Eller är det i första hand tokiga personer som väljer att bli konstnärer?
@Mingligt det här programmet
sverigesradio.se/sida/artikel.a…—
Mats Olsson (@tystatankar) October 17, 2012
Jag ganska mottaglig för konstnärsromantik – men det känns lite underligt att beundra och skattevägen betala för det som egentligen borde gå under benämningen ”självterapi”. Själv försöker jag vara lagom öppet halvtokig och väljer att hemlighålla mitt konstnärsskap.
oktober 18, 2012 kl. 12:37 f m |
En annan trolig tolkning av rönen är att de förmågor som gör oss konstnärliga – och vetenskapliga – av någon anledning kategoriseras som ‘sjuka’
oktober 18, 2012 kl. 6:11 f m |
Jo – den här tolkningen är också rimlig. Baksidan av den skulle kunna vara en romantisering av psykisk sjukdom. ”I ett sjukt samhälle är det friskt att bli sjuk” (fritt efter RD Laing)
Undersökningen fokuserar även på självmord – och då blir allt mycket allvarligt. Inte längre lite klädsamt utanförskap.
oktober 18, 2012 kl. 12:01 e m |
Och vips hamnar vi i ett lite mer komplext resonemang kring orsak och verkan. Hur uppstår utanförskapet? För att personens eventuella sjukdom gör personen omöjlig eller svår i sociala sammanhang, eller för att normala människor väljer att se den som avvikande och ställer den utanför?
oktober 18, 2012 kl. 12:52 e m |
Ja – och det är antagligen på den nivån vi måste befinna oss för att inte hamna bland slagorden!.
oktober 19, 2012 kl. 12:28 f m |
Ja. Världen är en komplex konstruktion, och det mänskliga samspelet har fler facetter än enskild människa förmår uppfatta.
oktober 18, 2012 kl. 8:33 f m |
Man bör väl betona att det finns olika typer av psykiska störningar och sjukdomar.
Snälla! Kan ingen göra en motsvarande studie på jurister. Speciellt sådana som väljer åklagare och domare. (autismspektrat)
En annan grupp som jag vill ha undersökt är PR-folket och förresten ta med politiker i samma hög. (mytomanspektrat)
oktober 18, 2012 kl. 11:56 f m |
Bra idé!
Vem antar utmaningen?