Jag har en björklundvänlig vecka – när det gäller skolpolitik är min besvikelse minst lika stor inför socialdemokraternas populistiska utspel.
En argumentationslinje verkar vara att om inte alla drastiska reformer hade genomförts hade det varit ännu värre – en annan att det tar lång tid att vända en oceanångare. Framförallt tycks det vara de sk tydliga målen och den tidiga uppföljningen, som uppfattas vara det som så småningom ska få oceanångaren att vända. Men med de nya kursplanerna är innebörden av ’tydliga mål’ att varje kursplan har fått formulerade kravnivåer för varje betygssteg. Ironiskt nog är dessa kravnivåer inte särskilt tydliga vilket fått som konsekvens att man runt om på skolorna i Sverige lägger ner mängder av tid och arbete på att uttolka betydelsen av de olika kravnivåerna istället för att planera och genomföra en undervisning av god kvalitet. Det är alltså bl.a. just de sk tydliga målen som ligger bakom att lärarnas tid tas från undervisningen.
Om det nu är så svårt att se att våra nuvarande problem har något med de reformer som genomförts att göra går det att vända sig till andra länder som haft längre tid på sig att vänta ut effekterna av reformerna. Det finns erfarenheter från såväl England som USA som är värda att beakta. Där växer kritiken mot de senaste decenniernas fokus på grundläggande färdigheter och kunskapskriterier just för att effekterna inte blivit vad man hoppats på (se t.ex. Hargreaves & Fullan, 2012, Ravitch, 2011, Resnick, 2010). Även om en del av dessa kritiker medger att systemet med stark utifrånstyrning av skolan haft vissa effekter på grundläggande färdigheter, tyder det mesta på att det inte går att främja den typ av kvalificerade kunskaper som krävs idag genom en snävt resultatorienterad regim med fokus på tydliga mål och ständiga prov.
Jag lyssnar på Filosofiska rummet. Deltagarna är överens om att det största hotet mot kvalitet inom skola och omsorg är tanken på mätbarhet och längtan efter manualer.
Studenterna klagar – jag är intresserad av kunskapssyn och teorier och lärande. Ofta hamnar vi i diskussioner om metoder och ”det rätta förhållningssättet”. Jag är optimistisk när det gäller möjligheten att digitala verktyg förändrar utbildning.
Många behöver intravenös förmedling av information, till och med teskedsformatet blir dem övermäktigt.
Jag menar att vi som arbetar med högre utbildning bör vara försiktiga med de här generella beskrivningarna av studenterna. I det här fallet har lektorn låtit sig ryckas med av sin egen retorik. Påståendet lät nog bättre inne i huvudet.
Let’s just start with the fact that I think the whole concept of children needing to be “ready” for kindergarten is absurd. To say that a child is or is not ready for the first year of school suggests that it is somehow that child’s responsibility to prepare for school. And the concept of “preparing for school” seems to lead, all too quickly, to things like worksheets for 3-year olds, and homework for 4-year olds, and expensive “kindergarten prep” courses, and all kinds of other silliness. To me, “ready for school” means, and should ONLY mean that the child in question is: well-fed, well-rested, adequately dressed. Any 5 year old (or, in the case of my province and our March 1st cutoff date, any 4.5 year old) for whom those things are true is Ready for School. If those things are NOT true, well, I think and hope we are all clear that it does not represent any failing on the part of the child.
Aktuella frågor.Slutsatserna när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning är ofullständiga och felaktiga.
Det skriver Mia Andersson, studie- och karriärvägledare på Malmö högkola, i en replik på Heidi Avellans lördagskrönika.
Heidi Avellan kommenterar i lördagens Sydsvenskan den svenska skolan, och de problem som den uppvisar. Ett inlägg, som förhoppningsvis kan leda till förbättringar. Dock är hennes slutsatser när det gäller att komma in på och slutföra en lärarutbildning både ofullständiga och felaktiga.
DN har tidigare uppmärksammat att personer med 0,1 i resultat från högskoleprovet antagits till lärarutbildning. Avellan menar i sin krönika att söktrycket till lärarutbildningen är så obefintligt att en schimpans på ett högskoleprov klarat det genom att kasta pil. Det är ett medvetet eller omedvetet utelämnande av viktiga fakta om antagningssystemet.
