Mitt sätt att trösta studenter

Jag läser nödrop från studenter som kört fast i skrivandet av sin slutuppgift. Szymborska kanske inspirerar:

Tjugosju stycken ben,
trettiofem stycken muskler,
cirka tvåtusen nervceller
i varje topp på våra fem fingrar.
Det räcker väl
till att skriva ”Mein Kampf”
eller ”Nalle Puhs hörna”.

Länk

20130601-151852.jpg

Malmö från den gröna sidan

Jag undviker kön vid Slottsträdgårdens vanliga servering.

20130601-141406.jpg

Jag ser en kändis.

20130601-141450.jpg

Jag tittar på en rökmaskin för trädgårdsdammar.

20130601-141550.jpg

Jag beundrar ett prisbelönat lusthus byggt av gamla pinnastolar.

20130601-141703.jpg

Jag anmäler mig nästan till en kurs i pilflätning.

20130601-141810.jpg

Jag beundrar lupiner.

20130601-141912.jpg

Jag köper lupiner i oviss färg.

20130601-142007.jpg

Jag köper inte en handgjord sekatör. I vår familj glömmer vi ofta redskap ute över natten.

20130601-142120.jpg

Vi har redan en grön vattenkanna.

20130601-142242.jpg

Det är ansträngande att gå på Garden show – men kul.

Länk till program

Sendak

Patrik Svensson skriver fint om Maurice Sendak.

Länk

Man kan undra varför just Maurice Sendak blivit en så älskad barnboksförfattare. Han hatade själv att kallas så. Han menade att det förminskade honom. Han var ju i högsta grad en intellektuell. Han läste massor, behärskade sin konsthistoria, pepprade sina berättelser med referenser till filosofin och världslitteraturen. Men det var som om han alltid också tillät genvägar in i sina böcker. Den bästa barnkulturen fungerar alltid så, den konstruerar olika nivåer. Det finns olika vägar in i och genom den.

Han förband sig också till en slags principfast ärlighet. ”Jag vägrar ljuga för barn” sa han. Fast i ett avseende ljög han. På ett sätt anpassade han sin konst till barnens värld. Han besparade dem nämligen det lidande hans föräldrar, och i förlängningen han själv, genomgått. Hans karaktärer och sagohjältar kunde utsättas för de mest dramatiska, besynnerliga och tragiska äventyr, men de fick i slutändan alltid göra det som Philip och Sadie Sendak aldrig fick göra. De fick komma hem.

20130601-091926.jpg