#boktips 5 blir dagens sista. Indiska berättelser. Helt magiska! ur.se/Produkter/1637…ättelser #böcker #kunskap # lärande Trevlig helg!—
(@UR_Pedagogerna) March 01, 2013
Min kropp behöver värme. Jag är lite avundsjuk på vänner i Indien.
#boktips 5 blir dagens sista. Indiska berättelser. Helt magiska! ur.se/Produkter/1637…ättelser #böcker #kunskap # lärande Trevlig helg!—
(@UR_Pedagogerna) March 01, 2013
Min kropp behöver värme. Jag är lite avundsjuk på vänner i Indien.
Delar av familjen är på väg till Indien. Den här formen av feminism gillar jag!
Idag har Gulabi Gang över 200 000 medlemmar. Det började med att Sampat Pal Devi sporrade kvinnor i hembyn att bli ekonomiskt oberoende. Hon startade en syskola och lärde upp sina medsystrar till sömmerskor, drev självhjälpsgrupper. Till slut hade hon ett följe av tusen kvinnor.
– Då beslöt jag att det var dags att ha en uniform, säger hon.
Den blev rosa. Året var 2006, det officiella födelseåret för Gulabi Gang. I början slogs de mot kvinnovåld. Gick ihop mot misshandlande makar, tog dem till polisstationen, tvingade polisen att agera genom demonstrationer. Eller gav sig på de äkta männen med sina bambukäppar – en del av uniformen – om allt annat misslyckades.
Männen blev rädda och ändrade attityd mot sina hustrur. Det fanns plötsligt någon som kunde stå upp för dem. Kvinnorna fick råg i ryggen.
Nu har Rosa gänget vidgat sin horisont till att även inkludera korruption och problem som drabbar hela samhället.
Jag vaknar till Tankar för dagen och nickar åt Calle Hårds ord om utbildning i Indien. Det är ett land där föräldrarna är besatta av tanken på att ge barnen de själva inte fick. Följden är att barnen ständigt skickas på kurser – de är ämnen för förbättring.
Calle Hård – Vad kostar en konfiskerad barndom? sverigesradio.se/sida/artikel.a… tankar för dagen #skollyftet #lararkanalen #almedalen—
Mats Olsson (@tystatankar) July 06, 2011
Jag bläddrar i bildarkivet och fastnar bland kvinnorna i
Goa. Antagligen är det kylan och snön som får mig att längta efter
färg. Befunky
hjälper till att skapa distans. Kanske är det fel att estetisera
försäljerskornas hårda liv, men det är väl ungefär det bilder är
till för?
Ungefärt så uttryckte sig en person med god inblick i DEJAS arbete. Delegationen för jämställdhet i skolan presenterar två rapporter som ger en bakgrund till pojkars svaga skolprestationer. I bästa fall kompletterar de varandra och jag tror att det finns förutsättningar för en nyanserad diskussion. Kanske slipper vi de tvärsäkra påståenden om att ”kön är till 100 % en social konstruktion” och öppnar för olika förklaringsmodeller. Om ordföranden Anna Ekström lyckas sy ihop den här utredningen är hon värd all beundran – jag är rädd att hon inte vågar stöta sig med de renläriga genusvetarna och då kommer i värsta fall slutprodukten bli lika intetsägande som Delegationen för jämställhet i förskolans texter.
I rapporten Könsskillnader i skolprestationer – idéer om orsaker (SOU 2010:51) har Inga Wernersson, professor i pedagogik, sammanställt den pedagogiska forskningens förklaringar till att flickor som grupp presterar bättre i skolan än pojkar. Rapporten publiceras som nummer 5 i DEJA:s serie av forskarrapporter.
I rapporten Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat (SOU 2010:52) belyser Martin Ingvar, professor i integrativ medicin, biologiska faktorer som kan bidra till att förklara att flickor som grupp presterar bättre i skolan än pojkar. Rapporten publiceras som numme 6 i DEJA:s serie av forskarrapporter.
Det finns anledning att återkomma i ämnet.
Tack för länken Astrid!
Jag är ganska lat och alla genvägar är bra vägar. Jag testar ett gratisprogram som heter Shape collage och är förtjust i alla möjligheterna.
Gamla bilder blir som nya – förstora!
Vissa storslagna teman tar emot och min skräck för pretentiös banalitet blockerar mig.
Jag tror inte att frihet går att beskriva på något enkelt sätt och är djupt misstänksam mot dem som menar att verklig frihet uppnås genom intellektuell aktivitet. Den kritiskt reflekterande individen är lika fångad i sina föreställningar som någon annan. Det är bara fåfängt och pompöst att försöka romantisera sin individualitet genom att kalla det ”att göra medvetna val”.
