Jag är glad över att min arbetsgivare har investerat i en hjärtstartare. Det verkar så enkelt att defibrillera. Kollegor varnar mig för att leka med prylarna på personalfesterna. Så länge hjärtat slår av sig själv är det nog klokt att inte blanda sig.
augusti 16, 2012 kl. 5:59 e m |
Indirekt är väl detta ett bevis på arbetsgivarens kännedom om hur högt arbetsbelastningen har drivits upp för lärarna. I förekommande fall vill man ju heller inte att en lektion lämnas oavslutad bara pga. ett tillfälligt hjärtstillestånd.
augusti 16, 2012 kl. 6:40 e m |
Ah – tänkte inte på det!
Man kan i och för sig tänka motsatsen (tempot är så lågt att hjärtat stannar…)
augusti 16, 2012 kl. 11:13 e m |
Apropå att leka med prylarna så är det nog ganska riskfritt och därmed meningslöst, dvs det är en liten mikroprocessor som avgör om det blir någon stöt eller inte, vid normal hjärtrytm kan du trycka dig blå utan att det händer ett dugg och det är ganska svårt att lura den.
augusti 16, 2012 kl. 11:25 e m |
Tack!
Nu blev livet lite gråare igen.
augusti 24, 2012 kl. 11:27 e m |
Äh, det finns bättre grejer, bara att låta kreativiteten flöda…
http://en.wikipedia.org/wiki/Tesla_coil
augusti 25, 2012 kl. 3:32 f m |
Tack – det är ungefär som att slicka på 9-voltsbatteri.
Fast bättre.