…och jag räknar till ungefär 20 tweets/per minut som innehåller Estelle
.
Jag tycker mer och mer om Skolverkets rekryteringssatsning.
Vilket sjukhus var det som annonserade efter teveriesnygga semestervikarier? Alla medel är inte tillåtna.
Niklas tipsar om den här filmen. Plötsligt läser jag salvelsefulla studenttexter om värdegundens betydelse med en ny inlevelse.
…men det här är en hyfsad låt och jag inser att monarkin idag har stärkt sin ställning i kungariket Sverige.
Jag föredrar nog Prinsessans rockband.
Fredrik Ekelund skriver idag på Dn om svåra frågor. Han försöker beskriva de utmaningar som vänstern står inför i ett hårdnande samhällsklimat och jag känner hans vånda inför de processer som skapat en växande främlingsfientlighet i vår stad.
I den nya mediepolitiska kartan som Maria Sveland målar upp har han därigenom straffat ut sig från de godas gemenskap.
det ironiska med Ekelunds artikel är att den bekräftar Svelands tes om att gränsen för vad som anses rumsrent i offentligh har förskjutits—
Jens Liljestrand (@jensliljestrand) February 21, 2012
Jag tänker att Liljestrand sällar sig till de ängsliga grindvakterna som vill reglera vilka samtal som bör föras på kultursidorna. Det är den verkliga ironin.
Uppdatering
Ann-Charlotte Marteus förklarar varför invandrardebatten bör vara ängslig.
Jag tycker hon överbetonar Ekelunds referenser till “kompisar” och använder dem till att förlöjliga honom. Frågan är om det är möjligt att förstå rasism och främlingsfientlighet utan att drabbas av den. Det är bekvämare att förfasa sig på avstånd än att samtala med de här personerna som lever nära den i vardagen.
När diskussionen blir konkret är det lätt att ta till ett raljant tonfall:
Hur gör man då, då? Ja, plötsligt börjar Ekelund plädera för att man inte ska låta invandrare bo där de vill. De bör inte bo i storstadsregioner, utan smetas ut jämnt över landet. Att den strategin redan har prövats och förkastats, bland annat för att invandrare ofta placerades där det fanns bostäder, men inga jobb, berör han inte. Huvudsaken är att invandrare inte bor varsomhelst. För det är – kulturrelativism? Va?
Det är en ganska vinklad läsning av Ekelunds text. Lite för angelägen att demonisera motståndaren.
Fredrik Ekelund tycks utgå ifrån att han och hans kompisar är upplysta per definition. Om de retar sig på muslimer, då är muslimer ett problem – exakt i paritet med deras obehag.
När vanligtvis kloka skribenter som Jens Liljestrand tycker att detta är en bra text – då blir jag bekymrad.
Den sortens etnocentricitet har lett européer väldigt fel, väldigt ofta
@tystatankar läs ledaren i Expressen idag, uttrycker problemen med Ekelund bättre än jag nånsin kan göra.—
Jens Liljestrand (@jensliljestrand) February 22, 2012
Två positioner:
Intressant och tänkvärt av min eminente kollega @inslag om dilemmat Rosengårdsskolan bit.ly/xs5IJV #svpol—
Markus Uvell (@markus_uvell) February 22, 2012
Skolbyte är inget hot bit.ly/y4zVRA—
Dagens Ledare (@DagensLedar3) February 22, 2012
Hoppsan – den senare ledaren har ett ganska lokalt perspektiv.
Det kanske är lättare att sätta sin tilltro till det namnkunniga gänget i Malmökommissionen
“.Genom tillsättningen av en oberoende Kommission för ett socialt hållbart Malmö gjorde Malmös kommunstyrelse ett klokt val”
Självförtroende saknas alltså inte. Förväntningarna är skyhöga på att akademin ska leverera.
Kommission för ett socialt hållbart Malmö
Sven-Olof Isacsson, ordförande, professor emeritus i socialmedicin, Lunds universitet
Anna Balkfors, huvudsekreterare
Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Ulf Gerdtham, professor i hälsoekonomi, Lunds universitet
Eva Engquist, vice rektor, Malmö högskola
Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare, Region Skåne
Annelie Larsson, direktör Sociala resursförvaltningen, Malmö stad
Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör, Malmö stad
Kerstin Larsson, f d chef Forskning och utveckling, Malmö utbildning
Katarina Pelin, miljödirektör, Malmö stad
Sven Persson, professor i pedagogik, Malmö högskola
Maria Rosvall, docent och överläkare i socialmedicin, Lunds universitet
Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö högskola
Mikael Stigendal, professor i sociologi, Malmö högskola
Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi, Stockholms universitet
Per-Olof Östergren, professor i socialmedicin, Lunds universitet
Min gissning är att vi kommer att få läsa en hel del intetsägande ledare om “individens rätt” när skolpolitiken i Malmö nu på allvar försöker ta itu med utmaningen att motverka segregationen.
När sprickorna mellan stadsdelar ska tätas kan det vara lockande att ta den sociala ingenjörskonsten till hjälp. Men det är barn och ungdomar det handlar om – inte brickor i ett strukturellt politiskt spel. Skolplaceringarna bör även fortsatt bygga på rimliga avstånd och frivilliga val. Det måste gå att minska segregationen utan att göra avkall på respekten för individer. Dit når Malmö först då samtliga skolor håller god kvalitet.
