Kommentarer till Det går att kritisera skolan utan att vara sexistisk

Av: Johan

Johan — Thu, 16 Aug 2012 21:27:50 +0000

Det kan ju också vara så att (oavsett om det orsakas av gener eller kultur) kvinnor prioriterar t.ex. relationer och verbal förmåga över att logiskt bearbeta problem eller att faktiskt lösa problemen.
Att kvinnor inte skulle klara av eller kunna lära ut logiskt tänkande och vetenskaplighet är inte speciellt troligt, dvs tämligen lätt att motbevisa.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 13:39:34 +0000

Kalkondokumentären missade jag – får gå över till grannen och diskutera gäss.

Har lärt mig att man aldrig får backa i umgänget med den här typen av djur. Då anfaller de direkt.

(och jag som lärt mig att det är fint att visa känslor…)

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 13:34:54 +0000

Frågan om makt och underordning är extremt komplicerad. På landet lever vi nära vildsvinsflockar som tycks vara extrema matriarkat – frågan är varför de andra djuren följer henne.

Det kanske handlar om uppfinningsrikedom. Antagligen har Machiavelli andra teorier.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 12:57:59 +0000

Livet är verkligen spännande! Jag klamrar mig fast vid bonobopositionen och envisas vid att samarbete är bra och att det finns kärlek för alla (hela tiden överallt).

Ändå finns det personer som menar att jag är onödigt aggressiv och tävlingsinriktad. (och har dålig självkännedom)

Av: Monika Ringborg

Monika Ringborg — Thu, 16 Aug 2012 12:57:26 +0000

Nu tror jag inte att vår sexualitet är avgörande för vad vi är lämpade för intellektuellt; hur vi tänker eller uppfattar världen rent kognitivt eller vilka våra intressen är. Och om nu honapor är underordnade hanapor vad gäller sexualitet, kan man ju inte påstå att kvinnor är underordnade män i det fallet. Eller är de kvinnor som inte är underordnade eller kan sättas in i kategorin – intresse efter sexualitet – onormala.

Det är alltför mycket som inte är i enlighet med djuren hos människan för att det går att göra dessa jämförelse. Kanske vår tankeförmåga mm. har ändrat på förutsättningarna – vi är inte fullständigt prisgivna till vår biologi.

Men, däremot tror jag biologin spelar in till viss del.

Anna
Jag undrar hur vovven skulle reagera på någon som jag själv uppfattade som androgyn – skulle hon reagera på det biologiska eller på beteendet?

Intressant frågeställning!

När det gäller schimpanser, och dylika släktingar, följer jag orangutangernas Ö, och det är intressant att se hur lika oss de är, men även hur förmågor kan variera gällande hona eller hana. Det finns bl.a. en hona som ledaren i gruppen tar efter, därför att hon är så uppfinningsrik.

Av: Anna

Anna — Thu, 16 Aug 2012 12:43:13 +0000

Såg du den märkliga dokumentären igår, om mannen som födde upp en flock med vilda kalkoner. Där beskrev han sig själv som deras mamma – som de följde i hasorna till de kände sig fria och könsmogna – så långt allt väl. Men sen, när en av hanarna faktiskt utmanade honom till slagsmål – då måste han väl uppfattat honom som en hankalkon och inte som en hona? Min hund (tik) gör på samma sätt tydlig skillnad på människor av hon- och hankön. Faktiskt större skillnad än hos andra hundar där storlek och ålder påverkar henne mycket mer än vad den har för kön. Andra djurarter tycks alltså uppfatta människors biologiska kön – frågan är vad de bygger sin uppdelning på? Jag undrar hur vovven skulle reagera på någon som jag själv uppfattade som androgyn – skulle hon reagera på det biologiska eller på beteendet?

Av: andersbwestin

andersbwestin — Thu, 16 Aug 2012 11:51:12 +0000

Får jag påminna om vårt nära släktskap med Bonobo och Schimpans.
Pojkschimpanser och flickschimpanser har hel del olika beteenden även om en massa beteenden är lika över könsgränserna.

