Inga Wernersson sammanfattar jämställdhetsarbetet inom förskolan. Vi är inte helt överens om hur historien ska beskrivas.
IW:
"I realiteten är det inte så stor skillnad män och kvinnor"
(Ok – då var det väl inte så viktigt) #Ingegerd— Mats Olsson (@tystatankar) May 17, 2013
Ambitiösa föräldrar oroar sig för sina barns datorspelande och kunskapsutveckling. Kommersiella aktörer erbjuder lösningen. Miniklubb.se är ett exempel.
Jag är inte förvånad över att kunskapssynen är strikt behavioristisk.
Lärande kombinerad med lek
I Miniklubb får ditt barn en balanserad spelupplevelse, där inlärning kombineras med lek. Inlärning blir roligt och barnet belönas och motiveras av speluniversumet. Miniklubb är mycket mer än bara att lösa uppgifter, men åtkomst till mer underhållande upplevelser fås genom att lösa uppgifter där barnet tjänar Pärlor och Guldmynt. Dessa kan barnet använda till att klä ut sin delfin och I Miniklubb får ditt barn en balanserad spelupplevelse, där inlärning kombineras med lek. Inlärning blir roligt och barnet belönas och motiveras av speluniversumet. Miniklubb är mycket mer än bara att lösa uppgifter, men åtkomst till mer underhållande upplevelser fås genom att lösa uppgifter där barnet tjänar Pärlor och Guldmynt. Dessa kan barnet använda till att klä ut sin delfin och göra den fin, eller spela andra spel i Miniklubb.
Mer bekymrad är jag över den oblyga synen på övervakning. Föräldrar får mail som rapporterar om barnets framsteg inom de olika fälten. Lek och lärande samverkar och med teknologi ges barnen de bästa förutsättningar att klara skolstart.
Följ ditt barns utveckling
Som medlem i Miniklubb får du regelbundet en föräldrarapport till din e-postadress. Här kan du följa ditt barns utveckling i Miniklubb och se vilka uppgifter ditt barn har klarat av. Miniklubb kan även användas som grund för att sitta tillsammans med barnet, prata om uppgifterna och andra aktiviteter i spelet. Därigenom får du och ditt barn en god, lärorik och trevlig kvalitetsstund tillsammans.
I min värld är detta inte lek utan träning. Jag önskar att pedagoger och föräldrar orkar stå emot bedömningstrycket. Någon borde försvara barnets rätt att leka utan att handlingarna dokumenteras och värderas utifrån nyttoperspektiv.
Jag har en björklundvänlig vecka – när det gäller skolpolitik är min besvikelse minst lika stor inför socialdemokraternas populistiska utspel.
En argumentationslinje verkar vara att om inte alla drastiska reformer hade genomförts hade det varit ännu värre – en annan att det tar lång tid att vända en oceanångare. Framförallt tycks det vara de sk tydliga målen och den tidiga uppföljningen, som uppfattas vara det som så småningom ska få oceanångaren att vända. Men med de nya kursplanerna är innebörden av ’tydliga mål’ att varje kursplan har fått formulerade kravnivåer för varje betygssteg. Ironiskt nog är dessa kravnivåer inte särskilt tydliga vilket fått som konsekvens att man runt om på skolorna i Sverige lägger ner mängder av tid och arbete på att uttolka betydelsen av de olika kravnivåerna istället för att planera och genomföra en undervisning av god kvalitet. Det är alltså bl.a. just de sk tydliga målen som ligger bakom att lärarnas tid tas från undervisningen.
Om det nu är så svårt att se att våra nuvarande problem har något med de reformer som genomförts att göra går det att vända sig till andra länder som haft längre tid på sig att vänta ut effekterna av reformerna. Det finns erfarenheter från såväl England som USA som är värda att beakta. Där växer kritiken mot de senaste decenniernas fokus på grundläggande färdigheter och kunskapskriterier just för att effekterna inte blivit vad man hoppats på (se t.ex. Hargreaves & Fullan, 2012, Ravitch, 2011, Resnick, 2010). Även om en del av dessa kritiker medger att systemet med stark utifrånstyrning av skolan haft vissa effekter på grundläggande färdigheter, tyder det mesta på att det inte går att främja den typ av kvalificerade kunskaper som krävs idag genom en snävt resultatorienterad regim med fokus på tydliga mål och ständiga prov.
Jag lyssnar på Filosofiska rummet. Deltagarna är överens om att det största hotet mot kvalitet inom skola och omsorg är tanken på mätbarhet och längtan efter manualer.
Studenterna klagar – jag är intresserad av kunskapssyn och teorier och lärande. Ofta hamnar vi i diskussioner om metoder och ”det rätta förhållningssättet”. Jag är optimistisk när det gäller möjligheten att digitala verktyg förändrar utbildning.
Många behöver intravenös förmedling av information, till och med teskedsformatet blir dem övermäktigt.
Jag menar att vi som arbetar med högre utbildning bör vara försiktiga med de här generella beskrivningarna av studenterna. I det här fallet har lektorn låtit sig ryckas med av sin egen retorik. Påståendet lät nog bättre inne i huvudet.
På politisk nivå har detta accepterats dels för att man inte vetat vad man ska ta sig till och dels för att man inte velat riskera en negativ debatt om presumtiva väljare. Andreas Konstantinides, som haft det lokala ansvaret sedan stadsdelssystemet infördes 1996, skyllde till slut allting på lärarna.
När Eva Ahlgren blev stadsdelschef 2010 förklarade hon, förstås, att hon ville ändra på bilden av Rosengård – men inte på förhållandena där. Problemen, i den mån de existerat, har enligt den kommunala liturgin alltid haft externa källor: fastighetsägarna, medierna, diskrimineringen, fördomarna. Bekymren på Rosengårdsskolan fortsatte att fördjupas, men Ahlgren försågs med utmärkelsen Sveriges bästa chef och gick vidare till nytt jobb som direktör för utbildningsförvaltningen.
@Skolverket @anna_ekstrom Tack – Umeå lär inte ha fått något konferesuppdrag. Lång startsträcka på departementet?— Mats Olsson (@tystatankar) April 30, 2013
Jag är bekymrad över att den utredning som Sabuni beställde av Skolverket riskerar att glömmas bort av Arnholm. Tålamod är inte min bästa gren.
Let’s just start with the fact that I think the whole concept of children needing to be “ready” for kindergarten is absurd. To say that a child is or is not ready for the first year of school suggests that it is somehow that child’s responsibility to prepare for school. And the concept of “preparing for school” seems to lead, all too quickly, to things like worksheets for 3-year olds, and homework for 4-year olds, and expensive “kindergarten prep” courses, and all kinds of other silliness. To me, “ready for school” means, and should ONLY mean that the child in question is: well-fed, well-rested, adequately dressed. Any 5 year old (or, in the case of my province and our March 1st cutoff date, any 4.5 year old) for whom those things are true is Ready for School. If those things are NOT true, well, I think and hope we are all clear that it does not represent any failing on the part of the child.
