jag avstår från symboliska tolkningar och fotograferar ett slitet brunnslock från Lilla torg. Malmö – en bedagad skönhet.
Den här bloggen har ett oresonligt stort intresse för genusfrågor och ett ständigt återkommande tema är frågan om manlighet. Hur konstrueras den? Vilka förebilder har format våra tankar om ”den gode mannen”?
Barney är en sådan smygande hjälte. Klok, ansvarstagande och trevlig – där hans granne Fred är en bullrande självisk jättebaby.
Den som ser ”How I met your mother” möter en annan Barney med helt andra egenskaper.
Ibland känns det som ett omöjligt projekt att utbilda lärare som ska kunna möta framtiden. Hela skolan är en koloss med oerhörd tyngd och tröghet. Tradition, kultur och förväntningar kolliderar med visionen om en skola på barnens villkor, med plats för lek och äkta möten.
På bilden kämpar min kollega med att flytta något stort och osynligt.
Livet är inte enbart en illusion och photo shop är inte lösningen på alla problem. Ibland får man ta fram sin gamla modelljärnväg och fundera över hur dumt livet är ”på en skala”
Den nya badbryggan – dansbanan i Västra hamnen är ett underbart exempel på hur trä kan användas. Vid solnedgången dansar folk organiserad spontantango.
Bilden är från saluhallen i Barcelona och jag garanterar inte nyttigheten. En underlig poäng är att jag har publicerat bilden tidigare och av någon anledning hamnat högt på googles sökningar för godis och just nu har sammanlagt 11.000 personer läst inlägget (som i sanningens namn inte är något av mina mer inspirerade)
Jag anar att temat kan ha en symbolisk innebörd, men för mig är minnet av sommarens solnedgångar mer än guldkantade – det är den ultimata vardagslyxen.
Det finns stunder i livet då jag önskar mig långt bort från allt vad civilisationen heter. Malmö har fått ett nytt köpcentrum som heter Entré och ligger vid Värnhemstorget.
Den halvtimme jag irrade i gångarna får jag inte tillbaka.
Inom lärarutbildningen diskuterar vi ofta estetikens roll i skolans värld. Finns det konst som är radikal och uttrycker erfarenheter på ett sätt som gör det möjligt att bearbeta orättvisor i samhället? Eller är den viktiga konsten radikal i betydelsen personlig och äkta? Går det att lära barn att använda konst i sitt identitetsarbete?
Samtidigt pågår den gamla tråkiga diskussionen om högt och lågt – elitkultur och folkkultur. Då gäller det att förmedla borgerlighetens traditionella bildningsideal och den goda smaken.
Jag anar att den hemsydda tavlan med det klassiska motivet Fiskargubben inte skulle hamna särskilt högt på listan över finkultur. Uttrycket är ganska…hmmmm…platt!
Temat gjorde motstånd – egentligen vill jag nog hellre möta mina objekt framifrån. Att fotografera från sidan känns lite som att smyga.
Men efter ett tag inser jag att det är nog så att det spännande alltid händer utanför bilden och att illusionen av att ”fånga” något är ganska naiv. Det vi kan få tag på med kameran är våra reaktioner på händelsen som alltid sker någon annan stans. Ungefär som att verkligheten är märkvärdigt svår att begripa/beskriva/förklara på ett objektivt sätt. Allt filtreras och förvrängs genom våra sinnen och det är bara en dåre som blandar ihop bild och sanning.
Min bild är från en fotbollsmatch i Goa. Ni får ta del av min tolkning av publikens upplevelser av en match som pågår en bit bort. En manlig gemenskap i sen kvällssol – varför är de så fokuserade? Bilden ger inga svar.