Är det kulturellt inlärt eller biologiskt. Av någon anledning tror jag att flertalet inte har några problem med biologiska olikheter när de gäller våra släktingar och övriga tvåkönade arter.

I klartext innebär detta att det hände något väldigt unikt med homo sapiens efter delningen från övriga primater för 6-7 miljoner år sedan.

Den tvåkönade sexuella selektionen upphörde av någon outgrundlig orsak just för vårt artträd.

Sånt är häftigt och borde generera i en oändlighet av forskningsstudier inriktade just på detta unika.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 10:39:12 +0000

Jag har mött det här när jag intervjuat manliga studenter som avbryter sina studier. Någon har pratat om en osynlig hinna i personalrummet – något som de inte kunde tränga igenom. Till sist insåg de sin ensamhet och drog vidare.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 10:29:11 +0000

Jag känner igen. Oftast är jag ganska bra på att belöna mig själv – ibland extremt misstänksam när någon försöker kategorisera och tillskriva mig åsikter:
– Där är han den manlige förskolläraren…

Jag brukar citera Babben:
”Hur ska man veta vad framtiden har i sitt sköte när man knappt kan hålla reda på sitt eget”

Av: Monika Ringborg

Monika Ringborg — Thu, 16 Aug 2012 10:07:59 +0000

Icke att förglömma intressen för litteratur, konst, skrivande och politik.

Men trots det, finns en som jag bara kan referera till existentiell dimension som innebär vissa skillnader som jag inte tror går att övervinna. Den har troligen biologiskt ursprung.

Av: Monika Ringborg

Monika Ringborg — Thu, 16 Aug 2012 10:02:43 +0000

Jag skriver Jag tror, därför det är svårt att avgöra vilket ursprung ens förmåga har och om det har med kön eller individ att göra. Själv har jag både manliga och kvinnliga förebilder och har fått utveckla många intressen, från bilkörning, motorer till virkning och förkärlek för skor och mode (även om jag inte har så många numera) under min uppväxt. Mamma stod för matlagning, mormor för virkning mm. och min bror för motorer, bilar, rally, teknik mm. Jag har inga svårigheter att förstå system mm. Jag kan vara både rationell och olidligt irrationell.

Det är därför svårt att säga vilka förmågor som vi på grund av könsrollsmönstret inte får möjlighet att utveckla eller bejaka.
Därför skriver jag tror …

Av: andersbwestin

andersbwestin — Thu, 16 Aug 2012 09:54:18 +0000

Det gäller att se det unika i sig själv. Kanske extra mycket när man är en gränsöverskridare likt Mats som är placerad utanför två standardavvikelser i normalfördelningen i väsentliga avseenden. .
Andra som befinner sig mitt i fördelningen är mer beroende av en tydligare inramning.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 09:45:53 +0000

Jag hade nog en del andra knep för att ”göra man” och var på vissa plan demonstrativt ointresserad av projektet. Samtidigt lyckades jag bilda familj och uppfostra barn så på något sätt antar jag att evolutionen arbetar inom mig.

Av: andersbwestin

andersbwestin — Thu, 16 Aug 2012 09:00:18 +0000

Självömkan är något som uppkommer efteråt.
Men effekterna är ändå verkliga. Tex att det är svårt att få ett brett spektra av män att vilja bli lärare.

Den unge mannen som skall välja spår i livet läser av verkligheten och känner omedvetet av vad som bör väljas för att ”vara rätt” om syftet är att ”göra man”.

Av: Mats

Mats — Thu, 16 Aug 2012 08:47:44 +0000

Det är svårt att beskriva utanförskap utan att förfalla till självömkan. När jag ser tillbaka på den tiden var det med en blanding av romantiskt skimmer (”oj så kul vi hade”) och en undran över att jag var så hängiven projektet ”att passa in”. Det blev mycket enklare när jag försökte definiera mina egna villkor och insåg att vissa delar av gemenskapen inte var tillgängligt.

Men jag hör till den kategorin människor som kan hämta kraft ur utanförskap – en turist tror kanske att han ser mer än den som är del av gemenskapen.