Jag har skrivit en hel del om tysk familje- och förskolepolitik. Det är komplicerat att jämföra länder och den här artikeln från Sydsvenskan ger fler nyanser.
De brukar vara i dryga ettårsåldern när de börjar. Den tyska föräldraförsäkringen är på fjorton månader och nyblivna föräldrar ställer genast sina barn i dagiskö.
Här alltså. I västra Tyskland råder en annan kultur, där mammor förväntas vara hemma med sina barn, åtminstone fram till skolstarten.
När dåvarande familjeministern Ursula von der Leyen (själv sjubarnsmamma) 2007 föreslog en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i väst anklagade en högljudd opinion henne för att förstöra de tyska familjerna.
Den katolske biskopen Walter Mixa ställde sig i spetsen för motståndet. ”Den som använder statliga medel till att förleda mödrar att lämna bort sina barn degraderar kvinnan till en födelsemaskin”, dundrade han. Leyens planer hejdades. De flesta västtyska tvååringar är fortfarande hemma. Med mamma.
Eigensinn betyder envishet. Bra namn på ett dagis kan man tycka, men så ska det inte tolkas, berättar föreståndaren.
– Nej, det är ett citat av Hermann Hesse: ”Jedes Ding hat seinen eigenen Sinn.”
Skillnaden mellan öst och väst hänger kvar. Jag känner mig hemma i gamla Östberlin.
oktober 20, 2012 kl. 10:13 e m |
Kan det vara så att tyska ungar inte får lära sig sociala spelet? Ossis är väl fortfarande andra rangens tyskar.
oktober 21, 2012 kl. 12:07 f m |
Kanske – men det är i gamla Östberlin allt spännande händer!
oktober 21, 2012 kl. 10:38 e m |
Jag blev helt överraskad. Hur kan vara så stora skillnader? Jag undrar: hur är bättre till barn?!