Hon kan konsten att se nöjd ut, samtidigt som hon berättar något väldigt viktigt just för mig. Jag tror att det kallas “närvaro”.
Arkiv för kategori ‘media’
Jag gillar Lisbeth Åkerman
januari 24, 2012Till reduktionismens lov
december 28, 2011Lena Andersson vinterpratar i P1 och jag fastnar snabbt. Många av hennes teman har vi diskuterat här på bloggen under året.
Moderaterna som historieförfalskare?
december 23, 2011Politiska partier vill gärna sola sig i glansen från framgångsrika bloggare. Det här är en sedelärande historia!
Moderaterna rensade bort spåren av Zytomierska, skriver Patrik Svensson. syd.is/w21jOc—
(@sydsvenskan) December 23, 2011
Finns det någon som tar DN på allvar?
december 18, 2011hahaha! Devota journalister är något av det löjligaste som finns dn.se/livsstil/inter…—
Ester Pharasyn (@AndraAnais) December 18, 2011
Mina första vita jeans
december 17, 2011Radioprogrammet Stil är nästan alltid den perfekta inledningen på helgen. Jag är notoriskt ointresserad av mode, men fångas helt av berättelserna om mods och färgen vitt. Allt jag inte visste att jag verkligen ville veta – så kan pedagogik också vara.
I år är tomten vit.
Årets julklapp?
december 5, 2011I London lär Sarah Lunds snöflingetröja vara högsta mode och teveserien The Killing (Forbrydelsen) är plågsamt spännande. Vi har tio avsnitt kvar.
Just nu bryter jag på danska och håller på att bli fullständigt “agurk”.
Vem bryr sig om ungas tidningsvanor?
november 26, 2011Hur får vi barn och unga att intressera sig för omvärlden? Ett sätt är att använda medier i undervisningen och läroplanen lägger stor vikt vid att utveckla barnens kompetens inom det här området. Frågan är vilken roll tidningen spelar för läraren? Går det att lära ut kärlek till tidningar? Romantiken verkar vara lite skör och många föredrar gratisinformation på nätet.
Samtidigt förändras medielandskapet och allt färre hushåll håller en daglig papperstidning. Jag romantiserar bilden av en familj som läser och diskuterar aktuella händelser vid frukostbordet utifrån aktuella artiklar.
För mig som lärarutbildare har det varit svårt att förklara tidningarnas magi för studenterna och jag inser att mina referenser är starkt klassbundna. För många är tidningen det första man sparar in på när det kärvar ekonomiskt.
Tidningsutgivarna har varit medvetna om betydelsen av återväxt i läsekretsen och satsat mycket på att stödja skolornas mediepedagogik genom organisationen Tidningen i skolan. För några år sedan lades skåneavdelningen ner under pinsam tystnad. På nationell nivå skapades Mediekompassen som bjuder på en del material.
Sydsvenskan live satsade lokalt på att bjuda in klasser som fick pröva på att redigera en tidning under realistiska former. Många skolor vittnar om att det har varit uppskattade och lärorika besök.
Nu läggs verksamheten ner och bloggvärlden rasar? Twitter vibrerar? Facebook mullrar?
Nähä – inte det.
Den sista illusionen – uppdaterad!
november 26, 2011Jag är uppvuxen med romantiska föreställningar om kritisk journalistik och tidningarnas grundläggande funktion i det demokratiska samhället. Idag avslöjas turerna bakom Sydsvenskans VD:s bonus och avgångsvederlag. Han har fått större bonus när förlusten ökat.
Vilken morot, skäms!
Resumé: Bonniers dyra felskrivning resume.se/nyheter/media/…—
Pia Röding (@piakristina) November 23, 2011
Ägarfamiljen Bonniers väljer att inte kommentera.
Samtidigt brottas tidningen med ekonomiska problem och många mister jobben i nedskärningar. Antagligen är de långsiktiga skadeverkningarna svåra att överblicka. Vem vill läsa en tidning där reportrarna inte ens kan kontrollera sin egen ledning?
Under dagen har jag varit på VFU-besök och sett entusiastiska lärare undervisa niondeklassare om pressens roll och det journalistiska hantverket. Snart åker de på studiebesök till Sydsvenskan Live.
