A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries washingtonpost.com/blogs/worldvie… Förvånar nog en del svenska debattörer.—
Jonas Vils (@Vilsjin) May 15, 2013
Vi borde nog vara lite stolta – men det får man väl inte säga i det här landet…
Det har varit lite för många strukturer i debatten på senaste tiden. Låt oss förenkla! http://t.co/lVGplFNE9i—
Mats Olsson (@tystatankar) March 30, 2013
Elza Dunkels sammanfattar min position:
Elza Dunkels skriver ett klokt inlägg om att man ibland ska akta sig för att ge alltför snäva säkerhetsråd till… fb.me/2n6suxIs3—
Surfa Lugnt (@SurfaLugnt) March 16, 2013
Som vanligt avkrävs skolan ansvar:
Ulrika Rogland och Sven Å Christianson: Skolan måste utbilda om grooming. bit.ly/YenRM7—
SvD Brännpunkt (@SvDBrannpunkt) March 16, 2013
Jag läser en text i DN som skakar om mig:
Det är mycket vanligt att studenter driver den sortens anakronistiska svar i riktning mot moraliska omdömen. De klassiska författarna läxas upp för att de berömmer krig, för att de inte tillräckligt stöder arbetarklassen, för att de tjänar patriarkatet, för att de förtrycker minoriteter etcetera. Det är förstås naturligt och oundvikligt att relatera gamla texter till våra samtida moraliska normer – som Gadamer visar kan vi i vår förståelseprocess inte ställa oss utanför vår egen horisont och dess etiska distinktioner. Men våra svar måste samtidigt inbegripa självreflekterande frågor. Den kritik mina studenter vid Stockholms universitet brukar formulera mot antika och medeltida författare bygger i regel på begrepp som konstruerades minst tusen år efter de berörda författarnas död. Studenter öppnar alltför sällan den sortens metareflektion. I deras ögon är de gamla författarna helt enkelt onda eller dumma.
Tyvärr bekräftar mina erfarenheter författarens funderingar. Det värsta är att jag är en del av det system som skapat dessa monster.
Efter några yrkesverksamma år återvänder den gamle studenten till Orkanens bibliotek för att hämta tröst ur Daniel Broadys text från 70-talet.
Jag citerar checklistan:
• When your school staff describes the ”ideal student,” does that description sound more like a girl than a boy?
• Do teachers take away recess as a form of punishment? What is the nature of the zero tolerance policy?
• Who is being referred to special education and what are the primary reasons?
• What percentage of class time is dedicated to lecture as opposed to more active approaches to learning? If you use a block schedule, do teachers teach differently during the block periods?
• Does your school respond to missed homework with zeroes in the gradebook or insist that the work gets done, even if it’s late?
• What percent of grades are based on compliance versus content mastery?
• To what extent are students allowed to direct their own learning and/or to incorporate their out-of-school interests?
• How might the physical environment of the classrooms and common areas be made more conducive for boys?
• What does your school do to increase students’ exposure to positive male role models?
• In what ways do teachers create personal connections with boys – especially the disengaged, angry or resistant boy?
• How might your school’s time-honored ways of doing things be getting in the way of boys’ success?
Och nu kommer slutklämmen (håll i er)
”Responding to the learning styles of boys will help a school become more effective in meeting the needs of all students – including the girls.”
Ni vet väl att bilder är tolkningsbara?
En vinkel till:
Boys 'worse at school due to stereotypes' #skola #genus telegraph.co.uk/education/educ…—
Niklas Svensson (@svenssonniklas) February 19, 2013
…till genusvetenskapens ofta förenklande socialkonstruktivism?
I veckans program försöker vi berätta något om vad fenomenologi är och hur den kan tillämpas inom olika områden i samhället.
Medverande: Lisa Käll, forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, Fredrik Sveneaus, professor i filosof vid Södertörns högskola och Johan Eriksson, doktor i teoretisk filosofi.
Filosofiska rummet är ofta spännande. Jag åker genom ett mörknande Skåne och lyssnar till ett program som nästan lyckas göra tillvarons olika framträdelseformer gripbara. Vid Veberöd har jag full kontroll – när vi passerar Staffanstorp är jag förlorad.
Can ANYONE be a great teacher? bit.ly/ZfpFqF /via @sbeducation—
brian k (@iEducator) February 15, 2013
Den här typen av listor brukar göra mig deprimerad….
Jag satsar på ”good enough”!
Kameran döljer nästan mitt belåtna över att vi städat lägenheten. Den uppmärksamme ser dammsugarsladden i bildens nedre hörn.
Jag är ganska nöjd. Självdisciplin är fina grejer.
Snacka om normativitet…
Om jag köper ved i år kommer jag att stapla den väl.
(Bild från ”Snowrider” Facebook)
Jag ser en spännande och välgjord serie i fyra delar om romer i Malmö.
På förskollärarutbildningen brukar jag göra en värderingsövning som tvingar studenter att välja mellan olika familjer som de skulle vilja ha som granne. Tyvärr lever och frodas fördomar mot romer under den välvilliga ytan.
Intressant diskussion om hur de romer som gör otraditionella yrkesval drabbas av fördomar från äldre romer. Frisör, vakt, polis och åklagare är inte OK. Hur är det med förskolläraryrket?
Svenska pojkar snällast i världen: bit.ly/XguRUX Minst våld/hån/utfrysning. Tycker jag vi borde kunna enas om att vara stolta över.—
Martin Marmgren (@martinmarmgren) December 15, 2012
…men är osäker på siffror och samband.
Ann-Sofie Nyström presenterar sin forskning om vad som ger status – att vara sig själv tycks vara en viktig faktor. En sorts självklar auktoritet som vilar i sina privilegier.
”I normens öga är det stilla”
Fundamental försämring av lärarstudenternas förkunskaper. Samtidigt har undervisningstiden minskat med 60% bit.ly/WakXYV #skolan—
Lärarnas tidning (@lararnastidning) November 15, 2012
Jag har lärt mig att inte kommentera eller beskriva våra studenter. Det blir generaliserande och i värsta fall alarmistiskt och nedlåtande.
Daniel Broady är inte lika finkänslig.
