Skiftesföreläsning #122: »Paddan – succé eller groda i skolan? Om läsplattor, IT och lärande«
Medverkande:
Annika Persson, lärare och iPad-visionär
Karin Jönsson, forskare vid Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola
Claes Magnusson, grundare av Malmö yrkeshögskola
Tid och plats: Måndag 5 mars 19.00, Orkanenbiblioteket, Malmö högskola, Nordenskiöldsgatan 10
Jag gillar radioteater och Jan Sigurds pjäs om två vilsna män i en båt på Öresund sätter igång tankarna.
Det vore dumt att berätta hur den slutar och jag är inte säker på om det finns något budskap., men jag blir verkligen sugen på kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot.
Slaget om skrivplattorna rullar vidare. Stockhaus nyanserar på sin blogg och Jan Björklund försöker skaka av sig ryktet som teknikfientlig genom att påpeka att han faktisdkt redan har en iPad.
Han avslutar med en kraftfull truism:
“Böcker tillhör inte forntiden”
Om jag tolkar Wikipedia rätt är det just bristen på böcker som är själva definitionen av forntiden:
Förhistorisk tid eller forntid (begreppen används ofta synonymt[1]) kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien.
“Ju tidigare desto bättre”
Ulf Fredriksson har studerat de svaga läsarna i Pisa-rapporten, och den visar att betydligt fler av dem – en av fem – inte har gått i förskolan.
Att barn tidigt får språklig stimulans och får möta rim och ramsor och höra sagor och lära sig känna igen bokstäver gynnar läsinlärningen.
-Ju tidigare barn får den här stimulansen desto bättre. Ju senare man upptäcker barn som har problem desto större är risken att det inte går att göra nåt åt det, säger Ulf Fredriksson.
Frågan är om de lyckats studera vilka aktiviteter på förskolan det är som ger de här effekterna? Jag är rädd att vi kommer att få ännu mer struktur och träning. Risken är stor att det sker på lekens bekostnad.
“A lot of people on Twitter are dedicated readers. Twitter is like all of the other short forms that preceded it. It’s like the telegram. It’s like the smoke signal. It’s like writing on the washroom wall. It’s like carving your name on a tree. It’s a very short form and we use that very short form for very succinct purposes. There is a guy out there who is writing 140-character short stories — I just followed him today…but that’s the exception. It’s sort of like haikus [and] prose,” Atwood said.
Jag tycker mycket om bilden om twitter som röksignaler. Det är för övrigt en kommunikationsform jag inte prövat.
Jag lär mig något varje dag. Den här frisen öppnade dörren till en magnifik dikt.
Där låg ett skimmer över Gustafs dagar,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol däri, och, hur du klagar,
var stodo vi, om de ej varit till?
All bildning står på ofri grund till slutet,
blott barbarit var en gång fosterländskt;
men vett blev plantat, järnhårt språk blev brutet,
och sången stämd och livet mänskligt njutet,
och vad Gustaviskt var blev därför även svenskt.
Jag är inte säker på att min bildning räcker till för att helt njuta av Tegnérs skaldekonst.
Jag har upptäckt dikteringsappen Dragon och är helt knäckt. Programmet spelar in min röst och omvandlar till text. Skiljetecken sätter jag ditt efteråt.
Detta är historiska rader för mig:
“Detta Blog inlägg har jag spelat in. jag är mycket nöjd. I framtiden kommer jag aldrig använda tangentbordet”
Jag anar att skolan kommer att få svårt att ta ställning till den här nyvinningen. Är den ett hot mot skrivkunnigheten hos framtidens barn?
Min första reaktion är att slänga boken, men plötsligt minns jag. Det är mitt premium från tredje klass och det var stort att få ta emot denna gåva ur rektors hand i Limhamns kyrka.
Kanske hade jag varit ännu stoltare idag om boktiteln inte varit särskriven?
Boken får stanna kvar på bokhyllan. Så sentimental är jag.
Tidigare var jag ofta orolig för att hamna i sysslolöshet utan läsning. På senare tid har jag nog bekymrat mig mer över dålig internetuppkoppling. Efter en dag på Kiviks marknad utan böcker och nät är jag glad över iBooks. Gratis klassiker, sparade för lämpliga tillfällen.
När det gäller Nalle Puh är alla tillfällen lämpliga. De här raderna är från jakten på Heffaklumpen.
Så här ser mitt bibliotek ut just nu. Pdf-filerna med utredningar står på en annan hylla.