Våra ambitiösa studenter diskuterar språkutveckling och vad som egentligen menas med ett rikt språk. Några bekymrar sig för svordomar och kroppsfunktioner. Det gör inte jag.
Svordomar, nja. Men hos mig finns både mellis och mellanmål, dagis och förskola (även om den senare är lite pejurativ). Jag använder även ordet hen ibland, men kanske inte till barnen.
Hörde idag om en så kallad förskola från Södermalm i Stockholm där man faktiskt inte får säga vissa ord. Censur? Ge barnen ett onyanserat och taskigt ordförråd?
Det där med svordomar är annars väldigt intressant. Visst jag svär en del, även om jag skärper mig när det är barn i närheten. Båda mina barn svor när de var små, men de gjorde det på olika sätt. Min dotter använde invektiven på ett adekvat sätt i ett sammanhang, medan min son mest bara svor för att det var häftigt.
Jag minns en seriestrip med Nalle Puh där något händer honom och i pratbubblan för står man att han, så barnvänlig han nu än är, svär. Han egna kommentar till sitt svärande var att ibland räcker det inte med honungsransonering också!.
september 17, 2012 kl. 8:21 e m |
Nej, det gör inte jag heller. Blir bara irriterad på alla pip och bosch i vissa amerikanska serier och pratprogram.
september 17, 2012 kl. 8:37 e m |
Svordomar, nja. Men hos mig finns både mellis och mellanmål, dagis och förskola (även om den senare är lite pejurativ). Jag använder även ordet hen ibland, men kanske inte till barnen.
Hörde idag om en så kallad förskola från Södermalm i Stockholm där man faktiskt inte får säga vissa ord. Censur? Ge barnen ett onyanserat och taskigt ordförråd?
september 17, 2012 kl. 9:13 e m |
Det finns nog inget jag är mer rädd för än renhetsivrarna – på alla jävla plan…
september 17, 2012 kl. 9:56 e m |
Det där med svordomar är annars väldigt intressant. Visst jag svär en del, även om jag skärper mig när det är barn i närheten. Båda mina barn svor när de var små, men de gjorde det på olika sätt. Min dotter använde invektiven på ett adekvat sätt i ett sammanhang, medan min son mest bara svor för att det var häftigt.
Jag minns en seriestrip med Nalle Puh där något händer honom och i pratbubblan för står man att han, så barnvänlig han nu än är, svär. Han egna kommentar till sitt svärande var att .
september 17, 2012 kl. 10:26 e m |
Att svära med stil är en konstart för sig!
september 18, 2012 kl. 4:52 f m |
Just! Tänk Kapten Haddock.