Jag vaknar tidigt ibland och det händer att det ljuva bruset från sjörapporten rinner genom mina öron. Fyra minuter senare kommer jag inte ihåg någonting alls och drabbas av insikten om vad det innebär att ha ett fullständigt faktafilter. All information behöver inte vara meningsull. Men jag tycker om namnen på fyrarna.
Jag vet inte @sjorapporten är värd att följa på twitter?
Jag gillar radioteater och Jan Sigurds pjäs om två vilsna män i en båt på Öresund sätter igång tankarna.
Det vore dumt att berätta hur den slutar och jag är inte säker på om det finns något budskap., men jag blir verkligen sugen på kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot.
Jag njuter av en snöfri vinter. Vägföreningens styrelse gnuggar händerna och hoppas på ett ekonomiskt överskott.
Temperaturen pendlar runt noll. Isen avslöjar att natten varit kall. Jag motstår reflexen att trampa sönder.
Den gången.
Jag vaknar ofta tidigt på lördagar. Då sätter jag på P1 och Naturmorgon är ett underbart rogivande programstyrt somna om till. I morse tror jag dessutom att de var inomhus och har vaga minnen av ett reportage om burfåglar och skötseltips.
Efter ett tag övergår de till att tala om hur man syr fast fjädrar på festkläder och en man skryter om sina elva symaskiner.
Jag inser att jag missat övergången till Stil och anar att dagen kommer att gå i förvirringens tecken.
Jag går ut i skogen.
Så här års går solen ner i sydväst. Luften är klar och himlen orimligt blå.
En vandring mellan Vitemölle och Haväng gör mig väldigt nöjd. Jag behöver ingen vinter i år.
Gässen brukar hålla sig nära lagården. Just nu är de ute på äventyr och söker sig ner i dalen där korna går.
Kanske beror det på tillgången till mat. Jag undrar om de anar att Mårten Gås närmar sig?
På radion talar de upphetsat om eurokrisen. Jag gör som gässen och söker mig till periferin.
Däremot är det fortfarande utmärkta tider för bokollon och löv.
I kursen diskuterar vi identiteters flytande karaktär och den postmoderna friheten att hitta på och odla nya karaktärsdrag hos sig själv. Nu återstår att marknadsföra bilden av mig.
Stövlarna, jeansen (ej märkes), fleecetröjan och kepsen bildar en väl sammansatt helhet. Det är bara Gandhitröjan som skämmer bilden.
Förra sommaren trodde jag på allvar att jag var “motionär”.
Hur var det nu med symbios? Vem utnyttjar vem?
…av Marie Hermansson var en kontroversiell bok och jag läste den med förundran.
Nu har jag varit ute i skogen med två andra svampexperter. De pekar och jag plockar. En del svampar ser goda ut – andra är mer blygsamma. Just nu finns det gott om svart trumpetsvamp.
Efter att i några timmar ha vandrat runt skulpturparken i Wanås möter jag den slutgiltiga provokationen vid parkeringsplatsen – ett jättestort träd av järnplåt reser sig mot himlen. Förhållandet mellan människa och natur kommer aldrig att bli enkelt.
Jag missade Brutus Östlings foton på Kommendanthuset och försöker trösta mig med en påkostad utställning om Malmö stads satsning på temat Hållbar utveckling. Det går inte så bra:
Förstora
Det finns något självförhärligande i tonen som gör mig tveksam. Den store ledaren Repaluu och de duktiga tjänstemännen solar sig i glansen från varandra.
Behöver jag påpeka att miljöarbetet är viktigt?
Tidigare bedrevs här en mycket spännande pedagogisk verksamhet i samarbete mellan SIDA och Malmö stad. Min negativa reaktion kan bero på att jag saknar Zenit!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag går en tur längs sundet och fascineras över istapparna vid djuphavsbadet i Västra hamnen. Vilka teorier har vi om det här naturfenomenet?