I mitt dagliga arbete som vägledare möter jag många människor som inte vet skillnaden mellan behörighetsbedömning (som görs vid ansökan till högskoleutbildning) och urvalsprocess (som ibland görs), och då blir bilden felaktig. Jag anser att medierna har ett ansvar för att denna viktiga debatt förs på ett sakligt sätt, och utan kränkande liknelser.
Alla som ska studera på högskola eller universitet måste uppfylla fastställda förkunskapskrav. Dels den grundläggande behörigheten, som i dagens gymnasiesystem (Gy11) innebär högskoleförberedande gymnasieexamen. Denna uppnås genom minst 2500 gymnasiepoäng varav 2250 ska vara minst godkända. Bland de godkända kurserna finns Svenska 1, 2, 3, Engelska 5, 6 samt Matematik 1. Motsvarande och likvärdig kunskap och kompetens kan också utgöra grund för behörighet. Betyget i varje kurs i dagens gymnasieskola räknas direkt från första året. Detta resulterar i ett betygsdokument med omkring 20 betygssatta kurser från ett program. Det går inte att prestera på en låg nivå i gymnasieskolans första årskurs för att sedan i den avslutande årskursen jobba sig upp till ett godkänt betyg, vilket var möjligt i det gamla 1-5-betygssystemet.
Förutom den grundläggande behörigheten ställs även särskilda behörighetskrav. Det innebär minst godkända betyg i utvalda gymnasiekurser, beroende på högskoleutbildning. Alla lärarutbildningar har särskilda behörighetskrav. Krav som svårligen uppfylls av en aldrig så pricksäker schimpans.
Högskoleprovets uppgift är inte att säkerställa att den sökande har tillräckliga förkunskaper. Det är ett urvalsinstrument, som kan användas när det finns fler behöriga sökande än utbildningsplatser. Det finns många utbildningar i Sverige utan någon konkurrens om platserna alls – schimpansen behöver inte ens kasta pilen, men måste fortfarande uppfylla samtliga förkunskapskrav. (Högskoleprovets prognosförmåga vad gäller studieframgång är för övrigt högst ifrågasatt. Tillträdesfrågorna är således komplicerade, och behöver ses över. Det gäller även högskoleprovet.)
Att lärarutbildningarna har för få sökande är ett problem. Med fler sökande hade antagningspoängen varit högre, enligt utbud- och efterfråge-principen. Sedan finns naturligtvis prestationskrav på lärarstudenterna inne i utbildningen.
Att läraryrkets status behöver höjas stämmer. Men det görs inte genom att sprida en både ofullständig och kränkande bild av den grupp studenter som läser till lärare och som är beredda att ägna sitt yrkesliv åt detta viktiga värv.
Alla hatar fusk. Hela systemet bygger på att vi kan kontrollera och möta studenternas kunskapsutveckling. Därför väcker anklagelserna starka känslor hos alla inblandade.
Kohn goes on to describe a grocery list of ways to create an environment ripe with cheating. Cheating is more common when:
teachers have little to no relationship or connections with their students
teachers care care more about other things than their students
students experience their learning as boring, irrelevant, or overwhelming
learning is prescribed rigidly in a prefabricated curriculum
students perceive that the ultimate goal of learning is to get good grades
there is an emphasis on honor rolls and other incentives to heighten the salience of grades
parents offer financial inducements for academic success
schools value product more than process, results more than discovery and achievement more than learning
students are led to focus more on how well they’re learning than what they’re learning
teachers emphasize good grades, high test scores and being smart
competition is valued over collaboration
Alternatively, Kohn explains that cheating is far less common when:
learning is genuinely engaging and meaningful to the students
exploring ideas remains a priority over a single-minded emphasis on rigor
students’ opinions are respected and welcomed in a democratic classroom
a disposition to finding out about the world is nourished
teachers made it clear to kids that the point of school is to enjoy learning and that understanding mattered more than memorizing and when mistakes were accepted as a natural result of exploration.
Det händer ofta när jag rättar tentor att jag drabbas av osäkerhet. Alla dessa texter som oroliga studenter skickar in till mig – vad betyder de egentligen? Finns det någon anledning att letar efter spår av autenticitet bland drivorna av referenser och citat?
Mina kommentarer blir allt mer kortfattade – ”Du har besvarat frågan på ett tillfredställande sätt utifrån kursens mål”. Samtidigt anar jag att det finns mycket mer under ytan hos studenterna. Någon gång vill jag arbeta i en kurs där de tankarna är viktiga.