Det är en klen tröst att den verksamheten finns kvar sedan Tidningen i skolan lades ner i Skåne. Johan Ståhls miljoner hade räckt långt för att driva den. Vi är många som saknar de duktiga pedagogerna på TiS.
Förhoppningsvis tappar inte journalisterna på Sydsvenskan sugen. Det finns tillräckligt många tappade sugar redan.
Uppdatering
Och ironiskt nog läggs Sydsvenskan live ner nu. Det kanske inte enbart är Johan Ståhls fel?
Om vetenskaplighet och hemmafruar
oktober 29, 2011
En ny tidning
oktober 7, 2011
Jag är skeptisk.
Och vem är Moshi?
juni 6, 2011Jag planerar en kurs om ungdom och upptäcker förfärande kunskapsluckor hos mig!
Mer om Moshi
http://twitter.com/alice_cecilia/status/77603132535869440
Betty, vart går du?
februari 26, 2011
Jag har inte lyckats följa den fjärde säsongen av Mad men på det respektfulla sätt jag planerat, samlingsboxen har skämt bort mig och jag väntar på fyran. De hackande fragment jag sett på nätet är djupt oroväckande och särskilt Betty Drapers utveckling bekymrar många tittare. Anna Hellsten sammanfattar på Sydsvenskans kultursida:
Inte minst som förälder har Betty genom säsongerna gått från milt distanserad till ganska förskräcklig. Hon är en kittlande, provocerande modersfigur – delvis för att hon i en modern tittares ögon kontrasterar med ett samtida föräldraideal som hyllar det kramigt icke-auktoritära, men också för att hon faktiskt är en rätt förskräcklig förälder. I slutet av säsong 3 låter hon sina två äldsta och förkrossade barn fira jul med hemhjälpen medan hon tar flyget till Reno för att gifta om sig med nya mannen Henry Francis. I säsong 4 tvingar hon sin dotter till psykolog men förvägrar henne den enda relation som verkar göra livet lite drägligare: vänskapen med grannpojken Glen. Av den älskvärda, lite förhoppningsfulla mamman från seriens början återstår bara ett välmejkat monster.
Kanske låter det bakvänt, men jag kan inte låta bli att tycka att det finns något feministiskt befriande i att låta Betty vara en så genuint förbittrad människa, och framför allt i greppet att inte använda barnen som mjukmedel – Bettys moderskap gör henne inte ett dugg lyckligare. Att föräldraskapet inte är ett recept på automatisk lycka är ingen ny tanke inom feminismen, men Betty Draper är närmast likgiltig, på gränsen till fientlig, inför sina barn.
Jag behöver nog fundera vidare över på vilket sätt feminismen kan använda Betty för att utvecklas. Kanske är jag fast i ett konventionellt synsätt där vi letar efter goda förebilder snarare än avskräckande exempel?
Lärarutbildaren inom mig skulle vilja visa scener med Betty och hennes barn för att låta studenterna analysera det utifrån Sterns anknytningteorier eller Juul/Jensens tankar om inre ansvarstagande. Det skulle kunna bli en spännande lektion. Vad gör vi med myten om den goda modern? Klarar vi oss utan den?
David Carbonara – Mad Men Suite
Jag ser det åttonde avsnittet och möter en ny ton. Eftertänksam och sorglig. I bakgrunden mullrar vietnamkriget.
Förundran inför tillvaron
februari 24, 2011Jag har många pinsamma luckor i min allmänbildning. Bland de mest anmärkningsvärda är en sorglig brist på detaljkunskap om såväl Star Wars som Star trek. Samtidigt älskar jag rymdfilmsfantaster som kan citera stora delar av dessa banbrytande serier.
Jag gissar att det är en äkta entusiast som satt samman den här filmen:
Detta är inte public service!
februari 22, 2011
Let´s dance eller På spåret? Min lille vän (100)
januari 9, 2011Min lille vän surar över att årets deltagare i Let´s dance har dålig hållning och att han själv inte är tillfrågad. Ett år av hårdträning är bortkastad.
Frågan är vilka grupper som ser på vilket program? Alla teorier mottages tacksamt!
Själv tycker jag att Björn Ranelid är modig och han lär ha uppmanat Peter Englund att ställa upp i populärkulturella sammanhang. Den ständige sekreteraren är oöverträffat elak på sin blogg:
Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Aftonbladet, Ulrika Knutsson sammanfattar
