På gott och ont.

I Danmark utbildas förskolärare utanför högskolorna.

Jag får mycket uppmuntran vid min arbetsplats och vill inte kännas vid någon mansfientlig atmosfär här. Samtidigt finns det andra nivåer som är mer problematiska. Framför allt är det ett bekymmer på högsta politiska nivå där delagtionerna för jämställdhet i skola och förskola tog olyckliga beslut som tyvärr har präglat jämställdhetsarbetet.

På lokal nivå finns det andra svårigheter – att som minoritet hitta sin position inom en kultur. Hur mycket anpassning krävs?

I min värld så tycker jag nog att alla som verkar i dessa institutioner och vid dessa högskolor har ett ansvar – ett ansvar att ifrågasätta denna kultur (givetvis är kulturbegreppet här nära sammanvävt med ideologi) med eftertryck.

Men du kanske menar att en sådan kultur inte existerar?

Och siffrorna… Det var ganska lätt för mig att få fram dem. Mer oroande är det kanske att du inte känner till dem? Menar du att det inte är så att Danmark har 25% manliga förskolelärare och Sverige endast 3%?

Mitt personliga ansvar ? Hmmmm – njae den aspekten har jag inte funderat särskilt mycket över. Kanske har jag lyckats inspirera någon. Det är svårt att bevisa.

Jag tror inte att ansvar fungerar så.

Jag ser ganska många tecken, ganska ofta, att män rent generellt inte är särskilt välkomna till förskolan – åtminstone är det helt uppenbart att några särskilda insatser inte görs i någon större omfattning för att få in fler män.

Hur tänker du kring detta? Känner du att du har något ansvar i detta?

Jag hoppas att mina frågor inte verkar provocerande – numera verkar det som att det räcker med en felaktig fråga, så går kränkningsmaskineriet igång och det skall mejlas och ringas för att få stopp på kritiken…

Men jag är uppriktigt intresserad – hur ser du på ditt ansvar här?