De friaste varelser jag mött är hundarna på stranden i Goa.
Mer tisdagstema
Min mörka hemlighet är att jag 1975 fick 0,2 i tilläggspoäng när jag sökte till förskollärarutbildningen i Malmö. Någonstans går en diskriminerad kvinna som jag i värsta fall har stängt ute från förskolläraryrket. Denna skuld måste jag lära mig att leva med.
Nu förbjuds denna form av särbehandling. Länk Sydsvenskan, DN, Svd
Jag är lite undrande över den svenska formen av absolut rättvisa eller meritokrati kanske är ett bättre ord. När den indiska staten annonserade ut intagningsbestämmelser till polisskolan var det olika längdkrav beroende på vilken folkgrupp du kom ifrån. Där var det viktigare att staten representerades av ett utsnitt av befolkningen än att de höll en viss minsta längd.
Detta är ett ämne som vi måste prata om i Manliga nätverket för lärarstudenter.
De lokala hantverkarna tar ledigt och en hel del affärer har stängt på tisdag. Då är den stora marknadsdagen på Kivik och det vill ingen missa.
Jag och några vänner ska sälja schalar, smycken och väskor från Indien till förmån för vår fadderfamilj i Goa. Om ni passerar ”Havet 3 – plats 2″ så titta gärna på våra prima varor! På onsdag ansvarar jag och Jon för försäljningen och då riskerar det att bli billigt – eller dyrt (jag vet inte!). I bästa fall är allt slut.
Men jag blir glad om någon bloggläsare kommer och hälsar på!
Fredagsfärger försöker locka oss att anslå en nationalromantisk ton, men jag väljer att framhärda i min indiska period.
‘
Vi stöttar en familj i Goa och pojken på bilden heter Arwin. Han är äldst av fyra syskon och arbetar hårt för att sköta skolan samtidigt som han serverar på det strandcafé som familjen är knuten till. Föräldrarna är analfabeter och har stora förhoppningar på att barnen genom skolgång ska få ett bättre liv.
Besök gärna Café Roma mellan Calangute och Candolim i norra Goa. Hälsa från mig, så k-a-n det hända att Anthony bjuder på en Mojito.
Jag har några klickbara bilder på försäljerskor som också platsar:
Och räkförsäljerskan
På min arbetsplats Lärarutbildningen Malmö Högskola har vi fått ett nytt konstverk som gör mig lycklig. På andra våningen i D-kroppen finns det och jag tror allmänheten kan smyga in och njuta av bilderna.
Jag citerar från hemsidan:
Crowds består av tre videoprojektioner och är inspelad i storstäderna Jerusalem, Bombay och Hong Kong. Bilderna visar folkmassor från tre vitt skilda delar av världen. Folkmassor strömmar mot betraktaren och konstnären är själv en del av folkmassan. Kameran rör sig mellan massan och individer och söker efter möten. Kameran avslöjar betraktarens voyeuristiska position. Sekvenser växlar rytmiskt: gatans ljud och trängsel, ingen ser, alla går och går. Varför uppstår inga möten i detta folkhav? Så tystnar bruset, några stannar upp, söker betraktarens blick; närgånget, spefullt, frågande, för att efter en kort stund åter uppgå i den anonyma folkmängden.
Det är något spännande med dessa böljande folkmassor och jag kan inte låta bli att fascineras över de nyfikna och oblyga indierna som dras mot den uppställda kameran.
Bilden är från en annan lugnare del av Indien – nyfikenheten är den samma.
Serien har vacklat mellan romantisering av manlig gemenskap och en mer kritisk analytisk hållning. En ekonomisk historker kanske skulle se frågan om manlighet ur ett mer praktiskt perspektiv. Hur organiserar vi produktionen för att säkra vår överlevnad? Arbetsdelning har ofta dolda rationella skäl som ibland överlevt förändrade produktionsförhållanden. Den som vill gräva i särhållandets logik kan gå till historien.
För fiskarna i Goa är livet komplicerat och enkelt. Mat behövs fortfarande och fångstmetoderna har inte förändrats mycket. Det nya är att turisterna finns på stranden under en kort säsong och då ställs alla traditioner på huvudet. Drömmen om snabba inkomster gör att fiskarna utsätts för svåra frestelser att överge sina rötter och i stället söka lyckan i den nyckfulla turistindustrin.
Några få båtar fortsätter att fiska under turistsäsongen. Det behövs många starka ryggar för att dra upp näten och båten.
Efter fisket ska näten rensas och fisken sorteras.
Klicka på bilden och se min tes om manlig arbetsgemenskap haverera:
Jag har en del bilder på indiska kvinnor också: Me and my shop