Leonard Cohens nya skiva är magiskt bra. Vem behöver nya tankar?
Jag minns fortfarande konserten i Augusti 2010 som en musikalisk höjdpunkt. Nu ser jag fram emot att han ska komma tillbaka.
Leonard Cohens nya skiva är magiskt bra. Vem behöver nya tankar?
Jag minns fortfarande konserten i Augusti 2010 som en musikalisk höjdpunkt. Nu ser jag fram emot att han ska komma tillbaka.
Whitney Houston är död och nätet svämmer över av minnen. Kollektiv sorg är vackert men svårt för mig som är van att se på känslor som en privatsak.
Idag lyssnar jag på de två första skivorna och minns en fantastisk sångerska – i en svårt daterad ljudmiljö. Men det är något med den inledande basgången som signalerar fest.
Jag snubblar över Madonnas show under Superbowl och man kan väl lugnt säga att “de slarvar inte med detaljerna i det landet”.
Jag är inte så svag för den här formen av bullrig underhållning men i slutscenerna bränner det till. Like a prayer är fortfarande en bra låt.
Studenter tipsar om den här filmen:
Jag försöker plåga dem med teorier om hur kunskap utvecklas. Vilka föreställningar om lärande aktiveras av filmen?
Jag läser Alexander Agrells intervju med Keith Jarrett och blir nyfiken. Går Kölnmagin att återskapa?
Horace Engdahl och Harald Eia försöker boosta Louise Hoffstens akademiska självförtroende.
RT @Mar_Wie: Utbildning är ett bevis på hur länge du kan sitta stilla #skavlan—
Mats Olsson (@tystatankar) January 13, 2012
Jag har sett klart första säsongen av Treme och tröstar mig med ljudspåren. Det går en rak linje från tradjazzen och Armstrongs 30-tal till den här ruffiga musiken
Länk
Bränn museerna. Bränn era bilder på Refused. Jag litar på att det gäller fortfarande. burningheart.com/refused/refman… #refused—
Martin Aagård (@MartinAagaard) January 10, 2012
Ett punkband har återförenats. Kanske ångrar de sitt kaxiga avskedsbev – se ovan. Jag tycker nog att det är ganska vackert skrivet och principer är för fegisar.
Lite nyfiken?
Till alla som är skeptiska till #wikipedia, läs detta: en.wikipedia.org/wiki/Refused Btw var det idag #refused meddelade att de återförenas.—
Johan Kaluza (@JohanKaluza) January 10, 2012
Länk till spotify
Lennart Vretlind påminner i det oförutsägbaraste av alla radioprogram Klingan om Kevin Johansens låt Timing.
Den moralen kan jag tänka mig att leva efter.
När Hans och jag för snart 20 år sedan började åka runt på förskolor och göra musik var det många som jämförde oss med Mora träsk. Vi var inte enbart smickrade och min klädmedvetne kamrat sa vid något tillfälle:
– Om jag någon gång ställer mig på en scen i glansiga shorts så skjut mig!
Nu ser jag konserten med AC/DC från Buenos Aires och inser att det kanske var en aning oöverlagt. Det går att vara cool i kortbyxor.
Länk till Pojkaktig orkester.
En av japans populäraste artister är animerad. Said Karlsson beskriver fenomenet i Sydsvenskan
Jag är mållös.
Radioprogrammet Stil är alltid spännande. Jag har aldrig tidigare funderat över sambandet mellan flygvärdinnor och dansband.
På 70-talet hatade jag dansband. De stod för allt jag tyckte illa om. Musiken var förfärlig. Texterna var bedräglig verklighetsflykt och – värst av allt – kläderna var höjden av smaklöshet med grälla färger och osannolika kragar.
På den goda sidan fanns proggen där musikerna var naturliga och sjöng om angelägna ämnen.
När jag lyssnar på intervjun med dansbandsmusikern från Garvis inser jag att det inte var ideologin som styrde utan ekonomin. Skatteverkets stränga regler för vilka kläder som var möjliga att dra av styrde klädvalen. Det gällde att ha kläder som absolut inte var möjliga att använda i vardagliga sammanhang – clownkläder och maskeradkläder var säkra kort.
Missa inte bildspelet på Stils hemsida.
Men flygvärdinnorna verkade ha kul.