Ibland frågar folk varför jag skriver så mycket. Mitt enkla svar är att det sparar tid. Om jag börjar fundera och problemtisera är risken stor att jag fastnar i något komplicerat resonemang där allt kan ses ur olika perspektiv. När jag skrivit ner en tanke är den ute ur mitt system och jag kan gå vidare.
Baksidan av den här snabbheten är att jag ibland ändrar mig. Inom akademi och politik är det ofta en fördel med tydliga positioner och jag inser att rörligheten skapar oro. Går det att lita på mig?
Jag läser Merete Mazarellas text i Svd under strecket och lovar att sänka tempot en aning.
Genusfrågan lär inte bli mindre spännande 2013. Nyamko Sabuni kommer att ta ställning till Skolverkets förslag om åtgärder för att rekrytera fler män till förskolan. Frågan är varför?










