Eftertankens kranka blekhet. dn.se/ledare/signera… Det är ju DN som i snart två årtionden förkroppsligat drevet mot skolan!—
Leif Mathiasson (@leifmathiasson) October 10, 2012
Det från svensk horisont mest annorlunda med Finland är ändå just det Pasi Sahlberg pekade på: förtroendet. I svensk skoldebatt är konfliktnivån hög. Gemensamt för alla som diskuterar den är egentligen bara missnöjet, övertygelsen att något i grunden är fel.
Om denna skillnad uppstått på senare år hade den kunnat ses som en spegling av resultaten i de internationella undersökningarna av elevers kunskaper. Det är klart att hälsan tiger still medan sjunkande resultat väcker kritik.
Men tidsordningen är den omvända: Tilltron till skolan föregick i Finland de goda elevresultaten, liksom misstron mot skolan i Sverige växte sig stark långt innan kurvorna vände nedåt.
Självklart är det inte fel att debattera skolan. Den självkritiska fråga vi borde ställa oss i Sverige är ändå om inte kritiken av skolan alltför ofta gått över respektlöshetens gräns. Den har underminerat lärarnas ställning och därmed sannolikt bidragit till flykten från yrket.
I Finland står studenter med toppresultat på kö för att bli lärare. Inte för att yrket är välbetalt i förhållande till andra de skulle kunna välja. Lönen är medelmåttig. Förklaringen får i stället sökas i känslan av mening. Studenterna vet att uppgiften är viktig – och att de har föräldrars och politikers uppbackning.
oktober 10, 2012 kl. 8:42 f m |
Frågan är väl också hur kreativa är de finska eleverna. Har fått mig till livs att det är skillnad på purfinnar och sverigefinnar. Dessutom hävdar finskfödda som jobbar i Sverige att är mer fakta än förmåga som kännertecknar finska elever i förhållande till svenska.
Så det är väl vilken bild man vill framföra som avgör.
oktober 10, 2012 kl. 6:31 e m |
Helena var på samma möte:
http://helenavonschantz.blogspot.se/2012/10/johannes-aman-och-jag-pa-finlands.html
Och utvecklar tanken!
oktober 10, 2012 kl. 11:07 e m |
Plura, det finns ingen motsättning mellan kunskap och kreativitet. Tycker också att det är intressant att det land som producerar Marimekko, IIttala, fantastisk arkitektur, Arto Paasilinnas böcker, roliga spel och musik som korsar opera med hårdrock så frekvent anklagas för bristande kreativitet av sina surt sa räven grannar.
oktober 10, 2012 kl. 11:12 e m |
Det är nog riskabelt att mäta kreativitet och försöka knyta till skolformer. Jag har hört att nöden är uppfinningarnas moder!
oktober 11, 2012 kl. 10:29 e m |
Helena, det är inte jag som säger detta utan finnar som lever i gränstrakterna i Tornedalen. Jag är ingen expert på att förklar det ena eller andra. Men på något lustigt sätt tycks det frodras något storebrors komplex.
Sedan är jag den förste att berundra Alvar Alto och hans arkitektur och inredning. Han var ju samtida med Le Corbutiser i Frankrike. Jag är en stor fan av arkitektur.