Heja Katrin!
Jag snubblar runt bland teorier och stöter allt oftare på Steven Pinkers namn. Han kallas evolutionsbiolog och presenterar oväntade perspektiv på världshistorien. I DN beskriver han människosläktets utveckling som en resa mot fred – det finns alltså hopp!
Vi människor tror gärna att vi lever i en våldsam tidsålder. Men detta är en illusion. Antalet offer för krig, mord och tortyr har aldrig varit så lågt som nu. Världen är en mer fredlig plats än någonsin tidigare.
Det hävdar den amerikanske psykologen, språkforskaren och evolutionsbiologen Steven Pinker i en ny uppmärksammad bok – The better angels of our nature: The decline of violence in history and its causes.
Med en flod av statistik från den mänskliga historiens alla tidsskeden vill han visa att våldet inte ökar på jorden, utan tvärtom minskat sedan åtminstone 1700-talet. Krigen, morden, avrättningarna, pogromerna och våldtäkterna skördar allt färre människoliv.
Jag trodde att biologer var fångade av tanken på aggressivitet och krig som en ofrånkomlig och nödvändig del av evolutionen. Det är befriande att se en person hålla mer än en tanke i huvudet!
Jag vaknar sent med en tung känsla i kroppen. Läser diskussionstråden på Newsmill med en känsla av overklighet. Är jag ansvarig för det? Borde jag försvara mig mot attackerna?
Hur var det nu med Marlon Brando i Storstadshamn – det gick inte så bra va?
Det finns något sårbart över Brandos skådespeleri som gör honom ständigt aktuell. Det är en skör manlighet som löper genom hans filmer. Jag skulle gärna diskutera genus med honom.
Mats Olsson: Hen kan segla förutan vind? newsmill.se/node/43222—
PM Nilsson (@newsmillPM) February 18, 2012
Man kan väl säga att jag inte kunde låta bli…
Jag brukar inte gilla Millningar men det folkliga stödet för ett nytt pronomen tycks vara svagt.
Det är inte särskilt modigt att kritisera genusvetenskap på Newsmill. Därför försökte jag skriva en text som beskrev olika positioner utan att alltför uppenbart ta ställning för något av alternativen. En del av kommentarerna uppskattar inte mitt försök till resonerande tonfall, andra brusar upp och försöker beslå mig med motsägelser eller andra dödssynder som “biologism”.
Jag brukar försöka delta i debatten, men känner ingen stor lust idag. Det mesta är sig likt förutom att Gunilla Madegård har bytt skepnad och nu kallar sig Sahandra Kalix. När timmen blir sen glömmer hon bort sig och det blir pinsamt. Ett troll förblir ett troll.
Antagligen kommer jag inte att ha förstärkt min ställning bland beslutsfattare genom artikeln, men efter att ha blivit kallad “barnomsorgens John Wayne” av Torbjörn Messing har jag inte mycket trovärdighet att försvara.
Jag försöker tänka en ny tanke om dagen. De här twittrarna hjälper mig.
En del citat drabbar hårdare än andra.
In Heaven, all the interesting people are missing. #Nietzsche—
(@NietzscheQuotes) February 18, 2012
Skolverket tycks fortsätta arbetet I samma anda som stakades ut av Delegationen för jämställdhet. Tanken på att en verksamhet skulle vara könsneutral bygger på antaganden att det finns ett neutralt sätt att undervisa som inte gynnar vissa grupper. För att kunna bemöta olikheter måste vi våga tala om olikheter. Idag är utvecklingen blockerad av skräcken för att de här beskrivningarna ska bekräfta föreställningar om könsskillnader. Det står en stor elefant i klassrummet som vi är överens om att inte tala om.
Alternativet är att skuldbelägga de lärare som inte lyckas utjämna skillnaderna i prestationer mellan olika grupper. Talet om förväntningarnas betydelse är svårartat idealistiskt. Tron kan inte försätta berg. Har skolpolitiken blivit den nya religionen?
– Vad hände?
– Vi trodde inte tillräckligt!
Skolverket har ett uppdrag rekrytera fler män till skolan. Frågan är på vilket sätt de förväntas bidra till könsneutraliteten?
Vad händer om Björklunds analys av orsakerna till skolans kris inte stämmer? Läs Sten Svensson på SOS. bit.ly/zoWGWO #svpol #skolan—
Leif Mathiasson (@leifmathiasson) February 17, 2012

Just nu är det Syrien. Bortom det glättade underhållningsvåldet pågår ett inbördeskrig långt hemskare än jag kan föreställa mig. Kanske kan de här fiktiva tweetsen hjälpa oss att ta in lidandet:
Annars kan dikten ibland att öppna dörrar. De här raderna har åldrats vackert. Jag tror den var inspirerad av Napoleonkrigen men är förbluffande aktuell.
Den 1 februari 1937 sändes Dagens dikt för första gången. Gabriel Alw läste Esaias Tegnérs dikt ”Det eviga” från 1808 (omarbetad 1810 och 1828).